Beccas bästa fotbollsår
FOTBOLL. Tre EM-kvalmatcher med U19-landslaget. Öspelsguld, FM-guld och guld i turneringen Mid-south Conference. Silverbollen.
Där har ni Rebecca Björkvalls fotbollsframgångar 2009.
– När jag tänker tillbaka så har det faktiskt varit ett kanonår, säger hon.
Rebecca Björkvall började sitt fotbollsår med försäsongsträning i Eckeröhallen tillsammans med Åland United. Nu avslutar hon året på samma sätt.
Åländskan är hemma på jullov och passar på att träna tillsammans med sitt gamla lag, trots att hon numera spelar med Lindsey Wilson Colleges fotbollslag Blue Raiders i Kentucky.
– Jag är hemma till och med den 18 januari så då tränar jag med Åland United. Jag kommer hem för sommaren i maj och då hoppas jag att jag ska kunna träna och spela med dem. Det borde ju gå bra, Hannah Salmén har ju till exempel spelat i USA i flera år och med United på somrarna. Det brukar inte vara några problem.
Jobbigt lämna ÅU
När Björkvall bestämde sig för att lämna Åland för USA i somras var Åland United på god väg mot FM-guldet.
– Det kändes hemskt, hemskt, hemskt att sticka härifrån just när det gick så bra för laget. Det var väldigt tungt men samtidigt visste jag att tjejerna skulle greja det utan mig.
Björkvall säger att även om hon inte hade flyttat till USA så hade hon troligtvis ändå lämnat Åland för studier utomlands.
– Jag skulle säkert ha flyttat till Sverige för att studera om jag hade hittat någon skola där, så att jag skulle lämna laget kom väl egentligen inte som en chock för någon.
Men varför blev det USA?
– Jag blev kontaktad av Blue Raiders tränare. Han kände till mig via Jenny Snickars som spelat där tidigare och via HJK:s tränare som tidigare varit assisterande tränare i Blue Raiders. De vill gärna ha spelare som kommer direkt från gymnasiet och då hade de fått tips om mig.
Omskolad till back
Björkvall steg in i Blue Raiders som offensiv spelare. Tanken var att hon skulle användas på mittfältet eller i anfallet, det vill säga på positioner hon var välbekant med sedan tiden i ÅU.
– Men sedan ville tränaren använda mig som högerback så nu har jag mest spelat på den positionen. I början kändes det lite konstigt men det har gått hemskt bra, jag har fått mycket beröm. På det sättet har jag utvecklats, mitt defensiva spel har blivit mycket bättre.
Björkvall och Blue Raiders har under säsongen kämpat för en slutspelsplats i den nationella turneringen NAIA National Championship, där collegelag från hela landet möts och gör upp om medaljerna.
– Vi vann turneringen Mid-south Conference och då gick vi automatiskt vidare till Nationals. Sexton lag var med där från början och vi tog oss till kvartsfinal. Där blev vi utslagna.
Spelade i lera
Att Björkvall är besviken för att laget inte lyckades ta sig till final är uppenbart. Hon berättar att Blue Raiders vunnit den nationella turneringen två gånger förut och att målsättningen var vinst även i år.
– I kvartsfinalen spelade vi på en plan som var som en lerpöl. Vi var det bättre laget men kunde inte spela vårt spel, bollen stannade i vattnet när man försökte slå en passning. Hade vi spelat på en bra plan tror jag vi hade vunnit.
Björkvall tillägger att laget som slog hennes med 2-0 i kvartsfinalen slutade på andra plats i turneringen.
– I finalen förlorade de mot ett lag som vi hade vunnit mot i grundspelet. Det harmar så mycket att vi inte fick vinna när vi hade ett så bra lag.
Revanschsugen
Den uteblivna medaljen i NAIA-turneringen är något som stör Björkvall, det märks under vår intervju. Kanske är det för att hon har kvartsfinalen i så färskt minne, eller kanske är det för att hennes vinnarskalle redan längtar efter chansen att ta revansch.
– I höstas när jag kom till USA tänkte jag ge det ett år, jag tänkte absolut inte stanna längre än så. Men ju längre jag varit där desto bättre trivs jag och varför skulle jag lämna ett ställe där jag trivs? Och jag vill verkligen spela final i Nationals, jag vill verkligen komma dit. Så vi får se vad om händer. Jag stänger inga dörrar.
