DELA

Gudomligt hos IFK:s Ribeiro

Ska man resa runt jorden i ett osäkert yrke gör man bäst i att packa lätt.
Bernardo Ribeiro vet.
Det enda som följer honom till alla nya fotbollsländer är en bild på Jungfru Maria.
– Jag bär den alltid med mig, säger IFK Mariehamns brasilianske mittfältare.
Det här är inte ett glassigt ”hemma hos-reportage” med jacuzzis, öppna planlösningar och italienskt kakel.
Men det är internationellt så det förslår ändå.
”Hur bor egentligen fotbollsspelarna som kommer till IFK Mariehamn?”, frågar sig någon på Nyan-redaktionens idémötet inför den här bilagan.
Vi åkte till Neptunigatan i centrala Mariehamn för att se efter. Den lilla ettan på andra sidan vägen från det ryska konsulatet har varit en ”fotbollsbostad” under några års tid. Här bodde Åland Uniteds Frida Thilén tidigare, men när mittbacken började studera i Sverige i augusti blev lägenheten ledig.
Ett passande scenario för IFK Mariehamns klubbdirektör Peter Mattsson som under några intensiva sommarveckor fick bostadsförmedla i rekordfart till sina sju nyförvärv.
– Jag bodde på ett annat ställe i stan när jag var ensam här i somras. Men så var min flickvän (Katie Ayscough) på väg att flytta till Åland, och hade jag inte ordnat något större till dess hade jag fått skit för det, säger Bernardo Ribeiro och skrattar.
– Jag sa till Peter att han måste fixa något nytt. Och här trivs jag jättebra, Josef (Ibrahim, lagkamrat, reds. anm.) bor i min förra lägenhet, för den passar bättre om man bor ensam.


Möblerad och klar
För Bernardo Ribeiro är tillvaron allt annat än ensam just nu. Förutom att hans australiensiska flickvän Katie bor hos honom är också pappa Marcus på besök för att följa sonens ligaavslutning med IFK Mariehamn på plats.
– Mamma (Jamila) ville komma hit också, men som hon sa: ”Någon måste jobba också”, säger Bernardo och skrattar.
– Jag har hälsat på Bernardo var han än har spelat. I Albanien fick jag köpa husgeråd åt honom minns jag, säger Marcus.
Förutom Albanien har Bernardo Ribeiro hunnit med spel i såväl Italien som Australien i sitt 24-åriga liv. En distinkt skillnad mellan Åland och de andra länderna han spelat i är omhändertagandet.
– I större klubbar är det mer som att de ger dig en tom lägenhet och så får du fixa resten själv, säger Bernardo.
Lägenheten på Neptunigatan är redan möblerad.
– Det är otroligt skönt att slippa köpa nytt när man flyttar till ett ställe. Jag kan ju inte gärna släpa på en soffa och en säng från Australien till Brasilien och sen hit, så jag är glad att allt finns på plats redan. Till och med tv:n, det enda jag köpt är en dvd-spelare eftersom vi gillar att se på film, säger Bernardo som i motsats till många andra fotbollsspelare inte har en tv-spelskonsol i lägenheten.
– Många fotbollsspelare spelar Xbox och Playstation hela dagarna, men det har aldrig varit något för mig. Jag är så dålig på det att jag alltid förlorar när jag brukar spela mot brorsan (Gabriel), så det enklaste sättet att undvika en förlust är att inte spela alls…
Den 35 kvadratmeter stora lägenheten är belägen på bottenvåningen.
– Men det är lugnt med insynen eftersom jag har persiennerna nere. Och så ser man ju vilka som kommer, vilket kan vara bra, säger Bernardo och skrattar.
Under hans säsong med Newcastle Jets i Australien tvingades Bernardo att köpa nya möbler, köksutrustning och en tv till lägenheten.
Bara för att ett drygt halvår senare lämna klubben.


”Bra deal för mig”
– Det mesta är hos mig nu. Så det var ju en bra deal för egen del, säger Katie och skrattar.
– Jag fick mikrovågsugnen såld i all fall. Och tv:n sålde jag till min granne. Eller sålde och sålde, jag har inte fått betalt än, fyller Bernardo i.
Det kringflackande livet som proffs tär, erkänner Bernardo.
Osäkerheten kring var man spelar nästa säsong gör att det är svårt för en fotbollsspelare att rota sig.
– Det är jobbigt att hela tiden röra på sig till nya klubbar. När man väl fått vänner och börjar känna sig hemma är det dags att sticka. Mitt kontrakt med IFK Mariehamn går ut efter säsongen, och jag vet inte hur det blir efter nyår. Men jag hoppas att jag kan stanna.
Alldeles oavsett vart karriärens vägar tar honom vid nästa flytt vet Bernardo Ribeiro att packa lätt.
En bild på Jungfru Maria ligger i hans plånbok och det är det enda förutom mobiltelefonen som han alltid har med sig.
– Jag fick bilden av min mormor Carmen (Salim) när jag var elva år och sen dess har hon varit med mig. Vid ett par tillfällen har bilden åkt ur plånboken ner på marken, men så har jag hittat den på samma plats ett par timmar senare. Hon kommer alltid tillbaka till mig på något sätt.
Tron är viktig för dig?
– Ja, så är det, absolut, säger Bernardo.
– Som för alla brasilianare, fyller Marcus i och utvecklar:
– Gud och fotboll är väl ungefär på samma plats i folks medvetande. Och öl. I alla fall i mitt, haha.

Oskar Magnusson

oskar.magnusson@nyan.ax

tfn 528 462

Foto: Jonas Edsvik