DELA
© Nya Åland

Bekämpande av päronpest

Nya Åland hade den 23 maj en artikel om de åtgärder som landskapsregeringen fattat beslut om för att bekämpa växtskadegöraren päronpest i de åländska fruktodlingarna. Landskapsregeringen anser att artikeln nyanserat beskriver situationen och rimligheten i de åtgärder som vidtagits. Nya Åland följde sedan upp ämnet med en ledare i ämnet. Ledarskribenten verkar dock grundligt ha missförstått ärendet och förutsättningarna i lagstiftningen som uttryckligen är till för att skydda de åländska odlingarna och odlare. Inte som ledarskribenten säger motarbeta och sätta käppar i hjulet.

Päronpest är en farlig växtskadegörare som enligt växtskyddslagen skall bekämpas. Åland, liksom hela Finland är en skyddszon inom EU gällande päronpest och flera andra växtsjukdomar. Denna skyddszon innebär att vi har friskare odlingar som kräver mindre insatser och bidrar till att de åländska odlarna har bättre möjligheter att leverera stora skördar av hög kvalitet. Detta är något som vi uppfattat ett samförstånd om att värna om och som också används i marknadsföring av de åländska produkterna.

Inom skyddszonen är vi skyldiga att bekämpa och förhindra spridningen av olika växtförstörare som till exempel päronpest. Det är ett nationellt men också ett internationellt åtagande som skall tas på största allvar. När päronpesten konstaterades på Åland 2014 vidtogs ett antal åtgärder som Ålands landskapsregering är skyldiga att vidta i egenskap av växtskyddsmyndighet för att just bekämpa och förhindra spridningen av den specifika sjukdomen. Den första åtgärden är att upprätta en buffertzon inom vilken de huvudsakliga åtgärderna vidtas. Buffertzonens storlek anpassades till de åländska förhållandena efter en dialog med odlarna där faktorer som erfarenheter från andra regioner, rimligheten i olika storlekar på zonen samt en allmän riskbedömning gällande smittspridning togs med som underlag för beslutet. Den viktigaste åtgärden är att bekämpa sjukdomen vilket innebär att sjuka träd tas bort och destrueras. Efter det måste risken för smittspridning minimeras. Eftersom endast de träd med tydlig symptom röjdes finns det en sannolik risk att smittade träd finns kvar i odlingen och minst en tvåårig uppföljningsperiod är alldeles rimligt med tanke på hur päronpesten fungerar i vårt klimat. Det två viktigaste vägarna för smittspridning är att päronpesten sprids med verktyg eller maskiner som används i den besmittade odlingen eller genom smittspridning av pollinerande insekter.

För den specifika odlingen som rekommenderas två till tre bikupor innebära att man tillför 160-240 tusen pollinerande bin vilket skulle innebära en avsevärd ökning av risken för spridning av sjukdomen. Om man sedan adderar antalet övriga bikupor i fruktodlingar inom skyddszonen som skulle sättas ut innan päronträden skulle blommat klart innebär det att man tillför ett enormt antal smittspridare. Detta innebär att just pollineringsförbudet kanske är den viktigaste enskilda åtgärden för att förhindra spridning av eventuell smitta. Att inte införa det anpassade (under päronträdens blomning) pollineringsförbudet under det andra uppföljningsåret skulle inte bara vara dumt och extremt kortsiktigt utan också innebära att Åland skulle bryta mot åtagandet att förhindra spridning av sjukdomen inom den av EU fastställda skyddszonen. Odlarna och ledarskribenten hänvisar till hur man gör på andra platser i Europa gällande päronpest. Det är helt irrelevant så länge som Åland fortfarande är en skyddszon gällande päronpest.

De åtgärder som landskapsregeringen vidtagit för att bekämpa spridningen av päronpesten på Åland är angelägna, rimliga och värdefulla för hela Ålands fruktodling. Det förstår man om man bara tänker något mer långsiktigt än till nästa skörd.

Sölve Högman, byråchef

Annika Hollsten,

Växtskyddsinspektör, Ålands landskapsregering