DELA
© Nya Åland

Mara fotar solen i Haddnäs

Fakta/ Mara Steinberga, 50 år
Namn:
Mara Steinberga, född Lhzdane.
Född: Den 26 februari 1960 i Livani i Lettland, en stad av ungefär Mariehamns storlek.
Bor: I Lemland Haddnäs.
Yrke: Städar på restaurang Indigo, är husmor vid Svenska konsulatet en dag i veckan och under sommarsäsongerna arbetar hon också vid Övernäsgården, med städning, bäddning, tvätt.
Familj: Maken Valdis Steinbergs, anställd vid Haddnäs gård. Två söner i Lettland, Raivis, 28 år, och Ansis, 24. De arbetar som militärer i lettiska flygvapnet.
Födelsedagen: Firas med vänner.
Det är egentligen en stor dag på Nya Ålands familjesida. I dörren står Mara och pratar lite svenska. Hon ska fylla 50 snart och då brukar vi ju gärna ha en pratstund med jubilaren.
Mara är den allra första nyålänning, alltså inflyttad ålänning, som är med i en Pratstund. Vi gör intervjun på engelska.
– Jag har gått på kurs på Medis, men jag förstår inte alla små ord, skrattar hon.
För inte alltför länge sedan undervisade hon själv i ryska språket och engelskan är hon säker i, men svenskan går sisådär – ännu så länge.
– Jag förstår bättre än jag talar.

Agronom
Mara är född under ryska tiden.
– Vi led ingen nöd. Pappa var agronom, mamma var sjuksköterska. Vi var en normal familj.
Mara är, liksom sin man, utbildad agronom. Men efter Lettlands självständighet 1990 fanns inte arbete inom jordbruket för alla och hon fick jobba som lärare i ryska och geografi i skolans klass 6 till 9.

I kolchos
I unga år arbetade Mara vid en kolchos, ett kollektivt jordbruk, där kanske 1.000 personer var sysselsatta. Där fanns jättelika odlingar av säd, spannmål, kor och andra djur. Där fanns också ett rikt kulturliv, en kör, en dansgrupp, en orkester.
– Det var en mycket intressant tid, intygar hon.

Kris slår hårt
Den ekonomiska krisen de senaste åren har slagit hårt i Lettland. Folk förlorar sina arbeten. Löner betalas inte ut. Det är svåra tider för många.
– Jag är besviken på hur mitt land har skötts. Men det är storpolitik, jag förstår den inte. Bankerna har lånat och lånat ut. De var generösa. Nu har folk förlorat alla pengar.

Hundra letter
Maras man Valdis kom först till Åland.
– Vi träffades under en tid bara en gång per halvår. Det var hårt. Vi mådde inte bra.
För fem år sedan kom maken till Haddnäs gård och Mara kunde komma efter.
– Vi hyr ett hus nära havet. Det är så vackert där.
Numera finns många letter på Åland, speciellt i skärgården eller på fasta Åland när det är tid för äppelskörd. Mara uppskattar att kanske 100 letter bor stadigt på Åland numera.

Haddnäs är hemma
Mara är nöjd med allt i det nya hemlandet. Hon har blivit bra bemött, tycker hon. Hon känner sig varken ifrågasatt eller diskriminerad.
– Jag kan inte säga något negativt om Åland. Allt är bra här. Vi kanske inte blir finska medborgare, men vi tänker stanna här, åtminstone tills vidare.
Det är Haddnäs som är hemma nu.
– I somras var vi på semester i Lettland och efter ett par veckor så sa jag, nej, nu vill jag hem.

Fotograferar solen
Ett specialintresse har Mara skaffat sig. Hon fotograferar i naturen, gärna soluppgångar. Hon stiger upp med tuppen under olika årstider och fotograferar solens uppgång.
– Den är så olika varje morgon. Folk tror ibland att jag har fotoshoppat fram färgerna, men nej, jag vill inte göra det, jag vill visa naturen precis som den är. Med alla snö är det som ett sagorike här. Och de röda löven på hösten är fantastiskt vackra.
Hennes vänner undrar när de är dags för utställning. Hon bara skrattar undvikande. Men det är en dröm att utveckla fotograferandet, det förstår man.
– I Lettland finns inte stenar och klippor som här. Men okej, vatten har vi överallt. Man kan väl säga att varje land har sin skönhet.

KIKI ALBERIUS-FORSMAN

kiki@nyan.ax