SÖK
MENY
Ingen klimatbudget, men möjligen en klimatramlag. Det framgår av det första klimatpolitiska meddelandet som landskapsregeringen har sammanställt.
– För att sammanfatta läget: vi har en temperatur som stiger, vi har förbundit oss att göra något åt det, vi har kommit en bit på väg, men det finns mycket kvar att göra, säger Yvonne Österlund på landskapsregeringen.
Det är inte en rapport eller en strategi, snarare är det en sammanfattande lägesbeskrivning på 120 sidor. Siffrorna som landskapsregeringens klimatpolitiska meddelande baserar sig på är kända. Summa summarum: det går åt rätt håll men vi ser fortfarande inte ut att kunna nå målet om klimatneutralitet 2035.
I dag beräknas växthusgasutsläpp från Åland på två olika sätt; territoriella utsläpp och konsumtionsbaserade utsläpp. Baserat på redan tidigare publicerade siffror från 2023, så är Ålands territoriella utsläpp enligt Finlands miljöcentrals beräkning cirka 168,8 kiloton koldioxidekvivalenter per år, motsvarande 5,5 ton koldioxidekvivalenter per person. Motsvarande värde för Finland är 6,5 ton.
De konsumtionsbaserade utsläppen från 2023 uppgår till 325,1 kiloton koldioxidekvivalenter per år eller 10,9 ton koldioxidekvivalenter per person och år. För hela Finland var utsläppet 9,7 ton koldioxidekvivalenter per person och år.
– Globalt sett hör Finland till de länder i världen med de högsta konsumtionsbaserade utsläppen och Åland är en av de regioner som har de högsta utsläppen i landet, säger Yvonne Österlund, senior samhällsbyggnadsingenjör på landskapsregeringen.
Finlands klimatlag sätter målet för klimatneutralitet senast 2035, vilket är ett av världens mest ambitiösa nationella klimatmål. Åland har satt samma mål men är snäppet ambitiösare gällande sina delmål, i alla fall på pappret. År 2030 ska man till exempel ha minskat utsläppen med 80 procent jämfört med 2005 och inte heller ha någon fossil uppvärmning av byggnader.
– Min bedömning är att inget av de här målen till 2030 kommer nås med den utveckling vi ser nu.
Enligt Finlands miljöcentrals beräkningar nådde vi en 42 procents minskning år 2023.
När slutar man tuta ut de här ambititösa målen, när alla uppdateringar säger att vi inte kommer nå dem?
– Det är jätteviktigt att hela tiden ha riktningen klar för sig och jobba i rätt riktning. Det sker ju jättemycket som går i rätt riktning, sen är det fråga om tajming och hur långt man kan nå med de nuvarande åtgärderna, säger infrastrukturminister Camilla Gunell (S).
Stabil kolsänka en joker
De stora territoriella utsläppen för Åland hittar vi inom vägtrafik, jordbruk och sjötrafik, där vägtrafiken är störst med 25 procent av utsläppen.
– Vi har en ovanligt långsamt takt i att byta ut till elbilar och laddhybrider. Kanske inte helt oväntat, vi har alltid haft en ganska gammal fordonsflotta på Åland. Men samtidigt är det bra att vi använder våra bilar längre, säger Österlund.
I Finland har klimatnyheterna de senaste året handlat mycket om att skogens kolsänka är mindre än man trott och äventyrar klimatmålen. Lika dåligt är läget inte på Åland. En utredning, utförd av Högskolan på Åland, visar på att vår kolsänka är stabil eller svagt minskande. Med riktade insatser kan den dock stärkas.
– Det är vår joker, säger Camilla Gunell.
Beräkningarna visar att Åland har potential att binda in ytterligare cirka 77,7 kiloton koldioxid per år genom förbättrad skogsskötsel, förlängd omloppstid, beskogning, långliggande vall, fånggrödor, gröngödsling och kontinuerlig beståndsvård på torvmark. Det motsvarar cirka 50 procent av Ålands årliga växthusgasutsläpp.
Stöd för oljepannor?
För att styra utvecklingen i rätt riktning har man olika metoder att ta till. Dessa är juridiska styrmedel, ekonomiska styrmedel, informativa och kunskapshöjande styrmedel samt beteendeinsatser.
Vad har mest inverkan?
– Det brukar vara lagstiftning och pengar som styr mest, säger Gunell.
Inom ramen för det har det tidigare varit möjligt att ansöka om stöd för att byta ut oljepannor från landskapet. Antal beviljade stöd uppgick totalt till 78, till en totalsumma om 234 000 euro.
– Vi har kommit långt, många oljepannor har bytts ut, men jag gissar att vi inte är i mål 2030. Jag gissar på att det fortfarande finns människor som vill ha gamla Berta kvar. Landskapet har förstås liten möjlighet att påverka den enskilda personens val, säger Österlund.
Men ni har avslutat stödet för utfasning?
– Vi har det kvar för låginkomsttagare.
Varför inte för alla? Vad är motiven till att ta bort det?
– Det är ekonomiskt lönsamt att byta ut pannan i de allra flesta situationer. Då har man politiskt valt att sätta pengarna på andra saker, säger Österlund.
– Stöden ska finnas som en morot och svänga utvecklingen i en viss riktning, när det har kompenserat så pass mycket att alternativa lösningar redan blir kostnadseffektivare i relation till att bränna olja så har marknaden redan reglerat upp det. Då är det inte så mycket nytta med stöd, säger Camilla Gunell.
En del av lägesrapporten fokuserar också, krasst men realistiskt, på anpassning. Vi har redan nu bundit upp oss till en viss upphettning av klimatet, även om vi helt skulle sluta släppa ut idag.
– Vi ska ta fram en klimatanpassningsplan.
Lag av svensk modell
Slutligen tas frågan om klimatlag upp. Så här står det i meddelandet:
”På Åland är organiseringen och strukturen för arbetet etablerad och även internationellt uppmärksammad. En naturlig följd kunde vara att förankra detta i lagstiftning. En omfattande reglering riskerar dock minskad flexibilitet och att ge mer planering och rapportering. En ramlag liknande den som finns i Sverige skulle i stället kunna beskriva grundstrukturen och säkerställa Ålands långsiktiga engagemang.”
– Regeringen ska bereda frågan vidare, säger Österlund.
I regeringsprogrammet står att man antingen ska anta en klimatlag eller liknande reglering.
– Om regeringen går inför en klimatlag lutar det åt en svensk modell av ramlagskaraktär. Vi lämnar nu frågan för debatt och så får olika synpunkter komma fram och så för vi diskussion, säger Gunell.
Hur blir det med klimatbudgeten?
– Det är ett verktyg som vi i det här skedet har släppt eftersom det inte finns något standardiserat mätinstrument för en koldioxidbudget. Vi tycker att vi får jobbet gjort utan det. Så kan man kort säga, säger Gunell.
– Vi ska inte rapportera mer än vad vi behöver göra. Har vi begränsade resurser behöver de riktas mot åtgärder, säger Österlund.
Behov av klimatpanel?
I Finland och Sverige finns klimatpanel och klimatpolitiskt råd som har en granskande, uppföljande uppgift. Det finns ju inte riktigt något motsvarande på Åland?
– Nä, klimatkommissionen är politiskt tillsatt och hållbarhetsrådet är en mix av näringsliv och tredje sektor, säger Gunell.
Skulle det behövas..
– En mer vetenskapligt granskande enhet? Ja, det skulle vara en intressant tanke, om vi har den kapaciteten själva eller om vi måste koppla in någon utomstående …
– Det är väl kanske den frågan man måste fundera på, har vi den kompetensen och varifrån får vi den? Men jag stödjer Camilla i att det är en intressant tanke, säger Österlund.
Som bollplank också för er?
– Ja, och kanske någon som någon gång också kunde säga: bra jobbat!, säger Gunell som vill framhålla att man kommit en bra bit på vägen med att komma ner från 2005 års siffror.
– Men det tåls att tänkas på, om det kan krävas en mer vetenskaplig mekanism som kunde ge ett utfall.
– Det är också något som i såna fall andra regeringar reglerar i sin lagstiftning, säger Österlund.
Med allt som pågår i världen, hur prioriterat är klimatarbetet?
– Jag tycker att beredskap och säkerhet har tagit över mycket och dagspolitiken handlar om sånt som vad Trump ska säga i Davos. Visst har det tagit mycket av Europas uppmärksamhet, men jag tycker ändå att det inte går att ignorera klimatfrågan. De går in i varandra. Med en ökad klimatoro, ökad migration och ökad brist på mat och vatten blir det ju inte en bättre och fredligare värld, tvärtom. Kursen är tydlig. Det handlar om att minska utsläppen av fossila bränslen överallt. Både som säkerhetsfråga och klimatpolitiskt.
Bakgrund
Åland har åtagit sig att hålla den globala temperaturökningen väl under 2 °C och att sträva efter att begränsa ökningen till 1,5 °C. Detta mål anses ”avgörande för att undvika allvarliga och oåterkalleliga konsekvenser för människor, ekosystem och samhällen”. Europeiska miljöbyrån lyfter värme och torka, översvämningar, havsnivåhöjning och kusterosion, förlust av biologisk mångfald och hälsorisker till följd av värmeböljor i sin sammanställning över risker som hotar om målen inte nås.
Internationellt ser det mörkt ut att hålla ökningen till 1,5 grader och forskare menar att vi rör oss mot en tregradig ökning. För Finlands del räknas ökningen nästan bli tredubbel.
