SÖK
MENY
Under jul- och nyårhelgerna tipsar Nyan här på hemsidan om läsning från året som gått. Den här artikeln publicerades första gången den 13 februari 2025.
Malmö dockteater, Selma Lagerlöf, Jon Fosse och David Lynch: det är några kulturskapare som inspirerar Jorunn Lavonius genom sin lek med uttrycksmedlen. Ålänningen har träffat den Malmöbaserade åländska journalisten och skribenten.
”Det kändes stärkande med den positiva feedbacken, och jag vill väldigt gärna skriva mer för scenen. Man är ju annars så ensam med sitt skrivande.”
Så sa Jorunn Lavonius i Nya Åland efter sin lyckade dramatikerdebut i höstas, då Klockriketeatern i Helsingfors satte upp hennes nytolkning av Selma Lagerlöfs novell och pjäs ”Dunungen” från 1894.
Hon har inte släppt ”Dunungen”.
– Jag har material kvar som jag fick klippa bort, och siktar på att få tid att ta vara på det i sommar, säger hon.
Till vardags är Jorunn Lavonius kultur- och nöjesreporter på Sydsvenska Dagbladet, bosatt i Malmö, med Malmö och Lund som bevakningsområde, och till viss del övriga Skåne och Köpenhamn.
Malmö är enligt henne en stad med ett brokigt kulturliv. Hon exemplifierar med Malmö dockteater.
– Malmö dockteater är helt fantastisk. De jobbar väldigt experimentellt, leker med greppen, säger Jorunn Lavonius.
Malmö dockteater var för henne en inspirationskälla till gestaltningen i ”Dunungen”. I Klockriketeaterns uppsättning symboliserades den begärliga Dunungen av en fjäder.
– Just fjädern var Klockriketeaterns idé. Men jag visste att jag absolut inte ville ha en skådespelare, säger Jorunn Lavonius.
”Fjärde väggen”
Hon kommer ihåg hur hon som liten spelade dockteater hemma.
– Min mormor hade en gammal dockteater, och vi brukade göra uppsättningar. Det finns ju också något lite kusligt och skevt i en docka, något dött. Jag förstår varför dockor har blivit vanliga i skräckfilmer, säger Jorunn Lavonius.
Hon intresserar sig för alternativa former av teater, ”teater som experimenterar med sitt eget medium”.
– Bertolt Brecht var ju pionjär när det gäller att ”riva den fjärde väggen”, att kommentera teatern alltmedan man spelar den. Jag vill skriva fram det perfekta, uppfylla stora drömmar, men det slutar med habila, halvdana försök. Så det är kanske därför jag tycker om när man synliggör vad man håller på med, när man ger upp varje försök att försätta publiken i passiv trans, säger hon.
Begränsningar är för henne en bra sak:
– Helt fritt skapande känns inte intressant. När det finns ramar att tänja på, något som skaver och tar emot, det är då det blir spännande, annars blir det lätt bara klichéer.
Vilka är dina bästa kulturupplevelser det senaste året?
– En av de bästa konserterna på senare tid var amerikanska Big Thief, med sångaren Adrianne Lenker, som jag såg i Göteborg. Det var i samband med att jag skrev ”Dunungen”, och Adrianne Lenkers musik är på samma teman: drömmar, längtan, och till viss del biblisk metaforik. Hennes album från förra året är fantastiskt.
Svenska folkmusikern Merit Hemmingson är en annan favorit.
– Hon skapar avantgarde-folkmusik. Jag har en nära relation till musik och försöker inkludera det i mitt eget skapande, säger Jorunn Lavonius.
Vad gäller litteratur har Jorunn Lavonius just fått upp ögonen för norske dramatikern och författaren Jon Fosse.
– Jag var långsam på den bollen, men hans septologi är helt otrolig, säger hon.
Hon beskriver sig som ”lite nostalgiker” i sina läsvanor.
– Jag försöker ändå läsa mycket samtida. Monika Fagerholm är helt otrolig, hur hon lånar tonalitet från film. Och Ann Jäderlund är en fantastisk poet.
Kusligt och storslaget
Ytterligare en husgud är Tove Jansson.
– Hon är en viktig orsak till att jag började skriva. Hon har det här karga men storslagna, det varma och det ensamma: en fantastisk värld av längtan och lek. Jag har hennes bilderböcker kvar i mitt flickrum på Åland, och läser dem fortfarande. De är både lite kusliga och storslagna. Man kommer över bergskrönet, det är fest i trädgården och faran är glömd, men den finns fortfarande där på andra sidan berget. Och Mårran: alla är rädda för henne, men i ”Pappan och havet” är hon bara ett väsen som längtar efter närhet. Hon är en symbol för alla de som befinner sig i en position som de inte kan ta sig ur, och som bär på den mänskliga längtan att vara del i en gemenskap, säger Jorunn Lavonius.
Den avlidne regissörslegendaren David Lynch är en annan av Jorunn Lavonius inspirationskällor.
Hon nämner hans film ”Straight Story” från 1999, om en gammal man som kör sin åkgräsklippare från Iowa till Wisconsin för att försonas med sin bror innan det är för sent.
– Den är en Disneyfilm, glättig men också skruvad, säger hon.
Krympande utbud
Som både kulturskapare, -skribent och -konsument har Jorunn Lavonius märkt hur de finansiella tumskruvarna dras åt kring sektorn. Just Malmö har enligt henne ett rykte om sig att vara en billig stad att leva i, något som har främjat kulturlivet.
– Men Malmö är också en stad som växer extremt fort, och där man börjar bygga dyra bostäder i gamla industriområden där kulturskapare har varit verksamma tidigare. Staden ställer visserligen krav på byggherrar att det ska finnas plats för kulturskapare i den nya bebyggelsen, men det är osäkert hur det blir med detta i praktiken, säger hon.
Jorunn Lavonius träffar i sitt jobb ofta konstnärer som tvingas krympa sin verksamhet.
– Man märker att det påverkar utbudet. Jag började jobba som journalist när jag var 20, men har gått skrivarskolan på Skurups folkhögskola och Biskops Arnös författarskola. Hade det kulturpolitiska läget sett annorlunda ut hade det kanske inte varit lika självklart för mig att välja journalistyrket på heltid, säger hon.
Hennes farhåga är att kulturen ska bli mer ensidig i takt med att bidragen och anslagen sjunker.
– Nu är det risk att de som inte kommer från en kulturfamilj eller från en familj där man inte behöver oroa sig för pengar skräms bort.
”Nu är det risk att de som inte kommer från en kulturfamilj eller från en familj där man inte behöver oroa sig för pengar skräms bort. ”, säger hon.
JORUNN LAVONIUS
Hemkommun: Mariehamn.
Bor: I Malmö.
Yrke: Journalist .
Familj: Sambon Ask, föräldrarna
Sissi och Hasse samt syskonen
Jakob och Jenny.
Intressen: Mat, kultur och mode.
Saknar mest från Åland: Skogen, skärgården och Ålands specialost.
Saknar minst från Åland: Det trista restaurangutbudet!
Det här hoppas jag på för Åland: Att politikerna löser kommunfrågan så tidningarna kan toppa med något annat.
Att göra/ställen att besöka i Malmö
Ät en dekadent slaktarbiff med pommes på Bouchon.
Fika på Farina eller Leve .
Kolla in utställningarna på Malmöhus slott eller Malmö konsthall (som alltid är gratis).
Missa under inga omständigheter havet – Östersjön i all ära men ett salt dopp i Öresund har verkligen något.
