SÖK
MENY
Nya mått för vår förståelse
Redaktionen är, som alla inser, fortfarande i chock efter angreppet från himlarna i förrgår kväll. En rymdsten föll över oss och small så det sjöng i fönsterrutorna över hela Åland. Vår reporter Björn Nylund intervjuade, som förste journalist, Eric Stempels, forskare vid Institutionen för fysik och astronomi i Uppsala, bara minuter efter bombardemanget. Stempels sade, på tal om angriparens storlek:
”Jag skulle gissa att man talar om något i tvättmaskinsstorlek.”
Reporter-Björn är en vass och sanningsenlig murvel och återgav därför detta uttalande exakt så som det sades (faktum är att han både bevittnade rymdstenens uppdykande OCH intervjuade forskare Stempels från sin badtunna i Lemland, vilket väl ger en uppfattning om exakt hur kvicka vi kan vara på tidningen).
I efterhand satt vi sedan runt lunchbordet och begrundade detta val av storleksbeskrivning.
Någon sade: ”Varför just en tvättmaskin? Hade han inte kunnat säga en torktumlare lika gärna?”
Någon annan (antagligen jag) sade: ”Man måste ju också fråga sig om han avsåg en toppmatad eller en frontmatad tvättmaskin? De har ju lite olika form trots allt.”
Vi spårar så lätt ur här på Nyan.
Men jag kunde inte släppa den där tvättmaskinen. I en uppföljande intervju frågade Björn Stempels om valet av metafor och han förklarade att ”folk förstår bättre om man använder begrepp som ’knytnävsstor’ eller ’stor som en folkabuss’”.
Och det har han förstås rätt i.
Greppet påminner lite om poeten Bruno K Öijers bildspråk, fullt av lyriska liknelser som ”Väskan var tung som morgonen efter en statskupp” eller ”Jag är glassen i den mobbade pojkens mun.”
Faktum är att det föder en idé i mig om att uppfinna ett nyspråk, med mer lättförståeliga mått. Och göra dem mera lokalförankrade.
Rymdstenen kunde då sägas vara ”stor som truten på en genomsnittlig Björnhuvudbo”, tung som ”morgonen efter en oövertänkt bortamatch med hon den där blonda på Arken” och färdades med hastigheten hos ”en osnuten trimmad mopedist i Godby”.
Som alla vet var ju ovanstående försök objektiva mått, utan överdrifter eller färgning. Man kunde dock tänka sig att, i poetiska syften, ta saken lite längre. Ljudbangen då rymdbesökaren gick genom ljudvallen kunde då jämställas med ”ett anförande av lagtingsledamot Lindén om konsumtionssamhället”, dess ljusstyrka liknas vid ”strålkastarna på en jaktpickup i östra Saltvik” och dess överlevnadschanser i den heta jordatmosfären jämföras med ”landskapsregeringens vindkraftsplaner för norra Åland”.
Tja, bara en tanke.
