Avveckla inte avbyteriet!
Det finns ingen människa som orkar jobba alla årets 365 dagar utan att få avlastning och ledigt. Avbytartexten i nuvarande lag lyder: denna lag skall TRYGGA JORDBRUKARENS RÄTT TILL LEDIGHET. Hur är det möjligt att utan förhandling bara besluta att upphäva rätten till lediga dagar? I dagsläget har de flesta mjölkbönder rätt till 30 lediga dagar per år och kött och får bönder mellan 10-15 dagars ledighet. Jämfört med löntagare som är lediga ca 130- 140 dagar per år. Alla djur behöver skötsel varje dag, oftast 2ggr per dag. Djurbönder har daglig skyldighet till utfodring, bevattning och tillsyn av sina djur. Och mjölkning på mjölkgårdar.
Landskapsregeringens budgetförslag är att avveckla avbyteriet och att bonden enbart kan få avbytare om bonden är i behov av vikariehjälp typ vid akuta sjukdomar.
Före en sådan drastisk försämring av djurbondens villkor genomförs borde det analyseras noga och man borde se på hur det påverkar den enskilda bonden, men även livsmedelsklustret, avbytarna och turism Åland.
Man borde även analysera Maija Häggbloms konsekvens utredning om avbyteriet som gjordes när förra nedskärningen inom avbyteriet genomfördes. Om jag förstått saken rätt skulle Maijas undersökning vara som underlag till att kunna ta ställning till vilka konsekvenser en eventuell privatisering av avbyteriet skulle få. Har landskapsregeringen överhuvudtaget bekantas sej med utredningen?
På de flesta gårdar har ekonomin försämras radikalt, före EU inträde räknade man att bondens timlön var ca 5-7euro i timmen och nu är den ca 3,80 euro i timmen. Brännoljan har stigit, elen, kraftfodret etc, men priset på bondens produkt har inte stigit. För flertalet bönder kan det vara svårt eller rent av omöjligt att betala avbytare ur egen ficka.
I Finland jobbar man för att utöka avbytardagarna och tanken är att bonden skall or ka jobba till pensionsåldern. Landskapsregeringens avvecklingsplan för avbyteriet kan få sådana följder att bonden inte orkar jobba till pensionsålder. Risken finns även att många mellanstora gårdar avvecklar sin mjölkkobesättning, pga man inte har råd att själv betala avbytare.
Det skulle vara intressant att höra hur landskapsregeringen har tänkt att vikarehjälpen skall fungera, ifall det blir privatiserat och avbyteriet avvecklas?
Vad händer om bonden blir sjuk. Hur skall en privatiserad vikariehjälp fås att fungera? Någon måste ha möjlighet att rycka in med bara någon timmes varsel. Denna någon kan då kanske avbyta den första veckan, men sjukskrivningen kanske varar två månader. Ingen annan än jordbrukaren själv kan förväntas jobba 60 dagar i sträck. Hur får man hjälp till lagården och vilka är kostnaderna för den hjälpen? Vem är det som administrerar avbyteriet, finns det någon ledande avbytare kvar eller skall bonden på operationsbänken ringa runt och kolla om det finns någon avbytare som kan tänkas komma till gården.
Det går inte att lämna en djurbesättning ens en halv dag utan att någon tar hand om djuren. Det behövs stor kunskap både om djur, traktorkörning för att kunna sköta en djurbesättning. Avbytaren behöver även ha kunskap om den enskilda gården. Det finns få avbytare som kan komma på några timmars varsel? Hur garanterar man att alla som är i akut behov av sjukvikarie får hjälp till ett rimligt pris. I dagens läge betalar man enligt sin LPA försäkringstaxa. Man bör även tänka att avbytaren vid långvarig sjukskrivning bara gör en del av bondens jobb, bonden måste ändå köpa tjänster för tex åkerarbete.
Djurhållande jordbrukare har i regel långa arbetsdagar, upp till 10-12 timmars dagar är inte ovanligt. Man kan inte förvänta sej att inte ifall det finns två på gården att den ena skulle klara av båda parternas arbetsinsats. Djurskydd är en prioriterad fråga på våra breddgrader. Den utbrändhet en långvarig för stor arbetsinsats kan leda till, föregås i stort sett alltid av att djurhållningen försämras. Mycket trötta människor orkar inte ta tag i det lilla extra som all djurhållningen alltid behöver. Därför är det viktigt att landskapet i fortsättningen också betalar avbyteriet.
Ifall det är tänkt att avbyteriet avvecklas och djurbonden själva betalar sin avbytare. Hur har landskapet tänkt att det skall fungera. Vad händer tex om det inte finns avbytare att få tag på, leder det inte i långa loppet till att det blir mera sjukskrivningar bland bönder, mera djurgårdar som slutar och i värsta fall djurskyddsfall.
Ifall det finns avbytare att få tag på. Vad händer om avbytaren blir sjuk när bonden är bortrest, vem hoppar in i stället och jobbar, för djuren behöver omvårdnad av en kunnig person 2 gånger per dag.
Yvonne Mattsson,
mjölkproducent och ÅPF kvinnoutskottsordförare
