KAJ mest pop bland årets sommarpratare

DELA

    Den musik vi lyssnar på avslöjar mycket om oss själva .. yada yada. Jag har just nu snöat in på Damiano Davids soloalbum ”Funny Little Fears”, men jag känner att en av mina återkommande Wagnerattacker närmar sig. Det är den tiden på året.

    Men låt oss i stället kolla på musiken som årets sommarpratare i Ålands radio valde, och vad den eventuellt avslöjar. Viking Lines vd Jan Hanses, till exempel, varvade ”Sag mir wo die Blumen sind” med Marlene Dietrich och ”Hönan Agda” av Cornelis Vreeswijk med ”London Calling” av The Clash. Komplext.

    Jan Hanses spelade även ”Bara bada bastu” med KAJ. Detsamma gjorde Otto Hojar, Götrik Sundberg, Maria Ackrén, Soile Wartiainen och Lena Olofsson-Piras. Pust.

    Fast om du har hört en enda annan KAJ-låt än ”Bara bada bastu” så vet du att de kan bättre. Otto Hojar och Liz Mattsson spelade ”Heimani i skick”, Rainer Kull ”Kom ti byin”, och Olof Widén ”Firmans man”. Pertti Hakala och Nina Granvik valde ”Vems pojk e du”. Hade det varit jag hade jag antagligen valt ”Hej du mänska”. Den är djup den: ”Hej du människa hald ihåop/Om itt do hööss så måst do råop/Vi vandrar jär på jåolin/E je skönt ti va i såolin/Ere dammbot måst do såop”.

    Queens ”Under Pressure” figurerade två gånger: Jan Hanses och Eva Ekström-Andersen. Den sistnämnda avslutade majestätiskt med Bachs toccata och fuga. Både Fred Forsell och Maria Ackrén fastnade för Duraks ”Rosella – the Musical”.

    Några passade på att dra lite hemåt och det gjorde de rätt i för man har fan ingenting för att vara en blyg viol här i världen. Anette Holmberg-Jansson valde sonen Albin Janssons inspelning av ”E la solita storia del pastore”. Nyankollegan Michael Hancock spelade låtar av båda sina band: Poporkestern Åland och Ab Livet. Han spelade också Tom Waits ”Tango Till They’re Sore”, och jag vart påmind om hur jag nötte på albumet ”Rain Dogs” 1985.

    Julia Korkman spelade sin egen version av ”Ack Värmeland”. Hon valde också ”Pur ti miro”, du vet: slutarian ur ”Poppeas kröning” av Claudio Monteverdi från 1643. ”Det är aldrig för sent för tidig musik”, brukar de säga.

    Könsfördelningen i musikvalet känns så här snabbt och subjektivt inte helt balanserad. Hej Peter (Pussinen, sportredaktör på Nya Åland), du klarade dig genom att du åtminstone spelade ”Emmylou” med First Aid Kit.

    Men det fanns de som uteslutande valde musik av män. Ni vet vilka ni är, och jag tänker inte hänga ut er. Den här gången. Allt ni hade behövt göra var att slänga in Chappell Roan och alla hade blivit glada, också metalheadsen.