DELA
© Nya Åland

Fil mag Ann-Britt var vävlärare i 40 år

Ann-Britt fyller 75
Namn: Ann-Britt Margareta Ackrén, född Lindman.
Född: Den 18 juli 1937 på Brändö Torsholma.
Bor: I Mariehamn.
Yrkesliv: Har varit vävlärare på Medborgarinstitutet i 40 år.
Familj: Änka sedan 23 år, två barn, Ingemar och Margarethe, fem barnbarn.
Födelsedagen: Firar med släkten på Torsholma. Samtidigt firas lillasystern Kristina Baer, 70 år. Jubilaren önskar inga presenter, en sparbössa står framme på kalaset där den som så önskar kan lämna ett bidrag.
Hon började som timlärare och slutade som timlärare. Dess emellan ljöd vävstolen sitt dunka-dunk i inte mindre än 40 år. Fortfarande dunkar den. Ann-Britt Ackrén har tre vävstolar nere i sin källare och väninnor kommer och väver på vinterkvällar.
Det är som en deltagare en gång i en av hennes vävkurser i Saltvik diktat:
Vävkurser måste vi ha
annars mår vi mindre bra.
Det började hemma på Brändö Torsholma, Ann-Britt kikade på vad mamman höll på med när hon vävde alla vintrar efter kriget, det blev vadmal till byxor och tyg till kappor. Snart nog satt också Ann-Britt i vävstolen.
– Mamma ville att alla vi fem barn skulle få utbildning, berättar hon. Men läroverk var det inte tal om. Mariehamn låg för långt bort.

Handarbetslärarinna
Ann-Britt studerade i stället i ambulerande lanthushållsskolan, på Houtskärs kyrkliga folkhögskola, på Lärkkulla folkakademi och slutligen på Åbo hemslöjds- och handarbetslärarinneinstitut i fyra år. Det var undervisning i vävning i tre år och sömnad ett år. Examen tog hon 1959.
Första anställningen blev vid lanthushållsskolan i Hammarland och Jomala.
– Men det var bara ett år, sedan gifte jag mig och vi flyttade till Pargas.
Makarna hade träffats på ett bröllop på Brändö. Mannen hette Bernt Ackrén och var byggmästare. Hans anställningar medförde en hel del flyttningar till Pargas, Mariehamn, Brändö och Åbo.
– I Åbo började jag som elev på en vävkurs, trots att jag var färdigt utbildad, bara för att ha något roligt att göra.
Det var nästan så att Ann-Britt fick dölja sina kunskaper, men snart nog upptäckte ledaren att här har vi en som kan vävkonsten redan och följande år var Ann-Britt själv vävlärare.

Textillärare
År 1970 var hon tillbaka i Mariehamn och blev Medis lärare i vävning för Jomala. Undervisningen hölls i ungdomslokalen Berghyddan och efter ett par år i Hemgårdens källare. Undan för undan ökade intresset för vävning.
– Jag har undervisat i alla kommuner, utom Lumparland.
Efter fyra år som timlärare blev hon anställd som textillärare på heltid, med arbete varje vardagskväll.
Pensionär blev hon 2000, men fortsatte som timlärare att arbeta i ytterligare tio år.
– Jag slutade i Sund för två år sedan.

Sista stygnet
När vi talar vävning visar det sig att Ann-Britt är förtjust i alla delar av arbetets förlopp.
– Det är spännande att sätta upp en väv, konstaterar hon. Det är roligt att se arbetet växa fram. Det känns alltid bra sedan när man är framme vid det allra sista stygnet i ett handarbete som man hållit på med länge.
Som någon sa – hon tror det var på Seglinge: Handarbete skingrar tankarna.
– Arbetet blev min hobby och hobbyn blev mitt arbete.

Filosofie magister
Vid sidan om vävningen har Ann-Britt också haft en stadig och säker akademisk karriär. Efter att ha varit inskriven vid Åbo Akademi i 23 års tid kunde hon fira sista avhandlingen med champagne samtidigt som dottern gifte sig. Ann-Britt blev fil mag med etnologi som huvudämne.
– Efter min examen som filosofie magister blev det lite tomt, så jag återupptog finskastudierna igen. Jag önskar att jag kunde läsa romaner obehindrat på finska.
Hon visar upp ”Kungens Anna” av Ulla-Lena Lundberg i finsk översättning.
– Nu läser jag den för andra gången, men ändå förstår jag inte alla enskilda ord. Engelskan och tyskan går lättare, de språken läser jag i romanform utan problem.

Kiki Alberius-Forsman

kiki@nyan.ax