SÖK
MENY
Efter att ha läst min kollega Ida K Janssons spalt i gårdagens tidning om hur man får en mjuk och sladdrig kropp kom jag osökt att tänka på mina egna levnadsvanor från barndomen fram till i dag. Till skillnad från Ida har jag dock inte behövt barnafödande eller graviditetskrämpor för att uppnå en sådan kropp som hon beskriver. Jag har nämligen aldrig varit i bra form. Ibland känns det som om jag föddes med OLW:s ostbågar i ena näven och en flaska Trocadero i den andra. Sunda levnadsvanor har jag nämligen aldrig haft, om man räknar bort några månader av idogt knatande på gymmet och ruccolaknaprande för att bli av med graviditetskilon, som nog inte var en konsekvens av barnafödande utan mer härrörde från tjugofem års konsumtion av Grandiosapizzor och Bobs lättdryck med flädersmak.
Det där med socker och kalorier var nämligen inte så noga under nittiotalet. Det viktigaste var att man överlevde tills morsan kom hem från jobbet. Och när morsan kom hem från jobbet, där hon servat vattenkammade karlar i kostym med tiodubbelt mer i lönekuvertet än hon, så var hon inte så sugen på att slava vid grytorna för att få ihop livsmedelsverkets rekommendationer för näringsintag. Och morsan var, frid över hennes minne, inte särskilt bra på att laga mat. Det mynnade ut i en väldigt bra sak och en lite sämre. Det positiva är att jag än i dag äter i princip allt. Jag fnyser aldrig åt mat utan smakar alltid och uppskattar fortfarande mycket av det som många aldrig skulle få för sig att lägga på tallriken. Nackdelen har varit att kompisar aldrig ville äta hos oss och alltid tyckte att vi hade så konstiga matvanor.
Än i dag reagerar folk med avsmak när jag nämner kokta torskblock i Campbells champinjonsoppa (en av morsans favoriter). Just den rätten har jag aldrig brytt mig om att laga själv. Vissa saker mår bäst av att lämnas i det förflutna. Som fisk i grå sås. Annat har jag försökt mig på i vuxna år och sedan konstaterat att längtan som man har känt egentligen är en romantiserad bild av något som man inte kunde få nog av som barn för att man helt enkelt inte visste bättre. Som pulverbearnaise direkt ur kastrullen och kalla fiskbullar i dillsås. En del återkommer dock frekvent på matbordet än i dag. Ugnspommes, fryspizza, makaroner och falukorv, köttfärssås på burk och varma mackor till exempel.
Det har blivit status att äta hemlagat i dag eftersom det kräver tid som många av oss inte har. Att köpa helfabrikat, som räknades som lyx när jag växte upp, har blivit trashigt och fult. Men en mjuk och sladdrig kropp är ju inte det, utan faktiskt ganska fin. Så länge leve helfabrikaten. Men den där fisken i den gråa såsen kan vi lämna därhän, tycker jag.
