Sommarens höjdpunkt
I skrivande stund befinner vi oss mitt i Ålands högsäsong, det är livat, fullt med folk och jobbiga turister i trafiken. Det är både härligt och milt irriterande med folkmassorna. Man uppskattar självfallet att det för en gångs skull är fullt med rörelse på ön, gott om aktiviteter och människor som varken känner mig eller resten av mitt släktträd. Men det som också händer är att hela sociala batteriet töms i rekordfart.
Under veckan har jag i princip inte varit hemma mer än en eller två timmar åt gången. Jag är antingen på jobbet eller springer runt på stan. Sömnen har inte heller varit på topp, vilket resulterat i att jag många dagar gått på autopilot. Något jag samtidigt märkt är att det blir allt svårare att hålla en konversation – en trött hjärna blir trötta samtal. Jag skulle ändå klassa mig själv som en social person, men till slut blir det bara gröt i huvudet.
Utöver det vanliga kaoset hade jag sex stycken vänner från Sverige på besök. Det var fantastiskt kul att träffa alla. Jag ville att de skulle se Åland när det är som mest rörelse, men det har också sina utmaningar. Till exempel blev ett enkelt besök till Indigo, inte alls särskilt enkelt.
Med humöret i topp rörde vi oss mot baren, där vi sedan blev kvar i kön i en och en halv timme, och humöret började sjunka. Situationen eskalerade något när undertecknad svimmade i den väldigt trånga och varma kön.
Men överlag hade mina vänner en bra resa, och deras absolut bästa måltid, ja den var på Eckerö Linjen.
Förstå mig rätt, den här väldigt röriga veckan är något jag uppskattar. Det är kul att se Åland så levande och se människor njuta av det vi får kalla hemma. Men någonstans runt dag sju börjar stegen bli lite tyngre och behovet av lugn ensamtid ökar. Därför blir den där sista söndagen på Rockoff-veckan lite extra härlig, att bara få stänga in sig och se på en film har aldrig känts så bra. Jag åkte ett varv på stan med bilen på söndag kväll, och det var som att hela Ålands befolkning gått i ide – ”skönt” tänkte jag.
Så fort sista veckan i juli är över känns det nästan som att sommaren är över. Vi har såklart hela augusti att njuta av (om inte det förbannade regnet kommer tillbaka), men inget skriker sommar mer än juli månad.
Om några veckor är det dags att bege sig tillbaka till Sverige, och om någon månad smyger sig mörkret och kylan på igen, då kommer man sitta där och längta tillbaka till den här intensiva, svettiga och psykiskt utmanande veckan.