Båtbyggaren Petter Mellberg kom till Åland för första gången 1994, då var han bara 18 år. Han flyttade hit från Grankulla för att vara med och bygga segelsumpen Jehu, vilket var Ålands Sjöfartsförenings projekt.
– Det var en traditionell båt som skulle byggas här, då kom jag hit som praktikant hos Hasse Holmström, och det var egentligen bara därför jag flyttade till Åland.
Efter att han bott här i ett år, började han studera vid en båtbyggarskola i Lovisa, och därefter var han i armén ett år. När det var dags för nya äventyr flyttade han till Norge, där han gick en tvåårig båtbyggarutbildning på Fosen folkhögskola, under hans tredje år i Norge blev han dessutom anställd som lärarassistent på skolan.
– Det var inte riktigt en yrkeshögskola, pappren du får har ingen hög status, men det var en bra skola med bra lärare.
Han berättar att hans unga år i Norge var lite av en höjdpunkt i karriären. Under tre år var han med och byggde sju båtar.
– Det var båtar helt från scratch, där vi tog materialet själva från skogen och sågade ut allt, så det var otroligt lärorika år. De åren kanske gjort att jag när jag kom tillbaka till Åland var på en ny nivå, och jag kunde ha väldigt fina samarbeten.
En annan höjdpunkt för honom var tiden då han jobbade på vikingaskeppsmuseet Roskilde i Danmark. Där samarbetade han med forskare och arkeologer när de rekonstruerade ett 30 meter långt vikingaskepp.
– Det var spektakulärt att vara med och bygga något sådant på ett museum som är det näst mest besökta i hela Danmark. När det var sjösättning så var den danska drottningen där och det var runt 30 000 människor som tittade. Sedan gjordes det även BBC-filmer och National Geographic var där, det var otroligt mäktigt.
Trots sina lärorika resor, berättar han att någon som gjort bland de största avtrycken på hans karriär är Hasse Holmström, som han beskriver som den stora mästaren inom båtbygge på Åland.
– Jag började som Hasses lärling, sedan har jag byggt någon båt tillsammans med honom, och när jag byggt båtar själv har jag alltid kunnat ha honom lite som konsult och kollega, så på det sättet har det varit väldigt lärorikt.
Intresset för båtbyggandet kom från början från att han spenderat alla sina somrar i barndomen på Hotskär i Åboland skärgård.
– Min mammas släkt kommer därifrån så vi hade ett ställe där. Vi hade en gammal skötbåt och det ordnades tävlingar med dem, jag var med redan som liten i de seglingstävlingarna med min kusins pappa. Senare skaffade även min pappa en sådan båt som han köpte härifrån Åland, och då kom han in lite i skötbåtsföreningen.
När han var yngre var båtintresset mer av en familjegrej, men i något skede blev det mer seriöst för honom.
– För mig så är det här, och har länge varit, mitt yrke, det är ingen hobby. Om du håller på med någonting länge, i synnerhet med just hantverk, kommer du upp på en viss nivå där det blir en stor skillnad mellan folk som har det som fritidsintresse och det du håller på med. Men segling är alltid segling, och det här sociala runt båtar och segling på somrarna är ju en sak, men själva byggandet blir ju ett yrke.
Han har i många år haft egen båt, men med tiden har han sakta tröttnat på det.
– Det kan bli väldigt mycket när man jobbar med det varje dag och sedan på helger ska fixa med sin egen båt.
Den första båten han var med och byggde var, som tidigare nämnt, Jehu här på Åland men i Norge kände han för första gången att han var med från början till slut.
– Under mitt andra år i Norge byggde jag en båt till mig själv som jag seglade med från Trondheim till Lofoten och tillbaka. Det gick rätt bra, jag sitter ju här ännu!
Den båten är den enda han har byggt åt sig själv och den sålde han för ett antal år sedan till någon här på Åland. Han berättar att han gärna skulle bygga en häftig båt för eget bruk, men det skulle kräva tid – och möjligtvis en vinst på lotteriet.
numera står i Sjökvarteret i Mariehamn.
För några år sedan anlitades han som byggmästare för projektet att bygga segeljakten Alanta som nu står i Sjökvarteret.
– Det här var kanske för mig det största, eftersom jag hade ett ansvar för skapandet tillsammans med mina lärlingar och kollegor Madeleine Harms och Thomas Lindholm.
Han förklarar att det är en stor skillnad mellan att vara med på ett projekt som en i mängden och göra vad någon annan säger, och att våga ta det fulla ansvaret själv.
– Just med Alanta så hade vi en utgångspunkt i en ritning, men vi byggde den ganska långt på min egen känsla, hur jag trodde den skulle se ut och trodde skulle bli en bra segelbåt. Och det är stort att våga göra det när det ändå handlar om en båt som kostar över en halv miljon euro.
Klinkbåtsbygge är hans specialitet, vilket är den teknik som används för traditionella båtar.
– När jag bygger så här traditionellt och gammaldags så använder jag mig inte av speciellt mycket ritningar, utan jag har vissa mått, bredder och grader på de här bordläggningsplankorna, och från det får jag ut punkter och kan skapa den där formen.
När man bygger en klinkbåt så lägger man dit plankorna först, tvärtemot från större båtar såsom Emelia som han bygger på just nu i Sjökvarteret, där man bygger skelettet först och sedan lägger plankor på det.
– Det gamla sättet att bygga klinkbyggbåtar är att man skapar en form i det tomma rummet utan så mycket annat, och det är en utmaning. Det är en kunskap som man inte bara har.
Det bästa sättet att lära sig traditionell båtbyggning är genom att vara lärling hos någon mästare och bli upplärd av någon som gjort det mycket.
– Jag har haft väldig tur med de jag har fått jobba med, som just Hasse Holmström och så hade jag en jätteskicklig lärare i Norge, och kollegorna jag hade i Danmark var också väldigt erfarna båtbyggare. Det var en stor blandning med en massa expertis.
Nu har han själv också haft lärlingar, men antalet har inte varit stort eftersom yrket inte är särskilt populärt idag.
Skötbåtar blir idag lätt bortglömda, Petter förklarar att det kan bero på att de inte är de bästa segelbåtarna.
– Folk kanske inte tycker det är så roligt att ro, även om det är väldigt hälsosamt. Folk går ju till och med på gym och ror med sådana maskiner.
Just nu bygger han en ganska ålderdomlig åländsk skötbåt på ungefär 6,20 meter, som han visar upp i Skuthallen i Sjökvarteret. Det är ett projekt som delvis finansieras genom ett arbetsstipendium av Svenska kulturfonden, som han fick för ungefär ett år sedan men inte börjat använda förrän nu.
vilket finansieras av ett arbetsstipendium från Svenska
kulturfonden.
– Det här projektet är mest så jag ska få utveckla mig själv. Det är andra gången jag har fått stipendium av Svenska kulturfonden, och jag är otroligt tacksam. För de har ju förstått någonting när de läst min ansökan, och att det är viktigt att den här kunskapen med klinkbyggda båtar bevaras.
Tekniken med klinkbåtsbygge hamnade på Unescos lista över immateriella kulturarv. Det var norrmän som ansökte om detta och de var bland annat här på Åland och filmade bygget av Alanta till sin ansökan.
– Klinkbåtsbygget går tillbaka till 700-talet, och även idag är man inte helt säkra varifrån det kom. Det har konstaterats att samernas inverkan varit större än man trott och samarbetet mellan samer och nordmän har varit betydande.
De gamla traditionella småbåtarna brukar vara fem till sju meter långa och är klinkbåtsbyggda. De här var före motorns tid, i dag kallas de ofta för snipor. De brukade på Åland se olika ut beroende på kommun.
– Eckeröbåten utvecklades lite speciellt för postförseln så den kunde dras på isen. Det finns en sådan bevarad på Ålands museum, den är från mitten på 1800-talet. De mindre skötbåtarna kunde kallas Julla, och de större som var 10 till 12 meter kallades för storbåt.
Petter tycker inte att tekniken nödvändigtvis är svårare, men det beror på vad man är van med.
– Det jag har byggt känns för mig naturligare än att bygga med kravell, men båda har för- och nackdelar. Om man bygger på gammalt sätt kräver det mer formspråk, och att du har förmågan att se linjerna och den här formen utan att ha så mycket ritningar, du behöver ha ett öga för formen. Det ska ju vara estetiskt vackert men det bygger också på en tradition, så man kan inte börja kringgå det helt. Du blir ett slags verktyg för en evolution.
En skötbåt kan kosta runt 30 000 euro. Tillgång till materialet finns, men kvalitén blir sämre och sämre på den åländska furun.
– Man har delvis huggit bort mycket urskogar men klimatförändringarna påverkar också. Vintrarna börjar bli för varma och fuktiga, så du har inte samma sköldgrad. Då blir ju träden att växa lite för fort och du ser det också på träden att det har ändrats. De kalla torra vintrarna behövs så virket ska torka på ett naturligt sätt.
Han förklarar att materialvalet är jätteviktigt, och det avgör livslängden på en båt. Men priset på båten avgörs slutligen av timmarna som läggs ner på den.
I några år bodde han i Åbo och renoverade segelbåtar. När jobben började ta slut så flyttade han tillbaka till Åland. Han var med och byggde det nya huvuddäcket på Pommern, varefter han jobbade på Alanta i fyra år – och nu är han med och bygger Emelia.
– Jag har varit egenföretagare sedan 2002, och det är tufft att få det att gå ihop när det inte kommer så mycket jobb. Alanta var därför viktigt på alla sätt.
Han har tidigare även byggt åt några privatpersoner, men de senaste tio åren menar han att det varit väldigt dött.
– Återväxten är också ganska dålig, vilket jag ändå förstår. Det här yrket kräver ganska mycket, det är många år av upplärning eller skola. Dessutom finns det inte riktigt någon bra skola för det här i närheten.
För att väcka ett intresse hos unga skulle det behöva organiseras fler möjligheter för att till exempel komma ner och titta eller prova på att segla. Just nu är det mest att skolorna ibland kommer ner till Sjökvarteret och tittar.
– Det skulle behövas ett bättre samarbete för att ta in grupper, och kanske inte bara visa dem runt, men låta dem fysiskt få prova på. Vissa saker behöver ändras för att göra det mer intressant och interaktivt.
Problemet med återväxten har mycket med lönen att göra, man kommer snabbt upp i lönen man kommer ha resten av livet. Petter menar att det här går ut över yrket.
– Om man är yngre och vill satsa på det här yrket så är resor ett väldigt bra sätt att samla på sig kunskap, och jobba på olika intressanta projekt med skickliga båtbyggare från andra platser. Börja i Norge eller Danmark!
Petter har ägnat hela sitt liv åt båtbygget, och han tycker fortfarande att det är roligt även om det stundvis varit tufft ekonomiskt.
– Jag tycker oftast att det är intressant och roligt att komma på jobb. För du blir aldrig helt fullärd, jag lär mig saker hela tiden.
Han förklarar att det finns en stor skillnad mellan att bygga mindre båtar och större såsom Emelia.
– Man kan sakna de där små båtarna, och att kunna ta en del i handen utan att behöva be om hjälp för att flytta något. Med större båtar är allt ganska tungt och det är mycket elverktyg, för mig är det roligare att göra saker för hand och det känns som att det är hälsosammare för kroppen. Arbetsmomenten varierar mer.
När man väl är färdig med projekten är det en stor grej att se de på vatten, särskilt den allra första båten.
– Projekten blir långvariga och man lever med dem dygnet runt, men ändå finns det en otrolig lättnad när de försvinner bort från livet. Däremot kan det göra lite ont om de inte blir väl omhändertagna, jag tror inte kunden alltid förstår det där. Det är så mycket mer än de timmar du är på jobbet, man tänker och grubblar hela tiden. Men i slutändan njuter jag av att se dem på vattnet.
Petter Mellberg
Född: 1976.
Från: Grankulla, Finland.
Bor: Mariehamn.
Yrke: Båtbyggare.
Utbildning: Båtbyggarutbildning vid Kuggom folkhögskola och Fosen folghögskola.
Intressen: Segling och slalom.
Familj: Barn på fastlandet.
