Paulus lämnar Åland för nya utmaningar
FOTBOLL. – Ska jag se glad ut? frågar Paulus Arajuuri när Nyans fotograf ber honom posera framför kameran.
Det är klart du ska, uppmanar vi. Du har ju värvats till Kalmar FF, fjolårets guldmedaljör i Allsvenskan och ett av de bästa lagen i Sverige även i år. Klart att du ska se glad ut då.
Men Paulus har ändå svårt att vara riktigt sprudlande. För hur roligt det än ska bli med nya utmaningar tycker han ändå att det är tråkigt att lämna det liv han levt på Åland de två senaste åren.
– Min tid här har varit helt fantastisk, både på och utanför fotbollsplanen. Med alla vänner jag fått här på Åland känns det tungt att lämna, säger han.
Paulus kom till Åland från division I-laget Klubi 04 inför säsongen 2008. Han beskrev sig då som en modern mittback som ville rulla bollen på mattan och som ville förbättra sitt huvudspel och sin attityd på fotbollsplanen.
– Jag behöver bli lite tuffare, sa han när Nyan intervjuade honom.
I dag säger han att han blivit det. Tuffare alltså.
– Det är klart att när man får spela mycket ligamatcher så utvecklas man mycket och här har jag mött tyngre motstånd än vad jag gjorde tidigare. Speciellt det här året har jag utvecklats, efter att Jani (Lyyski) stack härifrån. Jani är en grym mittbacksspelare och jag var bara en ung pojke bredvid honom. I år kom det in två nya mittbackar och nu var det jag som kände till hur IFK spelar, jag var tvungen att ta mer ansvar och det var väldigt viktigt och bra för min utveckling.
Paulus säger att han också skaffat sig en riktig vinnarskalle under sina år i IFK.
– I bland hatar jag mig själv på träningen när jag skriker åt de andra, men samtidigt känner jag att jag tagit mer ansvar för att jag har velat att det ska gå bra för IFK försvarsmässigt.
Och bra har det gått. Med endast tre förluster i år kan IFK verkligen tacka sitt defensiva spel för att man lyckats ta sin bästa placering någonsin.
– Det är helt otroligt att vi trots ett helt nytt lag har fått ihop det så bra. Alla fungerar tillsammans, om någon missar hjälper någon annan till, som ett lag har vi gjort en väldigt bra säsong.
Förra året var dock inte lika framgångsrikt. IFK kämpade i botten på tabellen och i höstas meddelade spelare efter spelare att de tänkte lämna klubben.
– Men jag är väldigt glad att jag fick vara med i truppen som var förra året, det var de killarna som hade tagit IFK till ligan och det de jag kände igen från tv. Nu fick jag lära känna dem och spela med spelare som Jani, David Carlsson och Daniel Ahnström (Norrmén). Det kändes coolt.
I somras började rykten florera att allsvenska klubbar var på jakt efter Paulus. Trelleborg, Halmstad, Djurgården och Kalmar var några av lagen som nämndes.
– Vissa av de där stämmer, andra hade jag ingen aning om. Och sedan fanns det andra klubbar som ingen visste om också. Men det är ju en helt annan sak att visa intresse och att komma med konkreta bud, säger Paulus.
Valet föll till sist på Kalmar. Och efter det var det faktiskt ännu större klubbar som visade intresse.
– Jag vill inte kommentera vilka de är. Det spelar ingen roll längre för jag hade redan gjort mitt val, men jag blev smickrad och förvånad över att det var större klubbar som var intresserade.
Paulus tillägger att det var fel läge att börja fundera något mer över de klubbarna.
– Min dröm har varit att spela i Allsvenskan och man ska inte glömma bort sina gamla drömmar bara för att det plötsligt dyker upp någon lite större klubb. Jag tar det här steget först och om jag sen efter några år känner att jag utvecklats och vill testa något större och chansen dyker upp, då är det en helt annan situation.
Många orsaker gjorde att Paulus valde att skriva på för just Kalmar.
– Kalmar känns nästan som Mariehamn, bara större, och jag har trivts bra som människa i Mariehamn. För att lyckas på fotbollsplanen tror jag att man måste må bra som människa också och Kalmar känns som ett tryggt alternativ. Samtidigt som de är stora fotbollsmässigt så tror jag att pressen utanför fotbollen är mindre än i till exempel Stockholm eller de större fotbollsländerna. Jag är fortfarande bara 21 år och inte alls färdig som spelare än, så att ta ett lite mindre steg till att börja med kan nog vara klokare i längden.
Kontraktet som Paulus satt sin namnteckning på sträcker sig över fyra år.
– Det visar att de har någon sorts plan för mig. Och det känns tryggt på något sätt, jag behöver inte ha bråttom. Jag har tid att i lugn och ro komma in i laget och lära mig deras spelsystem, jag behöver inte känna någon stress från början att jag måste lyckas direkt. Och att jag skrivit på för fyra år behöver ju inte betyda att jag blir kvar i klubben i fyra år, men att ha den tryggheten känns väldigt bra.
Inför flytten, som sker i januari, säger Paulus att hans främsta målsättning är att komma in i vardagslivet i den nya staden.
– Först hoppas jag att jag kommer in i livet och får vara lika lycklig i Kalmar som jag varit på Åland, att jag hittar några vänner där och att jag via det kommer in i fotbollslivet. Det är klart att man vill lyckas med fotbollen men jag tänker inte sätta upp några större målsättningar, jag ska göra mitt bästa varje dag på träningarna, försöka komma in i laget och sedan får man se vad det blir, det ska bli intressant.
När du kom till Åland för två år sedan var din dröm att någon gång få spela i Allsvenskan. Nu är drömmen nära, har du fått nya drömmar och målsättningar på vägen?
– Jag tror att de drömmarna kommer först när man kommit in i Kalmar och när man ser hur man klarar sig där. Den dag man känner att man klarar sig bra där, då kommer det säkert tankar på att kanske jag har en chans att gå vidare därifrån, det vet man aldrig.
Till sist säger Paulus att det finns otroligt många minnen som han tar med sig från tiden på Åland.
– Jag har utvecklats som fotbollsspelare här men ännu mer som människa. Jag har fått mycket nya vänner, jag har lärt mig lite svenska och jag har hittat en underbar flickvän. Det finns viktigare saker i livet än fotboll och de här två åren har varit bra både på och utanför planen. Jag skulle gärna ta med mig alla de fina människor som jag träffat, jag skulle vilja ta med mig hela laget men det går ju inte. Jag vill hålla kontakten med kompisarna, ta med mig allt jag lärt mig på fotbollsplanen och jag hoppas att det kommer att fungera mellan mig och flickvännen även om det blir lite distans. Det är helt givet att jag kommer att komma hit och hälsa på och jag hoppas att jag kommer att få spela här igen.
Ja, får vi någonsin se dig i IFK-tröjan igen?
– Det är så svårt att säga, men när jag tänker på det så känns det som ett väldigt roligt alternativ att komma tillbaka någon dag. Det är intressant att se att IFK är på väg framåt och blir större och större, jag tror att om fem år kan IFK vara bland de största i Finland och de kan ha spelat på Europaplanen. Det kan vara så att efter fyra år i Kalmar är man sugen att komma tillbaka redan då, det vet man aldrig.
Nej, det vet man aldrig förstås. Men vi tror att du underskattar dig själv Paulus. Om fyra år frågar du nog någon Kalmarfotograf om du ska se glad ut, på väg ut i Europa.
