SÖK
MENY
Regeringens utsträckta hand liknar mer en knytnäve, och oppositionen möter den på samma sätt.
Först bakgrunden: inför mandatperioden beslutade regeringen att frångå den politiska traditionen med parlamentariskt tillsatta styrelser. Representation över hela det politiska spektret skulle nu ersättas med kompetens – regeringen Sjögrens nya ledstjärna.
Men efter tumultet kring ÅHS gick regeringen med på att släppa in oppositionen i styrelsen. Eller lite, i alla fall. För beslutet att släppa in oppositionen var villkorat: regeringen ville välja vem som skulle få tillträde till styrelserummet. Oppositionen å sin sida slog, förstås, bakut och nominerade en annan kandidat.
Det var onödigt spetsigt att göra på det här sättet. Och det lämnar Arsim Zekaj (S) med två dåliga alternativ. Antingen tvingas han backa från sitt krav på att styrelseledamoten ska ha specifik kompetens, eller så säger han nej till den föreslagna kandidaten och håller därmed oppositionen utanför ÅHS-styrelsen, vilket givetvis kommer att kritiseras.
Det går också att fundera kring kompetenskravet, som nu framställs som orubbligt. För i ärlighetens namn är det svårt att se att ordföranden för ÅHS har en meritlista som borgar för ett sådant uppdrag, i alla fall enligt de strikta krav som Zekaj nu i offentligheten har på styrelseledamöter. Att lägga fram det så här öppnar för kritik av nuvarande styrelse och partivännen som ordförande.
Men oppositionen har inte heller hanterat den här situationen vidare väl. Vad är viktigare för oppositionspartierna: en återgång till det gamla parlamentariska systemet eller att faktiskt få insyn i ÅHS verksamhet? Hade man nöjt sig med det senare så hade man kanske accepterat regeringens bud: att två moderater med erfarenhet av ÅHS (båda har varit styrelseordförande och minister med ansvar för ÅHS) skulle ta den ordinarie- och ersättarplatsen. De har kapacitet att rapportera till övriga oppositionen och därmed säkra insynen och inflytandet. För det blir ändå inte fler platser än en.
Men i stället gav sig de stora oppositionspartierna på att försöka återinföra parlamentarismen, mot regeringens vilja. Det är alldeles uppenbart överordnat insynen i ÅHS. Och då får man också skylla sig själv om det sedan inte blir någon styrelseplats alls. För det är ju någonstans det som läggs i vågskålen nu.
Till sist den kanske viktigaste frågan: vad betyder det här för ÅHS?
Väldigt lite, oavsett hur den här kampen slutar. Det handlar om en styrelsepost och påverkar knappast verksamheten alls. De systemförändringar som genomförs blir av i alla fall och pengarna bestämmer majoriteten över ändå.
Det som kan åstadkommas genom den här förändringen, i teorin i alla fall, är lite mindre politiskt gnabb vad gäller vår offentliga sjukvård. Men om något politiskt parti vill kritisera systemförändringarna på ÅHS lär de troligtvis göra det ändå, oavsett om man vet vad som sägs i styrelsen eller inte.
Slutintrycket blir att politikerna valde att prioritera maktspelet över själva verksamheten. Och det känns tråkigt.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
