SÖK
MENY
Jag skulle kanske inte gå så långt som att kalla mig själv ”Grinchig”. Till skillnad från Dr. Seuss-karaktären i fråga hatar jag nämligen inte julen. Å andra sidan älskar jag den heller inte – däremot tolererar jag den i allt högre grad i samma takt som nytillkomna årsringar verkar spänna ut min undre bål. Jag är de facto inte Grinchig, bara lite grinig och småcynisk, när det kommer till julfirandet.
Allt ovanstående till trots känns ändå vissa familjetraditioner viktiga att bevara, som att lokalisera en förhållandevis adekvat gran tillsammans med mina närmaste – att fälla den och släpa hem den genom olämpligast möjliga terräng ackompanjerat av ett eller kanske två kraftuttryck– det hör liksom till. Det hör också till att år efter år nedkalla gudarnas straff över ljusslingan, som åtminstone jag aldrig verkar lyckas fördela ut symmetriskt i granen – de sista stackars grenarna, längst ner och närmast vägguttaget, brukar bli välupplysta.
Nåväl, när eländet äntligen är på plats är det värsta över. Snyggpyntet – ni vet det där som kräver en högre nivå av finmotorik än korvfingrade män i min ålder kan erbjuda, överlämnar jag med varm hand till mina mer estetiskt begåvade familjemedlemmar.
Innan allt det här sker, finns det ändå ytterligare några traditioner som är centrala i förberedelserna – nämligen julmaten. Personligen klarar jag mig utan översållade julbord, även om jag kan smaka lite på det mesta. Viktigast på mitt julbord är tveklöst kålrotslådan, morotslådan och skinkan. Bägge lådvarianter brukar jag kocka till någon dag innan jul, men skinkan kokar och griljerar min käresta, i regel sent på kvällen den 23 december. Få saker kan klå provsmakandet av en nyuppskuren skinkskiva på en skiva lika nybakt kavring framemot midnatt – icke att förglömma en hälsosam klick av den sötstarka senapen.
Sedan kommer det svåraste av allt, apropå finmotoriskt funktionsvarierade män av min årgång – den fruktade paketinslagningen. Hur är det ens möjligt för någon som anser sig vara någorlunda normalbegåvad när det gäller allmän praktisk händighet, att vara fullkomligt oduglig när ett paket behöver slås in skapligt snyggt? Finns det månne Medis-kurser i ämnet? Det är bara att hoppas att innehållet under silvertejpstrasslet väger upp för det erbarmliga emballaget.
När allt är klart kan julen anlända, gärna i sällskap av några stora snöflingor, lugn julmusik, god mat samt nära och kära – måhända håller den där jul-grinigheten trots allt på att bedarra i någon grad, vem vet?
God Jul.
