SÖK
MENY
Det finns i luften vi andas, i vårt blod och i vår hjärna. Plastpartiklar har spridit sig till världens mest avlägsna hörn, men vad betyder det när till och med våra kroppar börjar vara fyllda med oljebaserade småbitar? Svaret är att ingen riktigt vet ännu.
Plastbantning var ett trendigt ord för ett årtionde sedan. 2015 tog det sig in på nyordslistan för året och många medier, inklusive Nya Åland, hade tips och reportage om hur man kunde minimera plasten i sitt hem. Då var det stort fokus på larm kring barnleksaker med hormonstörande ämnen och köksplastkemikalier som kunde läcka ut i maten.
2018 intervjuade Nya Åland Jenny Nylund som under en månad försökt leva plastfritt.
”Det är inte jätteenkelt, men det går och jag tycker folk börjar vara mer medvetna om plast. När man pratar med folk så är det ingen som säger ”plastbanta – vad är det för trams?”.
Då gällde det att ha med tygkasse till affären, att packa mat i glaslådor och köpa naturmaterial framom plast.
Men i takt med att plastbitarna fragmenterats och forskningen på området fördjupats så är det inte den bulkiga, synliga plasten som oroar lika mycket. Snarare vad det blir till i längden.
2004 myntades begreppet mikroplast, ett begrepp som utökats med nanoplast och som blivit alltmer omskrivet. Mindre bitar av ännu mindre bitar. Knappt synliga för ögat. De går inte längre att ”banta” från då de redan finns i de mest otillgängligaste skrymslen av våra kroppar.
Ett nyfött barn har idag plast i kroppen. Tidigare i år slog tidskriften Nature fast att halterna mikroplast i våra hjärnor ökat med 50 procent mellan 2014 och 2025. Det finns uppskattningar som visar att vi idag innehåller så mycket som en tesked plast. Från att ha varit ett hot från utsidan, är plasten ett hot från insidan.
Konsekvenserna av den inre plasterövringen är ännu bara minimalt kartlagt. Nyligen har österrikiska forskare gjort studier som tittat på hur plasten stör våra magmikrober. Deras forskningsresultat visa på mönster som kan kopplas till både depression och cancer. Man har även hittat plast i hjärnorna av demenspatienter och i försök där man matat möss med plastvatten så beter de sig som om de hade åldrats och hade förändrat beteende. Andra studier visar på att mikroplaster kan kopplas till hjärtattacker och reproduktionsproblem, bland annat.
Enligt ett amerikanskt företag som börjat erbjuda blodprov för att mäta plasthalter så har vi i genomsnitt över en miljon plastiga partiklar i vårt blod. Men ingen vet idag exakt vad plasten i våra kroppar kan ställa till med. Det finns dels mängder av olika plastföreningar, dels existerar de i olika storlekar och former. Det kan hända vissa typer är ofarliga, det kan hända andra är hälsovådliga. Det som är säkert är att forskningen behöver växla upp i takt med att våra kroppar fylls med plastpartiklar.
Vi borde inte veta så här lite om något som finns i blodet, våra hjärnor och till och med längst in i cellerna. Och vi borde snabbt begränsa de upp till 40 miljoner ton partiklar som släpps ut i miljön varje år, för till slut letar det sig tillbaka in i oss.
