SÖK
MENY
Fästingar utan mamelucker
Jag är inflyttad, har sedan många år hembygdsrätt och även om jag på regelbunden basis knyter näven i fickan över utmaningen med att bo på Åland – typ varje gång jag iakttar ålänningars förhållande till bilar – så har jag ändå assimilerats hyfsat. Jag kan redogöra för demilitariseringen och neutraliseringen och det ekonomiska systemet – ni vet klumpsumma, skatteavräkning – för att kunna näpsa alla fastlänningar som påstår att Åland lever på bidrag från staten.
Det kan också hända att jag någon gång helt frivilligt tagit Åland i försvar när finländska ministerier trampat på självstyrelsens (väldigt ömma) tår.
Oftast lever jag mitt liv helt tillfreds på fredens öar. Men på sistone har en rad grejer inträffat som gjort att jag överväger alternativ.
För det första. Det är sommar och jag vill klä mig snyggt i kjol. Att kombinera det med ö-livets orkanvindar kräver att man ser till att vara anständig även om blåsten lyfter kjolen så att den liksom mer täcker fejset än benen. Någon typ av cykelshorts-liknande-plagg under kjolen är ett måste. Detta plagg – mamelucker är väl det rätta namnet – ska ha lagom långa ben som inte glider upp, men inte heller gör något väsen av sig genom tjocka sömmar som syns. De är omöjliga att hitta.
Eller ja, de existerar i mitt some-flöde, men de modellerna finns förstås inte i åländska butiker. Att handla på nätet är uteslutet för det finns inte längre någon som levererar mamelucker till det här av EU bortglömda ö-riket. Jag ska banne mig skriva till den internationella domstolen i Haag om att bekväma mamelucker borde va en mänsklig rättighet.
För det andra. Bo på Åland och fästingbett och borrelia kommer som ett paket på posten. (Eller nej, sorry. Paket fastnar hos tullen, det gör tyvärr inte fästingarna.) Det är små iglar som gör att apoteken lever gott på att sälja antibiotika.
Ett tips, läs inte bipacksedeln. Den vanligaste sorten har som biverkning – dock sällsynt men ändå – att man kan få en missfärgad tunga – gul, brun eller svart – och att den får ett hårigt utseende.
Jepp. Du läste rätt. Tungan kommer se hårig ut. Nästan så att jag hoppas att orkanvindarna gör att kjolen blåser upp och täcker fejset.
För det tredje. Någon gång nu och då vill jag ändå se något mer än de vindpinade kobbarna. Nyligen försökte jag boka nattfärja till hufvudstaden med stort H. Efter chocken att jag borde hosta upp flera hundra euro för överfärden överväger jag alternativen. Segelbåt? Simma? Smuggla in mig i en baklucka i bilkön? Too much.
Det får bli däcksplatsen. Frågan är om färjans vakter tillåter mamelucklösa kjolklädda varelser med hårig tunga att övernatta på ett vindpinat däck? Tveksamt. Risken är att man blir portad för evigt.
Det skulle förstås lösa mitt problem med att bo på Åland. Landsförvisning på grund av mamelucklösa fästingar med gula, håriga tungor.
Rätt unikt. Ungefär som umbärandena med att bo på Åland.
