DELA
© Nya Åland

Sune om arbete, familj och friidrott

Sune Manselin fyller 50
Namn: Per Sune Manselin.
Född: Den 3 mars 1961 i Sund Finby.
Bor: I Lemland Hellestorp.
Yrke: Konstruktionstekniker vid Goodtech Environment i Mariehamn.
Familj: Hustru Martina, född Wahtera, och barnen Elin, 25 år, med pojkvän Jesper Josefsson, och Simon, snart 22, med flickvän Erica Wiik.
Födelsedagen: Firas inte nu, är på skid-VM i Holmenkollen, vilket för övrigt var Martinas present till maken. Paret firar silverbröllop i sommar och det ska firas med kalas för släkt och övriga vänner.

Han har rätt många bollar i luften, Sune Manselin, känd för många som ÅID:s kasttränare och mannen bakom Castorama, en tävling i kula, diskus, slägga och spjut på Lemland Bengtsböle. Men numera är kasten inte så tvära längre. Tränarrollen har han lagt åt sidan.
Han är en familjeman som utstrålar en god portion snällhet. När han pratar om frun och barna riktigt lyser han upp.

Om vi för enkelheten skull delar in hans liv i tre delar, då blir det så här: Arbete, familj, friidrott.
Sune var lärarbarn som växte upp i en stor familj. Han föddes i Sund Finby, och kom som 12-åring till Lemland Rörstorp.
Efter två år på verkstadsmekaniska linjen vid Ålands yrkesskola hamnade han som svarvare på Mariehamns rostfria Ab, samma firma som är hans arbetsplats i dag. Efter ett års svarvande utbildade han sig tre år vid Tekniska i Ekenäs, där han blev klar 1983. Därefter tjänstgjorde han tolv år på Rittjänst i Mariehamn.

Konstruktören
Sedan 1996 arbetar han på det som heter Goodtech Environment vid gamla Godbyvägen i Mariehamn. Företaget har både bytt namn och ägare under årens lopp.
– Vi levererar lösningar på kommunala eller industriella reningsverk samt biogasanläggningar. Jag ritar själv värmeväxlare, sedementeringsskrapor och annat.
I Sverige finns de största kunderna, men också på hemmaplan används företagets reningsverk, i Föglö, Eckerö, Mariebad, i Ålands vattens anläggningar och gastronomen på ÅCA.
– Jag gör konstruktionsberäkningar, vad gäller hållfastheten, värmeöverföreningen och flödet. Det gäller att hitta nya lösningar och det är ofta bråttom.
Vissa dagar reser han till Sverige och anläggningar där.
– Det är ett riktigt roligt arbete. Om inte konstruktionerna varit mitt jobb och friidrotten min hobby, kunde jag lika gärna haft det tvärtom.

Familjemannen
Det började en kväll på Gästis i Ekenäs.
– Det var den 15 oktober 1982. Det var första gången jag träffade Martina. Det small till direkt som du kanske förstår, eftersom jag minns dagen så tydligt. Men vi blev inte ihop då. Vi blev ihop den 17 oktober 1982.
Att övertala Martina om att komma med till Åland var inte så svårt visade det sig. Hon utbildade sig till hjälpskötare i Ekenäs och arbetar i dag på Trobergshemmet.

Bröllopet stod 1986. Paret bodde först i Mariehamn, men flyttade 1990 ut till en egen villa i Lemland Hellestorp. Två barn växte upp i familjen. Elin som numera går på Musikhögskola i Piteå och Simon som utbildar sig till akutsjukvårdare i Helsingfors.
Men nog blev Martina något av en sjömanshustru. Det är inte så många kvällar genom åren som Sune varit hemma i lugn och ro.
Sunes senaste projekt är en fritidsstugetomt på Föglö, som ska bebyggas småningom.

Friidrottstränaren
Sune Manselin har nu valt att efter 22 år som tränare ta ett sabbatsår från friidrotten. Han kände redan hösten 2009 att motivationen inte var vad det brukade vara. Han hade plötsligt inte ens lust att fara på kurs och lära sig mera.
– Den tränare som inte vill lära sig något nytt är slut som tränare, konstaterar han.

Hösten 2009 hade han fem adepter och han kunde förvarna dem i god tid att det vara dags att hitta en ny tränare. Just nu tar han sabbatsår från allt vad friidrott heter, men det är inte omöjligt att han återkommer och börjar träna knattar igen, en gång i veckan.
Sune började själv träna som 12-åring, så snart han kom till Lemland.
– I Sund var det fotboll och skidning som gällde. Lemland har friidrott. Varför? Det kan ingen förklara.

Då var det Rolf Styrström tränare i Lemland. Två år senare tog syskonen Danny Lindqvist och Mari-Louise Sandberg över.
Kastsidan tog överhand när Sune var i 18-årsåldern. Han överbelastade handleden när han både tränade kast och arbetade som svarvare och var helt borta från träningen fram till 1988.
Karriären som tränare började faktiskt med att Sune gick för att se målgången på Kanonloppet. Där blev det tal om en ung begåvning som skulle behöva en tränare.
– Jag letade upp honom och såg honom träna och då måste jag fråga. Sedan tränade jag honom i fyra år.
Killen hette Ove Lehto, numera känd styrkelyftare. Han var skicklig friidrottare, men han tränade för mycket.
– Vi var överens om att han måste skära ner något, men vi var inte överens om vad han skulle skära ner.

Sina största framgångar vad gäller medaljer nådde han med de 17-åriga tjejerna Emma Sundström och dottern Elin, som tog brons i FM.
– Det ställs andra krav när man tränar sina egna barn. Ingen adept är så ärlig mot en tränare som dem.
Men framgångarna räknat i medaljer är långt ifrån allt. Det är att utvecklas tillsammans, den stora resan man gör ihop, som har varit inspirationen.
– Det är synd att inte fler har upptäckt hur roligt det är att vara tränare – skulle bara några till inse det skulle vi inte ha någon brist på tränare längre.
Han talar om mental närvaro och att kunna uppföra sig, men de små knattarna får ”komma och gå som katten”.
När småtjejerna kom tillbaka från en uppvärmingsrunda i skogen med vitsippsbuketter i händerna blev situationen tydlig.
– Det var ju inte det ni skulle göra. Men tack, det ni gjorde var ändå bra.

Kiki Alberius-Forsman

kiki@nyan.ax