En död landsbygd?
Ett ungt par vill köpa mark av landskapet för att kunna utveckla sin verksamhet. De är jordbrukare och har satsat till 100% på boskapsskötsel, en urgammal näring på Åland. De ber inte om bidrag, de ber inte om att få marken gratis. De förväntar sig inte att samhället skall servera dem deras anläggningar färdigt på en bricka. De vill köpa marken för att kunna bedriva sin näring, vilket de inte kan göra fullt ut under nuvarande omständigheter. Landskapsregeringen säger nej, för marken skall användas på annat sätt. Den skall användas som utbytesmark när landskapsregeringen skall bygga golfbanor till turistnäringens fromma!
Här har vi ett ungt entusiastiskt par som satsar hårt på ett yrke de tror på. De vill att den åländska jordbruksnäringen med boskapsskötsel skall leva kvar. De tycke att det skall finnas djur på landet, djur som håller landskapet öppet. Kor som skänker oss känslan av rofylldhet och frid där de går och betar på ängarna, och som bidrar till att vi får en levande landsbygd.
Men landskapsregeringen är inte intresserade av att hjälpa till, trots att man har flera gårdar och mer mark och egendom än de kan ta hand om. Inga uppföljande diskussioner om olika alternativ, bara ett enkelt nej. Landskapsregeringen skall nämligen satsa på golf. En sport för de rika och välsituerade. Det är väl så att det är fler regeringsledamöter som har anknytning till golf än till jordbruk, kanske? Jag har ingenting emot golfsporten som sådan, men jag ifrågasätter landskapsregeringens ställningstagande när det gäller prioriteringarna av sina satsningar. Är det kanske så att jordbrukarna inte längre är önskvärda på Åland? Jag trodde att centern var ett landbygdsparti, vars främsta uppgift är att värna om landsbygdsnäringarna? Tydligen har jag fel.
Eller är det kanske så att golf skall räknas som en landsbygdsnäring på Åland, nu när vi snart inte har varken fiskebåtar eller lantbruksgårdar kvar? Iså fall borde väl satsningen på golf skett i skärgården, där det finns stora områden att exploatera. Områden som inte lämpar sig för jordbruk. I Föglö till exempel skulle ju också kommunen gått in som garant o näringen, om landskapsregeringen accepterat upplägget. Och i Brändö, med sin närhet till fastlandet, hade en regional satsning på golf kunnat vara till stor nytta. Och utan att man behövt ta dyrbar jordbruksmark i anspråk.
Och själv går jag hellre och plockar svamp i sällskap med en ko, än riskerar att få en golfboll i huvudet när jag går i skogen.
Runa-Lisa Jansson
