Ålands språkskydd är satt under press
Hur illa det är ställt för svenska språket i Finland kommer tydligt fram i tankesmedjan Agendas senaste pamflett ”Regeringen Sipilä och svenskan”. När den finlandssvenska tankesmedjan nyligen presenterade sin rapport vid ett seminarium i Mariehamn spreds en uppgiven stämning i salen. Ingen av talarna hade någon lösning för att hejda utvecklingen, även om riksdagsledamot Mats Löfström i sitt anförande försökte ingjuta lite hopp.
Även statsvetaren och professorn Göran Djupsund är bekymrad och menar att tvåspråkigheten befinner sig på ett starkt sluttande plan inom alla samhällsområden. Han ser det som en tidsfråga innan kravet på kunskaper i svenska försvinner även för statliga högre tjänstemän.
I den finsknationalistiska yra som råder i Finland prioriteras svenskan och Åland medvetet ned. Tydliga bevis på det är de två genomgripande reformerna som planeras i Finland.
I social- och hälsovårdsreformen inlemmas de nuvarande svenskspråkiga distrikten i nya större finskspråkiga områden. Förverkligas tingsrättsreformen står Åland ensamt står kvar som svenskspråkig myndighet. Åtminstone på pappret. Hur ålänningarna framöver ska garanteras sin rätt till prövning i högre instans – hovrätten, högsta domstolen och högsta förvaltningsdomstolen – på svenska är oklart.
För oss ålänningar innebär den snabba förfinskningen av Finland att Åland blir allt mer språkligt isolerat. Språkförbistringen i alla kontakter med Finland tilltar och usel service på svenska från statliga myndigheter blir om möjligt ännu sämre.
Kravet på kunskaper i finska för att få jobb inom statliga myndighet på Åland ökar, vilket utestänger alla unga, välutbildade ålänningar som inte kan språket.
Med större sjuk- och hälsovårdsområden i Finland försämras rätten till svenskspråkig service. Ålänningarnas digitala omvärld kommer ytterligare att förfinskas så länge Åland ingår i Finlands upphovsrättsområde.
De åländska företagen, särskilt de små och medelstora, står inför omfattande språkliga utmaningar i sina kontakter med finska myndigheter, intresseorganisationer och givetvis kunder.
Listan över försämringar för svensktalande i finsknationalismens spår kan göras hur lång som helst.
Ålands självstyrelse och språkskydd vilar på internationella garantier. Trots det bryter den finska statsmakten frekvent mot självstyrelselagens krav om att all skriftväxling ska ske på svenska. I många fall sätts även rättssäkerheten ur spel då föreskrifter och anvisningar helt saknas på svenska.
Statsmakten medger formellt bristen men gör inget i praktiken. Viljan och intresset saknas.
Det är utifrån dessa förutsättningar som förhandlingar förs om en ny självstyrelselag. Varje förslag till utökat självbestämmande för ålänningarna möter massivt motstånd från i stort sett varje berörd statlig förvaltning. Alla överenskommelser av betydelse inom ramen för den parlamentariskt tillsatta Ålandskommittén verkar som bortblåsta. Den kompakta motvinden gör att läget inte är tillbaka på ruta ett, utan halkar mot noll och tenderar att gå mot minus.
Åland har absolut inget att vinna på att godta en urvattnad ny självstyrelselag. Då är det lika bra och kanske bättre att vi ålänningar behåller den nuvarande. Däremot har Finland massor att förlora på den oreda som i första hand social- och hälsovårdsreformen ställer till med i de ekonomiska relationerna mellan länderna. Ansvaret för att hitta en lösning som Åland kan acceptera ligger hos finansministeriet. Om inte, måste Ålands lagting använda sin makt att säga nej.
Verkligheten har nått gränsen för diplomatin. Hur kan vi framöver garantera vårt svenska språkskydd? Det är ämnet vid Ålands Framtids traditionsenliga partiledardebatt den 13 november kl 19.00.
Väl mött.
Ålands Framtid
Axel Jonsson, Lisa Gustavsson, Magnus Jansson, Anders Påvall, Dick Klingberg, Pia Eriksson, Rolf Granlund, Brage Eklund, Anders Eriksson, Andreas Qvarnström, Stig Kottelin, Peggy Eriksson, Hanna Segerström, Jesper Sindén, Clas-Folke Hansen, Jonny Landström, Birgitta Johansson, Lena Andersson
