SÖK
MENY
Kära mygga! Allt är förlåtet!
Kära älskade mygga! Kom tillbaka! Allt är förlåtet, jag lovar!
Visst, vi har stridit genom årtionden, men allt var mitt fel. Kom hit till sommartorpet igen. Du behövs här. Genast. Snälla!
Ja, vi hade nån slags sado-masochistiskt förhållande, det erkänns. Du var inte snäll, du heller. Verkligen inte. Du älskade mig, ja, du sög ut mig. Du och alla dina kusiner kom surrande runt mig, och bara mig, var och vareviga kväll. Gobbin satte sig gärna tätt inpå för då slapp han ditt sällskap.
Och bilens framgrill var full av mygglik och fluglik, ja det var tider det …
Det var du och jag och din närvaro på min hud spred klåda. En livsavgörande fråga stod snart inför mig; Vad i hela friden gjorde du – och alla dina kusiner – i naturen när inte jag var där? Hur kunde du överleva utan mig?
Redan på 1970-talet gick jag på Stockholms gator och läste slagord på väggarna som ”Tyst vår”. Jag begrep ingenting då.
(”Tyst vår” var en bok av Rachel Carson som varnade för att om myggor dör utrotas fåglarna.)
Det fanns till och med en tid när vi tyckte det var roligt att mörda dig med karateslag mot väggarna.
Nu är läget ett annat. Allt är annorlunda. Nu ångrar jag mig. Nu vet jag. Jag – vi – behöver dig.
För denna vår var det redan rätt tyst och tystare än så vill vi absolut inte ha det.
Mina 15 myggbett om dagen har bytts ut till typ 15 på hela sommaren. Visst. Det är underbart på ett sätt. Men nej, det är inte som det ska.
Myggnätet över sängen har knutits upp i en enda stor knut som inte lösts upp på hela sommaren. Vi sover gott i tysta sommarnätter. Frågan är om man ens behövt sätta upp myggnäten i fönsterna under värmeböljan. Nej. Det är inte bra.
– Åh, vad vackert lövsångarna drillar sa mormor på besök på 1980-talet.
Tack och lov för mormödrar som pratar om lövsångare! Hur skulle vi annars lägga märke till dem? Och notera när det inte längre finns lövsångare i syrenbuskarna. Var är lövsångarna i dag?
Den svartvita flugsnapparen befolkar denna sommar bara en enda holk och nattskärran surrade bara en enda natt. Skator, måsar, duvor och tornseglare hör vi, och nerifrån åkrarna sånglärka, tofsvipa, gäss och rödbena. Men nej, det är ändå mycket tystare än det brukar vara.
Många säger så. Det är redan färre flygfän, betydligt renare bilgrillar, färre fåglar i luften och mycket tystare. En tystnad vi inte vill ha.
Så snälla söta mygga. Kom tillbaka, allt är förlåtet. Jag lovar att inte mörda dig. Du ska ju bli frukost till lövsångaren. Det börjar likna allvar nu.
