SÖK
MENY
USA:s största stad och finansiella centrum valde just en 34-årig muslimsk socialdemokrat som sin borgmästare. New York betraktar sig själv i spegeln med skräckblandad förtjusning och undrar: vad hände – och vad händer nu?
Med sina nästan nio miljoner invånare är New York inte bara USA:s största stad, utan, kunde det hävdas, också den stoltaste. Och bland alla de mopsiga smeknamn staden gett sig själv är nog ”Staden som aldrig sover” det namn som bäst fångar New Yorks natur – staden står och faller med alla de panka stackare som arbetar nattskift för att få allt att rulla 24/7.
Nu är det just det vanligtvis obesjungna, nattarbetande småfolket som på demokratisk väg fått till stånd vad som möjligen, kanske kanske kanske, kan bli en revolution med konsekvenser för hela USA, genom att välja Zohran Mamdani till ny borgmästare; och det var dem han tackade i sitt segertal på onsdagsnatten:
”Alla ni med valkar i handflatorna från matleveranscyklarnas handtag, alla ni med ärr på knogarna från snabbmatkökens stekbord … Ni, de yemenitiska bodegaägarna, de mexikanska dagmammorna, de senegalesiska taxichaufförerna och de uzbekiska sjuksköterskorna.”
Bakom segern ligger ett träget arbete som tog sin början i juni, då Mamdani överraskande slog Andrew Cuomo i det demokratiska primärvalet i en klassisk David-mot-Goliathseger som få såg komma. Utmaningen för den unge lokalpolitikern från Queens blev sedan att få New Yorks traditionella maktbaser att tro på honom: framför allt fastighetsbolagen och finanssektorn. Ingen lätt match för en som gjort ”Beskatta de rika!” till sin valslogan …
Men New York har det demokratiska partiet djupt i sitt DNA och den unge mannen med sina billiga men hippa kostymer lyckades charma etablissemanget med Obama-liknande vibbar. Han tonade ner sin skattehöjarretorik och lät förstå att det nog skulle gå att hitta pengar på andra vis till de reformer han gjorde till sina hörnstenar: mänskligare hyror, gratis kollektivtrafik och gratis barnomsorg. När han till sist lyckades charma delstaten New Yorks mäktiga guvernör Kathy Hochul (Dem) låg vägen öppen till segern i onsdags.
Den politiska sfären har dock varit mycket försiktig med Mamdani. Han har varit starkt Israelkritisk och inte skämts för sitt ursprung – han tillhör den indiska diasporan i Sydostafrika (och är född i Uganda) och är praktiserande muslim. Att han dessutom är socialdemokrat får många amerikaner att reflexmässigt dra öronen åt sig i detta polariserade land utan djupare kunskaper om politisk historia; president Trump kallar honom ständigt för ”Den lille kommunisten” utan att någon invänder.
Och möjligen är det här som det verkligt intressanta med Mamdani tar sin början. För om han skulle lyckas med sina reformer skulle flera än New Yorkborna få upp ögonen för vad europeisk socialdemokratisk politik skulle kunna bidra med till hela den på välfärd så svältfödda nationen.
Decennier av brutala skattesänkningar – Trump har stått för två av de värsta – har nämligen lämnat ett ganska stort utrymme för förnuftiga skattehöjningar. Det finns alltså gott om guld i de rikas kassakistor, pengar som de flesta låg- och medelinkomsttagare i USA nog inte skulle ha något emot beskattades lite hårdare.
Efter valsegern övergav Mamdani också, talande nog, snabbt sina mer medgörliga besked om hur det skulle bli med finansieringen av reformerna. Kanske insåg han hur radikal hans väljarbas är på den punkten när guvernör Hochul höll på att bli utbuad på ett av hans sista stora valmöten; talkörerna hotade att dränka hennes tal med sitt taktfasta ”Tax the rich! Tax the rich!” Mamdani fick rädda henne genom att ställa sig bredvid henne på scenen … De rika har nog anledning att oroa sig för sina skattesatser efter den incidenten.
Kanske kan borgmästarvalet i New York bli början på något större och mänskligare för hela USA?
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
