SÖK
MENY
En av mina kära kollegor har den senaste tiden börjat kalla mig för en ung gubbe. Jag har aldrig tidigare blivit kallad för något liknande och har aldrig varit en typisk ”lillgammal” person.
En lillgammal person är en ung människa som uppfattas som förståndig, har en tendens att använda kloka uttryck och har ett avancerat språk för sin ålder.
Tankarna kanske förs till en liten pojke som klär sig propert och säger saker som ”Det är inte arbetet som tar död på en man utan bekymren” eller varför inte ”Man kan inte hålla sig fri från alla fördomar”.
Ett tecken på att jag inte är en sådan person är att jag, för att ge dessa exempel på kloka uttryck behövde googla ”exempel på kloka uttryck”. Jag är alltså inte, och har aldrig varit, en lillgammal person.
Vad är det då som får min kära kollega, som för den delen kan klassas som en riktig gubbe då hen mer ofta än sällan bär hatt och föredrar en skrivmaskin framför datormaskin, att kalla mig för ung gubbe?
Helt ärligt så har jag inget svar på den frågan.
Visst kan det vara så att jag har en tendens att klaga på saker, och människor, som jag tycker är allmänt jobbiga.
Det kan också ha att göra med min bekvämlighet.
Min arbetsstol har otroligt välfungerande hjul vilket gör att den rullar fram snabbare än Usain Bolt i toppform. Så när jag har ett ärende till en kollega så har jag, i stället för att ställa mig upp och ta onödiga steg, börjat rulla runt med stolen på redaktionen.
Den tidigare nämnda kollegan har registrerat detta och gjort sig lustig över att jag snart kanske ska köpa en permobil. Och gudarna ska veta att den dagen jag får en permobil kommer vara den lyckligaste dagen i mitt liv.
Kanske det är så att jag är en gubbe i en ung mans kropp och att jag bara ska äga det. Gubbar ser ju ut att ha det hur bra som helst.
Varje gång jag går förbi Julius Café och ser gubbarna som sitter där och dricker kaffe och löser världsproblem blir jag avundsjuk. Jag vill också vara en gubbe som kan diskutera viktiga frågor dagarna i ända tillsammans med mitt gubbgäng.
Eller en sån som sitter bänkad i fåtöljen framför storbildsskärmen och ser på all sport som det går att se på.
Eller en gubbe som klär sig otroligt snyggt och får synas på Instagramkontot Gubbstil. Jag hoppas att jag åldras med samma värdighet som de gubbarna.
Jag har egentligen inget emot epitetet ung gubbe utan ser det mer som en komplimang.
