I ett halvt sekel har Bror-Åke Lindholm brukat skogen med sina hästar. Han håller fast vid ett traditionellt skogsbruk som blivit allt mer sällsynt.
Vinden susar i den 80-åriga blandskogen i Sund Högbolstad. Förr i tiden var det djurbete här. Det hörs ett klingande ljud när metall slår mot metall. Med jämna mellanrum frustar en häst.
På marken har har några hjulpar gjort avtryck i leran på varsin sida om hästspåren.
I övrigt hörs inga ljud och det syns inga spår.
Här kör 69-årige Bror-Åke Lindholm ut virke ur skogen på samma vis som han gjort sedan 1979 – med häst och vagn.
I nästan 50 år har han drivit ett traditionellt skogsbruk. Fram tills skogsskattereformen för 25 år sedan var det hans försörjning.
– Då gick priskurvan ner. Folk sålde skog för ingenting. Före det var det min inkomst och jag hade lönsamhet i det, säger han.
De senaste 20 åren har skogsbruket varit mer hobbybetonat.
– Jag hade slutat om jag inte fått använda hästarna. Nu hugger jag mest för att ha något att köra med dem.
Bror-Åkes närmaste kollega är ett 17-årigt finskt kallblod vid namn Embla Hurtig. De har känt varandra sedan Embla var ett litet föl. Har man arbetat tillsammans så länge som Bror-Åke och Embla så känner man till varandras egenheter. Embla känner till exempel på sig när det vankas jobb i skogen.
– När hon förstår att det är något på gång smyger hon undan.
För några månader sedan förlorade Bror-Åke en av sina andra kollegor. Valacken Fricco Hurtig blev sjuk och Bror-Åke tvingades fatta beslutet att avliva honom.
– Jag hade inte hjärta att låta honom pinas längre.
Sedan dess lånar han den 21-åriga frieserhästen Myran som sällskapsdam. Embla är nämligen beskedlig till lynnet men vill inte bli lämnad ensam varken i hagen eller när hon ska ut och jobba.
– Det blir livat. Hon nåjsar, skriker och sparkar. Annars är hon nästan menlös.
Går i arv
Skogen har gått i arv i rakt nedstigande led och fortsätter att göra det. Bror-Åke var 22 år när han tog över skogsbruket efter sin far. Han, i sin tur, tog över det efter sin far som 21-åring. Det var Bror-Åkes farfar som köpte skogen 1925.
I dag har Bror-Åkes dotter Åsa tagit över en stor del av den 65 hektar stora skog som Bror-Åke och hans hästar arbetat i genom åren. 3,5 hektar har han kvar själv. Han har förlikat sig med tanken på att den skogsvård han bedriver inte kommer gå i arv till kommande generationer.
– Det är oundvikligt att skogen kommer skötas på ett sätt jag inte gillar. Men det är bättre än att den inte sköts alls, säger Bror-Åke.
Tiden som Bror-Åke ägnar åt skogsbruket numera varierar kraftigt från ingen alls till sex dagar i veckan.
– Det beror på dagsformen och vädret. Nu när jag är pensionär är jag mycket mer kinkig med vädret. Jag måste ju känna efter att jag har pension också.
Den här vintern har Bror-Åke inte tillbringat så mycket tid i skogen som han vanligtvis gör.
– Den här vintern har varit bedrövlig. Jag har egentligen inte varit i skogen så mycket som jag brukar. Jag har varit förkyld hela vintern och gjort två mindre operationer av malignt melanom.
Nu för tiden är det inte heller tal om en hel dags arbete i skogen längre. Men det är inte för att Embla Hurtig inte skulle vara tillräckligt uthållig.
– Hon orkar nog. Det är sämre med gubben!
Den som arbetat i samma skog i nästan fem decennier, som Bror-Åke har gjort, lägger märke till hur miljön förändras genom åren.
– De senaste tio åren har jag sett en hel del ask med ruttna rötter och jag vet inte vad det beror på.
Stormen Alfrida hade en stor påverkan på åländsk skogsproduktion, liksom skadedjuret granbarkborre.
– 2–3 år efter Alfrida var det som värst med granbarkborren. Nu börjar det stabilisera sig. Det är som med bladlössen – de år det finns mycket bladlöss finns mycket nyckelpigor och tvärtom. I vissa avseenden reglerar naturen sig själv, säger Bror-Åke.
”Ptrooo!”
”Kom, back. Kom, back”, säger Bror-Åke till Embla som lydigt backar och stannar vid en hög med stockar. Med hjälp av en stocksax och hävteknik lastas stockarna på virkesvagnen.
– Jag har en handvinsch för stora och tunga stockar. Men vinschen är så tung så den vill jag inte använda, säger Bror-Åke och skrattar.
Vagnen tar upp till 2,5 kubik men det beror på rådande terräng hur mycket Bror-Åke lastar.
En gång var han och Embla med om en omkullkörningsolycka.
– Med vagn och gubbe och till och med häst! Jag trodde hon skulle tappa fattningen men jag pratade med henne med lugna ord så hon låg och väntade tills jag kommit loss.
Bror-Åke klarade sig med blotta förskräckelsen och händelsen gjorde inte att Embla började skygga för skogsbruket.
Trave efter trave lastas på virkesvagnen. Embla vet precis när de är på hemvägen för då är det plötsligt svårt att stå helt stilla medan Bror-Åke lastar på.
”Nänänä, hörröduu gumman! Ptroo” säger han.
Timret lämnas i en fin trave bredvid en väg dit man kan köra lastbil.
– Högen får växa tills det räcker till ett lastbilslass eller två. Sen blir det brännflis av den.
Förvånad över priset
I början av mars fick Bror-Åke ta emot utmärkelsen Årets skogsvårdare medmotiveringen:
”Under hela sitt liv har Bror-Åke arbetat med traditionella och miljövänliga metoder. Han fäller träden med motorsåg och kör ut virket med häst och vagn. Med sina arbetskamrater, hästarna, skonar han marken och spåren efter honom är minimala. I en tid där tunga maskiner är standard visar Bror-Åkes arbetsmetoder på en djup respekt för skogen som livsmiljö och resurs. Hans arbete visar en sällsynt balans mellan tradition och nutid.”
– Jag är förvånad att jag inte fått det tidigare, säger Bror-Åke om priset.
Han resonerar kring att utmärkelser likt Årets skogsvårdare ska inspirera till utveckling.
– Men utveckling för mig är avveckling.
Tror du att du kan inspirera andra?
– Jag är rädd att de flesta är realister, säger Bror-Åke.
För att ägna sig åt skogsvård på det sätt som han gör behövs ett gediget hästintresse.
– Man ska inte skaffa häst bara för att köra ut virke ur skogen.
Själv tänker han inte skaffa fler hästar som tar över skacklarna efter Embla. Bror-Åke säger att han fortsätter skogsbruket så länge hälsan tillåter – både hans egen och Emblas.
– Vi tar en dag i taget.
Bror-Åke Lindholm
Ålder: 69 år.
Gör: Är pensionär.
Bor: I Sund Högbolstad.
Intressen: Dans och jakt.
Aktuell: Prisades som Årets skogsvårdare under landsbygdsgalan i början av mars.
