DELA
© Nya Åland

Passion ger Leif livskraft

Leif fyller 70
Namn: Leif Torsten Jansson.
Född:
Den 9 maj 1942 i Åbo.
Bor: I Mariehamn.
Yrke: Pensionerad sedan 2006, tidigare socialdirektör och Röda korsets verksamhetsledare.
Familj: Hustru Barbro född Vidberg, sönerna Tom gift med Susanne och deras dotter Amelie, 2 år samt sonen Kim med sambo Saara.
Födelsedagen: Firas endast inom familjen.
Vi välkomnas till ett vackert färgstarkt hem och sedan dröjer det inte länge förrän Leif Jansson, snart 70, talar om viktiga saker. Länge och väl pratar vi kärlek, relationer och långa äktenskap.
Som i förbigående berättar han också att frun är njursjuk, han har just skjutsat henne till dialys som han gör tre gånger i veckan, och att han själv, som icke-rökare, diagnostiserades med lungcancer för en månad sedan, opererats akut och medicineras med cellgifter.
Men pigg verkar han. Och positiv. Ytterst positiv.
– Jo, det där med cancer ska inte tas så allvarligt. Jag vill se positivt på vår krasslighet. Det ska bli bättre.

Kram och kel
Hellre vill Leif tala om kärleken och hans egen långa goda relation med ”min lilla fru”, som han säger, med ömhet i rösten.
Leif och Barbro gifte sig 1967 och hade då sällskapat i fem år.
– Så vi har varit ihop 50 år i år. Det är trevligt. I början var det passion och det behövs. Mycket har ändrat och man anpassar sig till varandra under årens gång. Mycket kram, kel och puss ska det vara, också upp i åren.
Janssons tillhör inte en generation som sällan kastar bort saker. När något är trasigt så lagar man det.
– Precis så är det med äktenskapen.

Kärlek är…
Leif har en definition på vad kärlek är:
Kärlek är förväntningar på en person som har tillfredsställt dina behov, som tillfredsställer dina behov i dag och som förväntas tillfredsställa dina innersta behov.
Det är kvinnorna som väljer partner och det är kvinnorna som en gång kan välja att bryta upp.
– Tydligen valde hon rätt, min lilla fru, eftersom vi fortfarande är tillsammans, säger han nöjt.
Tre saker behöver människan: En kär livskamrat, hälsan i behåll och ett bra jobb.

500 skilsmässor
Det är kanske inte så konstigt att förstå engagemanget och de många kloka orden när Leif berättar att han från början var psykolog och arbetade med medling på 1970-talet.
– Jag har varit med om 500 skilsmässor under mina år, bara i Mariehamn var det 25 per år under en period. Vart tredje äktenskap slutade med skilsmässa.
Då var sifforna anmärkningsvärda, i en studie visade det sig att skilsmässofrekvensen i Mariehamn låg på topp i hela Finland. Men det var ingen vetenskapligt utförd undersökning.
Ändå, Folkhälsan startade familjerådgivningen för att sänka tröskeln till äktenskapliga krissamtal.
– Och när äktenskapet inte kunde räddas, så skulle man hjälpas åt att göra skilsmässan så odramatisk som möjligt. Men lyckliga skilsmässa är sällsynta, ytterst sällsynta, säger han.

Gillar gräl
När ska man gå skilda vägar? Det är den eviga frågan.
– När äktenskapet blir destruktivt, lyder Leif Janssons svar. Men visst lite kritik och hjälp med folkvett och hyfs måste man läsa sig stå ut med. Om en kvinna anmärker på såsfläckarna på slipsen så är det ju bara bra.
Men alla äktenskap är olika.
– En del par tycker om att gräla och sedan försonas. En bra regel är dock att aldrig gå till sängs osams.
Just nu är det alltså svårigheter med hälsan inom familjen.
– Ja, det kunde vara muntrare, konstaterar han. Nu är det nöd. Men det är bra mycket trevligare att vara två i nöden än ensam.

Yngste socialdirektörn
Barbro brukar berömma sin make för hans goda humör.
Under 23 år var han Mariehamn stads socialdirektör och fick se stadens tråkigaste sidor. Han arbetade med familjevåld och med barn som for illa i sina hem.
Under åren utvecklades socialvården stort. Dagis öppnades på löpande band, A-kliniken startade, Fältarna, alltså ungdomsledare, började arbeta efter en modell från Gotland och en kommunal bostadsförmedling infördes.
Han var bara 27 år då han började sin tjänst och var då Finlands yngste socialdirektör.
År 1992 blev han Röda korsets verksamhetsledare och stannade på den posten fram till pensioneringen 2006.

Fotograf
Nu ägnar sig Leif med samma passion som alltid åt sina hobbyer. Han fotograferar flitigt, har uppåt 30.000 negativ i sin ägo, han är ute och går med gruppen ”De vandrande vålnaderna” och han är aktiv som körsångare.
– Som ordförande i Ålands sång- och musikförbund var jag med om att arbeta fram kk-huset, som det kallades då. I dag är jag glad över vårt fina Alandica och att jag kan sitta där och njuta av olika musikaliska evenemang.
Så slutar vi där vi började. Med passion för det goda i tillvaron. Och med ett positivt sinnelag därtill.

Kiki Alberius-Forsman

kiki@nyan.ax