En dinosaurie med magknip
Åldern har kommit. För diffusa magproblem. Är det stress, magsår, laktosintolerans, gluten, IBS? Magen kan vara ett av de jobbigaste områdena för diagnosticering.
Jag har sedan 25-års åldern då och då haft stunder av riktigt jobbiga magknip som varar i uppemot 8 timmar. De brukar smyga på under kvällen och gör det stört omöjligt att sova. Det hände kanske en gång var tredje månad förr. Efter jag fyllde 30 har det kommit oftare. Efter 35 har det varit en regelbunden gäst. Det enda som hjälper är att gå på stället med höga knän (gärna med Netflix i telefonen) i ett par timmar på kvällskvisten. Sedan finns det hopp om god nattsömn (dock inte för min man som legat vaken och lyssnat på mig stampa runt som en liten magsjuk dinosaur i vardagsrummet).
För några år sedan var jag till läkaren för att kolla upp det. De hade några teorier om gallan tror jag som jag viftade bort för sen uteblev magknipet igen ett par månader. I höstas var jag dit igen. Då trodde man det var magkatarr. Fick några piller (som jag sen aldrig hämtade ut…), men läste på om vad som skulle vara bra för magkatarr och försökte applicera det. Det blev bättre. Men de senaste månaderna har det dock intensifierat och min man påpekade att det ofta inträffar efter att jag ätit gigantiska mängder glass eller mjölkprodukter. Jag tycker han är otroligt ohyfsad som vill utpeka en av mina favoritlivsmedel i världen – mjölk i alla dess former. Men efter att ha lyssnat på mitt trampande i ett halvår nu så gick jag med på att vara utan laktos ett tag. Till min stora förfäran verkar det ha funkat.
Vad jag dock inte förstår är hur man plötsligt kan bli mer intolerant mot laktos med åldern? Men en artikel på The Guardian berättar åt mig att detkan man visst. Tydligen kan man i perioder vara mer känslig mot laktos. Ibland kan det vara tillfälligt. Jag ber till gudarna att så är fallet. Visst, jag är hellre laktosfri än glutenfri (försökte bägge i två veckor och förlorade cirka 50 procent av min livslust), men det är ju inte riktigt kul. Den största saknaden är mjölkchoklad. Glass, grädde och yoghurt finns i laktosfria varianter, det mesta finns faktiskt. Men en smältande god, gräddig mjölkchoklad… Mmm… Havrevarianten av Ben & Jerrys cookie doughglass är också lite väl … havrig …
Kanske jag kan hålla mig till en mjölkchokladbit och en slev cookidough en gång i veckan? Eller en rad och en halv bytta en gång i månaden? Fast sen igen, vissa dagar känns en hel platta och en hel burk värd ett par timmars dinosaurietrampande framför teven (fast kanske inte om du frågar min man).