SÖK
MENY
Snart har vi tagit oss igenom halva december. Månaden som har varit både mörkare och varmare än vanligt. En dålig kombination då värmen betyder att snön, som annars lyser upp i decembermörkret, har uteblivit. Det är lätt att deppa ner sig när vädret sviker, särskilt för en person som har enkelt för att falla ner i en mild form av vinterdepression.
Då är det tur att det finns sådant som lyser upp i mörkret. För ungefär ett år sedan skrev jag en spalt om att jag hittat ett nytt glädjeämne i livet: Dart.
Jag var sen på pilen och dart är en sport som de flesta har haft koll på i flera år. Men det är helt otroligt bra timing att VM startar 11 december, när mörkret håller på att ta kål på en, och fortsätter ända till början av det nya året. Det är en sport som alla kan se på, reglerna är enkla och det är svårt att inte dras med i spektaklet. I en sportvärld där pengar styr allt och Donald Trump får Fifas fredspris behövs det en sport där vanliga människor får briljera.
I fredags gick den 50-åriga svensken Andreas ”Dirty Harry” Harrysson in i sin första match i sitt första VM. Han är rankad 114 i världen och mötte engelsmannen Ross Smith som är rankad 12:a. På förhand var det alltså mer eller mindre en omöjlig uppgift för Dirty Harry. Men i dart är inget omöjligt. Och fredagens match är ett bevis på att även de som tror sig vara totalt ointresserade av dart kan fastna för sporten efter en halv match.
I fredags hade jag och min sambo en bjudning hemma och stereotypsikt korrekt var det männen som samlades framför tv:n när det var dags för Dirty Harrys VM-debut. Innan matchen ifrågasattes det varför vi män skulle kolla på dart. ”Typiskt killar att förstöra den trevliga stämningen”.
Sedan startade matchen.
Ross Smith tog kommandot. Och han hade flera tillfällen att avgöra matchen innan Harryssons makalösa vändning startade. I takt med att Harryssons pilar satt där de skulle blev stämningen framför tv:n mer och mer spänd. Och det var inte de som tog beslutet att slå på matchen som involverade sig mest. Det var de som ifrågasatte beslutet att kolla på dart som ställde sig upp, jublade och svettades. Frågor om regler växlades med hejarop.
Och jag satt i soffan och njöt. För det var exakt den resan jag gjorde för ett år sedan när två kompisar introducerade mig till sporten. Och nu är jag fast. Min förhoppning är att även sambon fastnat nu, så att jag slipper använda min valpögon när jag slår på darten istället för ett avsnitt av julkalendern på kvällarna.
