SÖK
MENY
”Vi är aldrig maktlösa när vi väljer omtanke. Vi är aldrig små när vi väljer respekt. Vi är aldrig ensamma när vi väljer kärlek.” Johan Ehn påminde om vikten av medmänsklighet och att visa omtanke, respekt och kärlek till sina medmänniskor när han utlyste julfred över Mariehamn och Åland på julafton. Samtidigt fick sju högskole- och universitetsstuderande från Mariehamn stipendier.
Henrik Löthman (S) belönade sju studerande med stadens stipendier för studier på högskole- och universitetssnivå i samband med att julfreden utlystes på Torget på julaftonen.
De som belönas är:
Thoralf Gulbrandsen som studerar till socionom vid Umeå universitet.
Isaac Hagström som studerar miljö- och marinbiologi vid Åbo Akademi.
Anna Hollsten som studerar på veterinärprogrammet vid Sveriges lantbruksuniversitet.
Felicia Höstman som studerar till logoped vid Uppsala universitet.
Lisa Lignell som studerar till civilingenjör vid Lunds tekniska högskola.
Robert Linde som riktat in sig på audiovisuella studier vid Högskolan Dalarna.
Alva Lobråten som studerar grafisk design vid Royal Academy of Fine Arts i Antwerpen.
Marija Pettersson som studerar på masterprogrammet ”Energy, Natural Resources and the Environment” vid Norges Handelshögskola i Bergen.
Totalt hade 33 studerande ansökt om stipendier.
Mariehamns kvartetten bidrog med sång och sedan var det dags för stadsfullmäktiges ordförande Johan Ehn att utlysa julfrid över Mariehamn och Åland.
Här är hela hans tal i sin helhet.
”Bästa åhörare,
Vi står här tillsammans, som vi har gjort så många gånger förr, för att utlysa julfriden. Det är en tradition som binder oss samman, men för mig är det mer än en tradition. Det är ett ögonblick av eftertanke. Ett ögonblick då vi stannar upp och frågar oss: Vad betyder julen egentligen?
Jag vill börja med en liten berättelse.
Det var julafton i en stad där världen kändes kall och orolig. Nyheterna talade om konflikter och rädsla. Mitt på torget stod en ensam gran, pyntad med enkla ljus. En tyst påminnelse om hopp. En gammal man stannade där, ensam och frusen. En kvinna såg honom, log och gav honom en svartbrödsmörgås. Snart kom fler, en kopp kaffe, en filt, ett vänligt ord. Ingen frågade vem han var. De bara gav. Och där, mitt i vinterns kyla, växte något större än gåvor. Det var gemenskap, omtanke, respekt och kärlek.
Det är just detta julen handlar om. Inte om perfekta paket. Inte om glittrande skyltfönster. Utan om att se varandra och våga bry oss.
Men vi vet att världen inte är så fridfull. I Ukraina fortsätter det ryska kriget att slita sönder hem och familjer. I Israel och Palestina lever människor i rädsla och sorg, i en konflikt som verkar utan slut. Här hemma kämpar många med att få ekonomin att gå ihop, med sjukdom, med missbruk eller med sorg över någon nära som nyligen gått bort.
Det är lätt att känna maktlöshet. Jag känner det själv ibland. Men vi är inte maktlösa. Vi är aldrig maktlösa när vi väljer omtanke. Vi är aldrig små när vi väljer respekt. Vi är aldrig ensamma när vi väljer kärlek.
Så låt oss välja omtanke. Låt oss välja respekt. Låt oss välja kärleken och ljuset gång på gång, dag efter dag.
Ord har betydelse. Hur vi talar med varandra formar vårt samhälle. Hur vi uttrycker oss kan bygga broar eller riva dem. Vi har alla ett ansvar för tonen i samtalet, alla vi som aktivt deltar i debatten, alla från du som enskild individ vid kaffebordet, hemma vid tangentbordet eller mobilen till journalisten, opinionsbildaren och politikern. Ett ansvar att skapa ett debattklimat där saklighet och respekt går före hårda ord och personangrepp. För orden vi väljer blir verklighet och verkligheten påverkar människors liv.
Men ord räcker inte ensamma. Det är våra handlingar som ger orden liv. Ett vänligt ord kan öppna en dörr, men det är handen som sträcks fram som leder oss in. När vi väljer att agera, att hjälpa, att lyssna, att stå upp för varandra, då blir omtanke mer än en tanke, då blir respekt mer än ett ideal, då blir kärlek mer än en känsla. Det är i det lilla vi gör varje dag som det stora växer fram. Julfriden börjar inte bara här på torget, den börjar i våra val, i hur vi möter grannen, hur vi bemöter den som tänker annorlunda, hur vi tar ansvar för varandra. För det är handlingarna som bygger den värld vi vill leva i.
När jag tidigare stått här och utlyst julfriden har jag talat om medmänsklighet, om att stå upp för det mänskliga och att inte låta rädslan styra våra val. Det budskapet är lika viktigt i dag, ja kanske viktigare än någonsin. Vi ser hur hårda ord i sociala medier skapar klyftor, hur misstänksamhet växer när människor möts med fördomar istället för nyfikenhet. Men vi ser också motsatsen. När någon tar sig tid att besöka en äldre granne, när en förening ordnar insamlingar för dem som har det svårt, när människor öppnar sina hem för den som flytt undan krig. Det är i dessa handlingar som medmänskligheten blir verklighet och det är där vi visar att rädslan aldrig får segra.
Och jag säger det igen, med hjärtat:
Låt oss tro.
Låt oss hoppas.
Låt oss älska.
För det är så vi skapar ljus i mörkret.
Jag avslutar med ord från Desmond Tutu:
’Hopp är att kunna se att det finns ljus – trots allt mörker.’
Låt nu julfriden sänka sig i i våra hjärtan, i våra hem, över vår stad, på Åland och i världen.
God jul och ett riktigt gott nytt år!
Ta hand om varandra!”
