DELA
© Nya Åland

Han har aldrig ångrat att han gick till sjöss

Fakta/Dan Robert 50 år

Namn: Dan Olof Leonard Roberts.
Född: 27 juli 1957 i Helsingfors men uppvuxen i Tessjö utanför Lovisa.
Bor: i Lemland sedan 14 år tillbaka.
Yrke: sjökapten och tillfällig trafikchef vid Viking Line.
Familj: fru Angeli och barnen Christian 24 år och Susanne 20 år.
Firar: med öppet hus på Skeppargården Pellas i Lemland den 28 juli från kl. 14 och framåt natten. Firar med frun Angeli som fyllde jämnt den 1 januari i år. Alla släktingar, vänner och arbetskamrater är hjärtligt välkomna.


En regnig julimorgon möter vi Dan Roberts i Sjökvarteret. Han berättar om sin långa karriär inom sjöfarten.
Från att som liten pojke redan varit intresserad av fartyg och som ung man jobbat på fartyg i trafik över hela världen är han nu kapten och tillfälligt trafikchef på Viking Line. Hemmafartyget är M/S Mariella. På vägen har han lärt sig ett och annat och som snart femtio tycker han att han inte längre är lika rädd för att göra misstag.
– Då jag var liten jobbade min far i hamnar så jag kom i kontakt med fartyg redan då och tyckte det var spännande. Jag har alltid tyckt om att vara på sjö och hav.

För att börja från början föddes Dan Roberts i Helsingfors men växte upp i östra Nyland i Tessjö som är cirka sju kilometer utanför Lovisa.
– Där bodde jag hela min barndom. Tessjö är en liten halvpittoresk svenskspråkig by. Vi var bara sju eller åtta elever i småskolan. Den finns förresten inte kvar mera.
Under vintrarna kunde Dan och hans skolkamrater ibland åka häst- och släde till skolan.
– Vi fick ibland skjuts av män som körde stocklass. Det är konstigt att tänka sig, för det är egentligen inte så länge sedan.


Till stora USA
Efter gymnasiet i Lovisa ville Dan uppleva något nytt och vidga sina vyer.
– Jag åkte till min moster i Los Angeles som bodde där. Det var under en tid då många band var mycket populära i USA och det var mycket musik överallt.
Dan minns att han bland annat lyssnade på The Eagles, The Beach Boys och The Bee Gees.
– Den första sången jag hörde då jag kom till Los Angeles var av Hollies, det minns jag mycket väl. Men jag minns inte vad sången hette.
Dan stannade ett år i USA och han säger att det var en spännande tid som utgjorde en stor kontrast till livet i lilla Tessjö.
– Jag tvingades att ta hand om mig själv och jag gick också i skola i Los Angeles för att bättre komma in i språket. Det var mycket annorlunda än vad jag var van vid. Till exempel åt jag hamburgare och chokladpudding till lunch, skrattar Dan.
Som Dan säger tar allt det roliga och spännande slut någon gång och efter ett år flyttade han tillbaka till Lovisa.
– Jag kom tillbaka till vardagen med ett stort knippe LP-skivor i famnen.


Och till sjöss
Väl tillbaka jobbade Dan med olika arbeten, bland annat i en industrihall.
– Det var där i hallen medan solen sken utanför som tankarna föddes att gå till sjöss, säger Dan.
De hade funnits i bakhuvudet sedan länge men det var då sjömansförmedlingen i Lovisa ringde upp och erbjöd ett jobb som Dan slog till. Han jobbade ett halvt år på torrlastfartyget Ms Margareta som ägdes av Lundqvist rederierna.
– Fartyget gick mellan Frankrike och Kanada. Margareta var ett äldre torrlastfartyg och man kan säga att det var en mycket lärorik period att jobba ombord på henne.
Sjömansyrket lockade och år 1976 kom Dan Roberts in vid sjömansskolan i Mariehamn.
En paus blev det åren 1977-78 då han gick armén vid flottan i Obbnäs, västra Nyland.
– Jag var i flottan men den enda kontakten jag hade med vatten var en gång då jag gick igenom isen och en gång då jag rodde en båt, skrattar Dan.
Huvudmålet var ändå att lära sig finska och det lyckades Dan med.


Bokslukare
I augusti 1982 gifte sig Dan med åländska Angeli och barnen Christian föddes år 1983 och Susanne år 1986. Dan träffade Angeli under tiden han studerade på Åland.
Angeli Roberts är föreståndare för bokavdelningen i Lisco.
– Senast läste jag den allra nyaste romanen av Leif G W Persson som inte ens kommit ut ännu. Det är lämpligt då Angeli får tillgång till de nyaste böckerna.
För övrigt läser Dan gärna sjöfartsfacklig litteratur och sjöfartshistoria, memoarer och biografier.


Exotiska färder
Året 1986 var Dan Roberts klar med utbildningen och kunde titulera sig sjökapten. Han jobbade på M/S Apollo III från år 1987 till 1993 då han tvingades sluta på grund av Rederi Ab Slites konkurs.
– Jag var borta från Viking Line i några år men 1996 kom jag tillbaka.
Mellan 1993 och 1996 jobbade Dan Roberts på olika kryssningsfartyg.
– Jag såg så många exotiska platser men jag har aldrig kommit underfund med vilka som var de mest exotiska, det finns så många.
En av de platserna som etsat fast sig i minnet är Julöarna i Stilla Oceanen.
– Dagarna till sjöss var så givande och fina. Jag är en naturmänniska och det ger så mycket att bara få vara ute på havet.


Inga tunga steg
I dag är Dan Roberts både på sjön som kapten och i land tillfälligt som sjösäkerhetsinspektör och trafikchef vid Viking Line.
– Det är en bra kombination att komma i land ibland och få en nytändning och lära sig nya saker, säger han.
Efter alla sina år på sjön har Dan Roberts aldrig gått med tunga steg till jobbet.
– Jag har aldrig ångrat att jag gick till sjöss. Som alla arbeten har jag haft bättre och sämre dagar men jag har ett intressant jobb och livet ombord är spännande.


Tid för familjen
Dan Roberts menar att längre arbetsturer har sina fördelar medan kortare turer har sina. Nu jobbar han vecka-vecka.
– Jag är mera hemma än om jag skulle ha långa turer. Man kan säga att jag har ett mer enhetligt liv då jag inte är så länge borta.
Dan Roberts har många intressen, bland annat fiskar han, paddlar kajak och går stavgång. Han är också med i Odd Fellow och sitter i Skeppargården Pellas styrelse.
– Intressen finns det gott om men tiden räcker inte riktigt till. Då jag väl är hemma vill jag också ta det lugnt och vara med familjen.
Sonen Christian är utbildad till kock på Åland och jobbar som kallskänka på Birka Paradise.
– Han är mycket matintresserad. Dottern Susanne studerar till sjuksköterska i Eskilstuna.


Inte rädd för misstag
Som snart femtio känner sig Dan inte yngre än vad han är.
– Nu kanske jag lite reflekterar över den tid som har varit och det som komma skall, säger Dan.
Han fortsätter:
– Med åldern har jag på visst sätt blivit självsäkrare. Jag är inte heller lika rädd för misstag som jag varit tidigare.
Dan skulle gärna ta det lite lugnare ibland men det är svårt att få till.
– Tiden går så snabbt. Åren mellan 40 och 50 år har gått fortast.
Familjen Roberts har bott i Lemland i 14 år och det är också där som 50-årsfesten ordnas, i Skeppargården Pellas.
– Vänner, släktingar och arbetskamrater är alla hjärtligt välkomna. Om det regnar går det också att vara inomhus, säger Dan.

Text och foto: NADINE ASCHAN