SÖK
MENY
Tre år kom och gick
I skrivande stund är det min sista dag som praktikant. Nästa gång sitter jag här som nyexaminerad kommunikatör, allt vad det nu innebär. Jag kan inte för mitt liv förstå hur det har gått tre år sedan jag satt hemma och ansökte till Jönköping University. Men det jag med säkerhet kan säga är att det varit bland de bästa åren i mitt liv. Det var både otroligt läskigt och otroligt spännande att få flytta iväg till en stad jag aldrig tidigare besökt, men oj vad glad jag är att jag gjorde det.
Jönköping som stad är väldigt lagom på många sätt. Det är lagom stort, med lagom mycket folk, och lagom tryggt med tanke på hur det ser ut i Sverige idag. Det kändes inte som ett alltför stort steg från Åland, bortsett från faktumet att det tar 10 timmar att åka dit. Det är alltid nära till vattnet, det mesta i centrum finns inom gångavstånd och efter att ha bott där i tre år så stöter jag på bekanta lite överallt när jag lämnar lägenheten. Skolan i sig kanske inte är så mycket att hänga i julgranen. Även om jag lärt mig mycket så har det inte alltid gått så smidigt och lärarna har oftast inte så bra koll på något alls egentligen. När jag gick en kurs i projektledning så kom läraren in första lektionen och frågade: ”Ni är ingenjörerna, eller?”.
Om det är något Jönköping kan så är det studentliv. Jag har inte haft en tråkig stund i den staden. Varje vecka kan man räkna med något studentevenemang eller rörelse på campus. Jag och mina vänner sitter ofta och pluggar en våning upp i skolan, sedan hör man musik spelas från entrén och då blir det bråttom. Musiken betyder oftast att det bjuds på gratis tilltugg och dryck av okänd anledning. Vi har också en fantastisk studentklubb där alla samlas varje onsdag. Jag har inte missat många kan jag erkänna. Insparken i Jönköping är även välkänd som en av Sveriges största – eller numera ökänd på grund av påstådda incidenter av tvång och alkoholhets. Men min inspark var i alla fall otroligt rolig (och vi vann).
Men det bästa med min studietid har självfallet varit mina vänner. Vi är ett ganska stort tjejgäng och alla är lika högljudda med väldigt starka personligheter. Det har kommit med sina utmaningar minst sagt. Men det finns inga ord på hur roligt vi har haft och jag kan inte räkna alla gånger jag har vikt mig av skratt. Det är därför med både glädje och sorg som jag nu åker till Jönköping för min examen för jag vet att det kan vara den sista gången vi alla bor på samma ställe med gångavstånd till varandras lägenheter. Nu ska alla iväg på sina egna nya äventyr och det är såklart jättekul. Men någonstans vill man ändå pausa tiden och vara kvar i det här man byggt upp i tre år. Men livet rullar på.
