Anders slår gnistor och sprider ljus
Anders fyller 60
Namn: Anders Hellberg.
Född: Den 30 november 1951 i Stockholm.
Bor: I Mariehamn.
Yrke: Har nära 40 år som journalist bakom sig, varav 10 på TT och 20 år Dagens Nyheter.
Intressen: Segelfartyget s/v Tibnor som ligger i Sjökvarteret, segling, debattartiklar, utrikespolitik och fåglar.
Familj: Sonen Ludde, 24 år, som pluggar musik i London, och livskamraten Mirae Meitz i Mariehamn.
Födelsedagen: Firas med fest på Tibnor för inbjudna.
Trams!
Utbrister han tveklöst då och då under vårt samtal. Snacket kommer snabbt igång om journalistikens mål och medel. Han kan prata hur länge som helst i ämnet. Han är stridbar och provocerar fram nya svar, nya tankar, nya sanningar.
Anders Hellberg är en ivrigt fladdrande fågel som har lagt till vid den åländska kajkanten.
Han är ”stor på sig”, tycker säkert någon som bara hör hans tvärsäkra uttalanden. Men nu är han här. Nu väcker han tankar om samhället och hur vi skriver om det.
Hammarskjölds död
Just i höst är Anders Hellberg aktuell som författare till en bok om FN:s generalsekreterare Dag Hammarskjölds död i ”Midnatt i Kongo, Dag Hammarskjölds förlorade seger”.
– Jag försöker reda ut vad som verkligen hände, reda ut det ner till sista skruven.
I september i år var det 50 år sedan Hammarskjölds plan störtade i Nordrhodesia. Flygplanet var svenskt, besättningen var svensk och generalsekreteraren var svensk. Alla omständigheter för flygningen var gynnsamma.
– Det kan inte vara möjligt att tre piloter kunde flyga rakt ner i marken. Ändå – det var just det de gjorde. Mysteriet kvarstår.
Medförfattare är Rolf Rembe och de båda skribenterna har ägnar åtskilliga år åt att forska i saken.
– Hammarskjöld imponerar som ensam mystiker. Kanske hade han en tendens att se sig själv som övermänniska.
Sann verklighet
Tidigare har Anders skrivit om den ryska U-båten 137 som gick på grund i Karlskronas skärgård i ”Tio dagar som skakade Sverige” och om Estoniaolyckan i ”Katastrofkurs, Estonias väg mot undergång”.
– Ja, du hör själv. Det är pojkböcker för vuxna. Men när massmedierna inte tar sitt ansvar, så måste man skriva böcker.
Vilket är massmediernas ansvar då?
– De ska skriva om verkligheten som den verkligen är.
Med det följer, enligt honom, att kolla fakta, kolla fakta och kolla fakta igen.
– Kvällspressen! fnyser han. Det mesta är bara trams numera! Allt som journalister hittar på orkar man som kollega inte ens skämmas över längre. Det är mer underhållning än bevakning. Det där evinnerliga underhållandet är förödande.
Värna journalistiken
Att vanliga läsarna eller lyssnarna uppmanas kommentera nyheter eller rent av recensera företeelse, som de lockas till i vissa tidningar, är Anders inte alls förtjust i.
– Allt sådant är övervärderat. Vi ska värna om journalistiken, den journalistik som är värd namnet. Alla kan inte vara journalister och skriva i tidningar, verkligen inte alla!
Lokaljournalistiken säger han sig ha respekt för, när det inte handlar om ren returinformation, alltså information som bara kan intressera den som lämnat den.
– Men varför skriver de åländska tidningarna så lite om matpriserna? Vågar ingen? Tidningarna här borde också skriva mer om klumpsumman och mindre om 4H-gårdar. Eller om varför ålänningar har ansiktet mot Stockholm och plånboken mot Helsingfors.
Fyra regler
Sina egna fyra journalistiska grundregler rabblar han upp stående på Tibnors däck, som en passlig avrundning av vårt samtal:
1: Skriv aldrig något du inte själv begriper.
2: Vänta aldrig till i morgon.
3: Fråga alltid dig själv: Vem ljuger?
4: Praktiskt nyhetsarbete handlar om att laborera med folks korta minne. Många nyheter kan faktiskt återanvändas och det ganska kort tid efter första publiceringen.
Mer om Tibnor kan man läsa på www.tibnorsailing.se
