DELA
© Nya Åland

Kristians höjdpunkter och vågdalar

Namn: Jari Tomas Kristian Öberg.
Född:
Den 9 juni 1960 i Kumlinge, flyttade som ettåring till Mariehamn.
Bor: I Lemland Lemböte.
Yrke: Verksamhetsledare på skeppsföreningen Albanus, egen företagare inom byggbranschen samt enligt egen utsago: mångroddare.
Familj: Sambo Anna Söderlund, döttrarna Sara, 17, och Karolina, 15 år.
Födelsedagen: Firas inte i dag på födelsedagen, utan med en fest den 10 juli från klockan 17.00 på Norrudden på Bergö i Lemlands skärgård, dit jubilaren hälsar alla som vill välkomna på fisk och potatis. För dem som inte har egen båt avgår båtar från Rogers båthus i Västerängaviken.
– Jag är ingen dussinmänniska, säger Kristian Öberg inför 50-årsdagen i dag, en födelsedag han delar med Åland. Det är ju självstyrelsedagen i dag.
Nya Åland sätter en penna i hans hand och ber honom rita livet som det varit dessa 50 år, med höjdpunkter och bottennapp. Han tycker det är svårt. Resultatet blir en berg- och dalbana som om det vore värsta sjögången långt ute till havs. Det är rätt passligt. Det är på sjön Kristian trivs allra bäst. Han kan till och med yttra en sådan sak som:
– En dag på land är en förlorad dag.
Jo. Det är rätt. Här har vi att göra med en verbal person, mångbegåvad, familjär, trygg, rolig.
Nu sitter vi i rätt miljö, nära skränande skrattmåsar och kluckande hamnvatten och summerar.
Vi tar det område för område:

Kristian om skolan:
– Jag är en ovanlig människa så till vida att jag inte har något avgångsbetyg. Jag kämpade med finskan och skrev om ett par omgångar. Men jag var på kant med språket. Min mamma Mirjam är finskspråkig, men på 60-talet betraktades det nästan som fult att prata finska med barnen, tyvärr.
– Men livet är så mycket mer än skola. Det viktigaste i livet, det är relationerna, det är själva grundbulten. Vi har i min familj nu en lagom stor bekantskapskrets som vi underhåller lagom mycket. Att sitta i glada vänners lag och äta en god middag – det är det allra bästa i tillvaron det!

Kristian om jobb:
– Först var jag kock, det var inte min grej, men som vikarierande kocklärare stortrivdes jag.
– Sedan fiskade jag med min far Brage, det var speciellt att arbeta med pappa, mycket lärorikt. Men jag var ofta sjösjuk. Jag brukar tänka att det ännu i dag finns en spyrand mellan Åland och Gotland – så mycket kastade jag upp. Ofta fick jag stå och laga mat ombord fast jag var illamående. Det hette så, att äta skulle man alltid.
– Jag startade ett eget byggföretag, det brukar jag skylla på Helena Forsgård. Det var hon som bad om hjälp vid en renovering och senare fick jag vara med om att bygga upp Rödhamn. Men ryggen satte stopp. Jag har ännu värk dygnen runt, men försöker knuffa det åt sidan.

Kristian om skärgården:
– Genom pappa har jag rötter på Kumlinge och känner stor samhörighet med Kumlingeborna. Vad skärgården behöver i dag är en huvudlöst orädd dårfink, någon som omöjligt kan sitta still, utan hittar på tokiga saker som folk kan gå samma kring. Turismen är skärgårdens framtid, det tror jag.

Kristian om Albanus:
– På galeasen Albanus tar vi emot elever, prentisar, som ska lära sig segla, navigation, men också – och det är det tuffaste av allt – lära sig att leva tätt tillsammans ombord. Vi seglar också med lägerskolor och företagsseglingar. Jag jobbar deltid, men har heldygnsengagemang.

Kristian om datorer:
– Jag bestämde mig tidigt för att bli den siste på Åland som rörde en dator. Varför? Därför att alla andra blivit så beroende.
– Men då Freddie Olin vid en ovanligt lång bastusits 2002 övertalade mig om att efterträda honom som verksamhetsledare på Albanus insåg jag att det var dags att lära sig använda datorn. Då var jag total nybörjare. I dag ser jag datorn som ett oundvikligt redskap. Personliga kontakter är alltid viktigare, jag vill träffa folk, så långt det bara är möjligt. På fritiden rör jag inte alls datorn.

Kristian om att ta tillvara:
– Jag har en favorithobby, det är att ta vara på det som naturen ger. Vi plockar tistron i vår familj. Det är vår måltidsdryck och våra döttrar är uppvuxna med det. Vi tar numera med tistronsaft på resor. Tistron är naturens vinbär, vansinnigt c-vitaminrika. Vi vet en grynna mitt i Delet där det växer massor. Vi plockar också hjortron, nässlor, lite svamp och så fiskar jag förstås och skjuter en och annan sjöfågel.

Kristian om hemvetebak:
– Tillsammans med Anna har jag börjat lära ut konsten att baka gammaldags hemvete i stenugnar. Vi håller kurser på skeppargården Pellas och på Medis. Vi lärde oss av Gunni Söderlund och behovet är verkligt stort. Det finns många ugnar i källare hemma hos folk i Mariehamn och det är synd att de inte kommer till användning. Många vill att vi ska komma hem till dem och baka en första gång. Så att de ska komma igång.

Kristian om politik:
– Jag är liberal och med i kommunpolitiken, numera är jag fullmäktigeordförande i Lemlands kommun. Jag har varit med i politiken i 16 år. Det är ganska tufft, det tar mycket tid, det tar mer och mer tid med åren faktiskt. Varför politik? Det är svårt att låta bli bara.

Text och foto:


Kiki Alberius-Forsman

kiki@nyan.ax