SÖK
MENY
Romantiska relationer, bästa vänner och terapisessioner. Allt och lite till kan AI erbjuda medans gränserna mellan dator och människa blir allt suddigare.
”Jag chattade i timtal utan pauser. Jag började bli beroende. Över tid började jag allt mer känna att jag pratade med en person, högintellektuell och rolig. (…) Jag trodde aldrig jag kunde bli så enkelt emotionellt kapad.”
Så beskrivs känslan att bli kär i en AI, det är en bloggares ord återberättade i en forskningsartikel från i våras.
Förälskelser sker inte bara för att chatprogrammen är sofistikerade, kan prata med mänsklig röst och till och med anta en mänsklig skepnad. Vi är helt enkelt väldigt lättcharmerade och villiga att mänsklifiera allt från djur till teknik. Redan 1960, när dataprofessorn Joseph Weizenbaum vid MIT lanserade en prototyp till en chatrobot, så förvånades han över hur villigt människor knöt an till hans program. Han döpte den mycket simpla chatroboten till Eliza och skrev i sina anteckningar att ”det har varit väldigt svårt att övertyga vissa om att Eliza inte är en mäniska”.
Weizenbaum själv varnade att vi aldrig får tro datorer är människor. Men den gränsen har vi redan överskridit.
En enkät, gjord av AI-företaget Joi AI, med 2 000 personer tillhörande den så kallade Z-generationen visar på en häpnadsväckande omfamning av knoppande AI-relationer. Nu ska man inte dra allt för höga växlar på en enda (företagsbeställd) enkät, men det är svårt att inte göra det när man samtidigt läser vittnesmål efter vittnesmål om hur AI nästlar sig in i våra innersta sociala kretsar. Enkäten visar nämligen att 80 procent kan tänka sig att gifta sig med en AI och 75 procent anser att AI-partners till fullo kan ersätta mänskliga parrelationer.
Sedan AI tog steget in i vår värld har ett antal företag insett potentialen av specialtillverkade digitala partners och kompisar. På vissa platformar kan man skapa en valfri avatar för sin AI-kompis/pojkvän, andra går steget längre med hologram. Nästa steg: robotar.
Idag använder hundratals miljoner människor olika varianter av AI-chattprogram.
Tidningen Forbes listar tre väsentliga orsaker till att den digitala relationsrevolutionen gått så snabbt och blivit så pass omfattande:
1. Vi är ensamma.
2. AI-relationer är bekväma och erbjuder oss en känsla av kontroll.
3. Digitala framsteg har gjort att AI-botar uppträder väldigt mänskligt – skrämmande mänskligt.
”Då kom den dagen, jag inte trodde fanns
Det satte verkligen kanalen ur balans
Jag trodde aldrig att jag hade så fel
Men när Anna skrev och sa:
”Jag är ingen bot
Jag är en väldigt, väldigt vacker tjej”
Som nu tyvärr är väldigt främmande för mig
Men det finns inget som behöver förklaras
För i mina ögon är hon alltid en bot”
Så sjunger Basshunter i sommardängan ”Boten Anna” från år 2006. Boten ifråga var då en programmerad grindvakt i en chatt, som visade sig vara en verklig tjej. Men idag skulle många säga tvärtom om sina AI-partners – i deras ögon är robotarna en människa.
Inte undra på när vi i princip talar med oss själva, fast med mer smicker, inställsamhet och fjäskande. Det kan leda till farliga egobubblor, där vi drar oss undan mänskliga interaktioner som utmanar och utvecklar oss. Det kan i värsta fall leda till döden, som i de uppmärksammade fall där chatrobotar varit involverade i att planera självmord. Men det finns också de som säger att chatrobotarna kan lindra utbredd ensamhet och vara behjälpliga på flera plan.
Det återstår att se var vi landar med Eliza 2.0. Men visst är det lite oroväckande hur snabbt allt går. Och hur verkliga dessa nya kamrater/pojkvänner/kollegor känns för många. För var ärlig, visst avslutar du dina frågor till ChatGPT med ett tack?
