SÖK
MENY
Jag bodde länge på Ringvägen 4 i Stockholm, ett kvarts sekel näranog. Det var en stor lägenhet, fin och gammeldags och lite knasig, med vimsiga vinklar och vrår, blinda prång, dubbla hallar och världens minsta toa.
Under en tid rådde också ett märkligt tillstånd i fastigheten, alla i huset kände varandra och var goda vänner. Det var som i en larvig tv-serie.
Det gjorde också att ryktesspridningen blev optimal. Det märktes när lasermannen drabbade oss.
En kall eftermiddag i januari kom jag hem från en resa och fann ett runt hål i ett av fönstren i vardagsrummet. Det var stort som en tennisboll. Det fanns ingenting någonstans på golvet som kunde förklara hålet men glassplittret låg på insidan: en projektil hade träffat rutan utifrån.
Sedan såg jag det lilla hålet i motsatta väggens gipsputs och tänkte: en kula. Någon har skjutit med gevär från fastigheten mitt emot, kulan har gått rätt genom mitt fönster, slagit ut det större hålet i rutan och sedan begravt sig själv i väggen. Jag kikade från det lilla hålet i väggen ut genom det större hålet i rutan. I linje fanns, i fastigheten på andra sidan gatan, en balkong.
Jag gick in till Malle och Hari intill och frågade: ”Har ni hört ett skott utifrån när jag varit borta?”
De sade nej, och kom in till mig och stirrade skräckslaget på hålet. Sedan gick vi och hämtade Jojje och Nina en trappa upp, för Jojje var yrkesmilitär.
Jojje sade att skytten nog haft ljuddämpare som dämpade kulhastigheten, det kunde förklara varför ingångshålet i rutan var så stort. Sedan gick han och Nina upp till sig och flyttade sin säng ut i hallen, bort från rummet mot gatan.
Anna och Vladimir på trean berättade kort därefter att de sett ett laserljus som kommit in genom deras fönster. Det kunde ha kommit från den där balkongen.
Jenny och Daniel längst ner iakttog nästa dag en svartklädd typ som gick in genom porten på andra sidan gatan. Han såg jätteskum ut, sade de.
Invånarna på Ringvägen 4 bestämde sig nu för att lasermannen (just då aktuell) var efter dem och ringde polisen.
Polis nr 1 kom först och började gräva fram kulan ur väggen. Medan han grävde och grävde kom en polis nr 2, en äldre kommissarietyp, och tog sig en titt, medan hela Ringvägen 4 berättade om sina iakttagelser. Vid det här laget visste vi vad lasermannen hette, var han bodde och hur han såg ut. ”Det är bara att gå och hämta honom”, sade Johanna på femman.
”Innan vi tar lagen i egna händer”, sade Jojje mörkt.
Kommissarien tittade på hålet i rutan och sade lakoniskt: ”Snöboll”.
Vi tittade på hans kollega, som till sist slutat gräva. Det fanns ingen kula i putsen.
Och just då mindes jag att det var ju där kattens klösbräda suttit, innan kattfan rivit loss den ur väggen.
Ringvägen 4 åt en gemensam middag i Jojjes och Ninas tomma sovrum den kvällen, och skålade skamset för lasermannen.
