SÖK
MENY
Världen största julklapp – goa kramar, champagne, choklad, och en miljon euro – går till dig som står ut därhemma. Du som är närståendevårdare. Du som pysslar och sysslar om någon annan. Du som bäddar rent, håller ihop, håller i, håller ut.
Du som tar emot skäll, fast det är orättvist, du som biter ihop och håller med fast det är orätt, du som fixar och trixar, du som ber en stilla bön i bilen när hen kör och i det längsta försöker dölja din nervositet. Du som skär upp köttet åt din älskling. Du som ger medicin, planerar resor, du som blivit ensam fast ni är två.
Du som har en partner som börjat gå in i dimman. Du som måste stå kvar nyktert och sansad i den bistra verkligheten. Du som känner dig övergiven där.
Men hur mycket sjuksköterska/skötare ska man bli till sin käresta? Själv har man kanske suttit på bank, varit bibliotekarie, lärare och så ska man plötsligt lära sig vårda, tänka rätt, säga rätt, alltid, ha världens bästa tålamod.
En 80-årig kvinna, vars man plötsligt avlidit, fick höra att hon kommit lindrigt undan. Hon slapp åratal av sjuksköterskejobb, sas det, av att vara sin älsklings vårdare … Men ska det vara så?
En kvinna i 60-årsåldern vågade inte se sig om efter ny partner.
– Nej, kära nån, jag passar inte alls att ta hand om en gaggig gobbe. Det klarar jag inte.
Klandra dem inte. De som inte klarar det är också människor.
– Klart jag ställer upp. I nöd och lust har jag lovat att älska min gobbe, säger andra, faktiskt väldigt många.
Det är vackert så. Men måste två liv bli förstörda när en drabbas av sjukdom?
Man har lovat att älska den man binder sig vid ja, men sjukdom kan ju totalt förändra personen man en gång förälskade sig i.
Makar offrar mycket – när blir det för mycket? Kanske man inte alls har lust att sitta framför tv:n och babbla med någon som inte längre fattar nåt. Kanske har man lust, och med rätta ett stort behov av, att resa till Rhodos, ligga i solen eller fara till Rom, på storstadssemester på egen hand …
Det verkar som frun, äldsta dottern eller äldste sonens fru ofta är den som får familjer att hänga ihop.
– Klart jag ställde upp, sa en kvinna. Min man var ju min bäste vän.
Så blev hon vårdare i många långa år.
Kanske kan man se det som en ny erfarenhet för den som vårdar. Att livet förändras och vi alla behöver lära oss nya saker och med hjälp av samhället och föreningar ta emot vad livet ger och också försöka se det goda i allt elände.
Ni som räddar era familjer och samhället. Ni är guld värda. Ni får er vikt i guld i julklapp!
