Adekvat smärtlindring för alla
Det är sorgligt att läsa artiklarna angående smärtlindring på De gamlas hem. Det verkar som om de inblandade skyller på varandra istället för att tänka på klienterna som behöver smärtlindringen.
Social- och hälsovårdsministeriet utgav redan år 2005 en handbok (Handböcker 2005:32 ) med anvisningar om genomförandet av läkemedelsbehandling inom social- och hälsovården. Enligt anvisningen skall läkemedelsbehandlingen bygga på en plan som upprättats vid verksamhetsenheten och som utgör ett verktyg för bl.a. förfaringssätten för läkemedelsbehandling och tilldelning av läkemedel.
Det finns ingen lag som säger vad en sjukskötare eller närvårdare får göra, vilket artikeln i tidningen Åland påstår. I lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (559/1994) 22 § sägs att legitimerade läkare beslutar om medicinska undersökningar av en patient, ställer diagnos och beslutar om vården och behandlingen i samband därmed. Legitimerade läkare har rätt att ordinera läkemedel för medicinskt behov.
En plan för läkemedelsbehandling är en del av vård- och serviceplanen för äldre (Stakes oppaita 52:2002 Ikäihmisten hoito- ja palvelusuunnitelma). Social- och hälsovårdsministeriet i riket förutsätter att rekommendationerna verkställs. Handboken är ämnad att används i verksamhetsenheterna inom social- och hälsovården samt i alla sådana verksamhetsenheter som genomför läkemedelsbehandling. Handboken täcker således också de enheter vars egentliga grunduppgift inte är läkemedelsbehandling.
Verksamhetsenheternas ledning ansvarar för ibruktagningen av handboken samt förenhetligandet och utvecklandet av praxis inom läkemedelsbehandling. Ibruktagningen av handboken förutsätter ändring av attityder och verksamhetskultur så att man lär sig av misstagen och utgående från det ändrar handlingssätten. Handboken klarlägger således både ledningens och de anställdas ansvar för organisering, genomförande och övervakning av läkemedelsbehandlingen.
Det att närvårdare gett morfin är mänskligt enligt min mening. Ledningen för De gamlas hem borde nu ta sig en funderare över det faktum att klienterna är i sämre skick nu än vad verksamheten ursprungligen är menad för. Detta betyder bl.a. att smärtlindring i form av morfin är aktuell dygnet runt och i större utsträckning.
Om det inte finns tillgång på sjukskötare nattetid måste man med tilläggsutbildning och tillfälligt lov utbilda närvårdare. Närvårdare har behörighet som utbildningen ger, att delta i läkemedelsbehandling genom att ge läkemedel på s.k naturlig väg (via mun, hud, ändtarm, andningsvägar). Dessutom har närvårdare behörighet att injicera, efter eventuell tilläggsutbildning och efter att kunnandet har säkrats .
Det skulle vara intressant att se den ifrågavarande vårdenhetens läkemedelsplan. Eftersom Kerstin Wikgren säger att hon inte haft tillgång till sjukskötare nattetid borde personalens kunnande visavi administrering av läkemedel finnas i en reviderad läkemedelsplan för enheten.
Beaktar planen behovet av intensifierad läkemedelsvård? Stöder den smärtlindring under dygnets alla timmar och ger därmed möjligheten till en trygg, kvalitativ och helhetsmässig vård?
Meningen är väl ändå att verksamheten fungerar och att klienterna får den smärtlindring de behöver!
Lena Öhman och Johanna Rosenberg
planerare, utvecklingsenheten,
Finlands närvårdar- och primärskötarförbund, SuPer
