Lyckan är att vara ute på sjön
På Rönnskär utanför Eckerö ska Boris Blomqvist driva sitt nya företag, vilket bland annat innebär fiske, sälsafari och naturstigar.
– Jag trivs härute och vill gärna lära folk fiska, så jag kan förena nytta med nöje, berättar han.
Det blåser ungefär tio meter per sekund och saltvattnet stänker över den lilla båten. Boris Blomqvist styr med van hand mot Rönnskär. Vågorna tycks inte bekomma honom.
Väl framme på de hala klipporna lyser solen över Boris nya projekt: ”Burkes fiskelycka”. En liten stuga där man kan sitta och äta och en metallvimpel med en gädda och en Ålandsflagga som gnisslar i vinden.
– Jag ska bygga en övernattningsstuga också, så att folk som vill fiska kan stanna kvar över natten, säger Boris.
Boris arbetade tidigare som polis och gick i pension den sista april. Nu har han startat ett fiskeföretag på Rönnskär utanför Eckerö. Själv växte han upp på Finbo.
– Jag är nöjd med min uppväxt, speciellt så här i efterhand. När man var glop var det ju kanske inte så kul, då ville man ju att det skulle hända saker. Fast det var ju skönt att bara gå omkring och kålla på för sig själv här ute.
Tanken på fiskeföretaget har Boris haft länge.
– Jag tycker att det är lugnt och fint här och jag gillar att prata med folk ute på sjön, så nu kan jag ju förena nytta med nöje och visa upp det som finns härute.
Gärna nybörjare
Boris tycker att kunderna själva ska få bestämma vad de vill göra ute på Rönnskär.
– Jag vill gärna att människor som inte har fiskat så mycket förut kommer hit, så kan jag lära dem hur man kastar och vad man ska tänka på.
Det finns både öring, abborre och gädda att fiska, men Boris vill också ordna utflykter för familjer som vill gå naturstigar eller titta på sälar.
– Kunderna får höra av sig till mig och diskutera vad de vill göra. Kanske ett tjejgäng kommer hit och en helg eller firmor kommer hit och äter fisksoppa, föreslår Boris.
Boris har planer på att bygga en brygga och en bastu också. Han tror att de som kommer till Rönnskär kommer att uppskatta att få lugn och ro och stressa av lite.
– När jag var yngre och jobbade som polis upplevde jag att folk var gladare. Nu är alla så stressade! Om grannen köper nåt nytt så måste alla andra också göra det.
Självförsörjning
Han tror inte att han själv är mindre stressad för att han växte upp på Finbo, även om det var väldigt stillsamt.
– Vi bodde två familjer där, men man pratade bara med varandra om man träffades ute på backen. Det var inte så att man gick och drack kaffe hos varann, säger han och skrattar.
Familjen Blomqvist bodde på Södergårds och hade egen ladugård med grisar, kor och höns. De försörjde sig själva och sålde fisk.
– Jag undrar om vi inte hade det bättre här ute än de på fasta Åland. Här har man ju allt man behöver runt omkring sig!
Barndomshemmet
När Boris var fjorton år flyttade familjen från Södergårds och sedan dess har huset stått tomt. Vi åker över med båten till Finbo för att ta oss en titt. Havtornsbuskarna lyser upp det platta landskapet. Över hustaken seglar två havsörnar.
– Det är över 40 år sedan någon bodde här, konstaterar Boris och ser sig om i den förfallna salen.
Huset är stort med många rum och vackra fönster. Det knarrar i golvtiljorna. Ute på gården står ett ”utedass de luxe” med högt i tak och en liten trappa upp.
– Ett tag var det bara min familj som bodde här, men vi hade allt vi behövde, berättar Boris.
Han tycker inte att företaget är något att stressa upp sig över, även om han vill att det ska bli färdigt snart.
– Jag vill att allt ska vara klart nu på en gång. Det ska inte bli så stort, men jag tror att det blir roligt om alla som vill kan åka hit. Det är inte pengarna som är det viktiga, jag tycker att det är bättre att ha något att göra än att bara vara, säger Boris.
Han funderar en stund.
– Man får ingen ro i kroppen förrän man har uppfyllt sina drömmar, säger han och ler.
