DELA
Foto: Heidi HenderssonHANTVERK Marie Lundgren jobbar gärna med trasor av gamla lakan. "Men de ska gärna ha mycket färg och mönster", säger hon.

”Jag väver ungefär en meter per dag”

Marie Lundgren brinner för vävkonsten.

– Det ligger i släkten. Min moster har vävt hela livet. Jag har alltid gillat att göra saker med händerna.

Men hon är ingen hobbyvävare, utan detta är hennes yrke.

– Jag utbildade mig på Linköpings universitet på slöjd- hantverks- och formgivarlinjen. Jag valde textil som inriktning och fastnade för vävningen. Jag tilltalas av att det är ett traditionellt hantverk.

Är det många som håller på med vävning nu för tiden?

– Nej, inte i min ålder i alla fall, säger Lundgren som är 26.

När vi träffar henne står hon bakom disken på Salt och klipper till en färggrann och detaljrik matta.

– Det är mycket för och efterarbete med mattorna.

I butiken jobbar hon som praktikant och har tillgång till en vävstol i arbetsrummet på övre våningen. Här samsas trasnystan i regnbågens alla färger i korgar bredvid den imponerande arbetsmaskinen. Här kan hon sitta och titta ut över Slemmern och skapa.

– Jag väver ungefär en meter per dag.

Vad är svårast i processen?

– Inget är svårt nu när jag kan det, men det tar lång tid. Det är ett långsamt hantverk.

Vad är det bästa materialet att väva av?

– Gamla lakan, men de ska gärna ha mycket färg och mönster.

Hur många mattor har du själv hemma?

– Bara en, än så länge. Men jag bor i en etta och den mattan tar upp hela köket, säger hon med ett skratt.

Vem skulle du vilja hälsa till?

– Min assistent-mamma.

Vad assisterar hon dig med?

– Hon brukar riva lakan till trasor åt mig.