SÖK
MENY
Fråga mig inte om hur odlingssäsongen gått. Risken är att jag tittar mot horisonten bakom dig, pekar mot skyn och tvärsäkert påstår att där flyger en havsörn.
Men ja, det började lite som det brukar. Alltså med att jag medvetet väntar lite med att så de första fröna eftersom det så ofta går överstyr ändå.
Kombinera med ett par förkylningar och jag blev sen med allt vårbruk. Men som en som är van att jobba mot deadline blev land efter land både grävt, gödslat och planterat med små (eller ja, ganska stora) plantor, i sinom tid.
Den första fänkålen satte jag lite ad hoc där jag råkade ha tom jord. Lite sallad och salladslök och de första kålrabbiplantorna fick göra sällskap. ”Nu står de så centralt att jag kommer ihåg att både vattna och skörda” resonerade jag.
Tomaterna kom i jorden, kanske lite väl tätt..? Men bara resten av plantorna planterats lovade jag mig själv att jag det här året minsann skulle fixa vettiga växtstöd till tomatsorterna, så att allt inte skulle bli en djungel …
Kålen planterades ut sist och på grund av snigelläget blev det inget kålnät. ”Det går säkert att plocka kållarverna för hand”. Well … alla som någonsin plockat kållarver för hand vet hur ”kul” det är. I klarspråk; hur vidrigt kladdigt det är att trycka sönder de gröna larverna med fyllning. Ugh!
Ja, ni förstår förstås hur det gick. Fänkålen och salladen gick upp i blom snabbare än feta mördarsniglar slukar kålblad. Tomaterna blev en djungel hastigare än jag hann fixa växtstöd. Och alla kålodjur i grannskapet kalasade på mina fina plantor. Det var därför det hördes svordomar över hela södra Mariehamn i augusti, ifall någon undrade.
Trots det, på något märkligt vis, så skördade jag i söndags späda fänkålsblad som skjutit upp efter att jag lyckades skörda en – läs en – av fem fänkålsplantor i tid.
Tomatdjungeln blev en enorm bladmögeldjungel, men jag har trots det fat med tomater hemma lite överallt.
Och kålen, ja kålen klarar betydligt mer än man tror. Trots enorma snigel- och larvangrepp har jag mer kål än jag behöver. Fråga mig inte hur det hände.
Så vad är slutsatsen av årets drabbning? Det är okej att vara lite sen på bollen, odla fler grönsaker än du behöver så kan odjuren äta gott och dö en lycklig död när du klämmer ihjäl dem. Trots idel misslyckanden kan slutresultatet ändå bli bra. Den allra största utmaningen är ändå aldrig att odla grönsakerna, utan att äta upp dem i tid.
Och hinner du inte äta upp dem kan du alltid lägga det på komposten. Komposten är ändå a och o, början och slutet. Det är ju välkänt att det heter ”Av kompost är du kommen, kompost ska du åter bli”.
