Anni Blomqvists hem står till förfogande som museum och författarhem. Nu vill Sally Salminens släkt se samma användning för hennes barndomshem. Kunde de två husen, blott 15 kilometer isär, kanske agera systerhus och inhysa kvinnliga konstnärer som kan dra nytta av varandra?
Vårdö kulturförening söker tillsammans med nuvarande ägaren Lars Asker någon som kunde förvalta Sally Salminens barndomshem i Vargata. Förra veckan arrangerade man ett välbesökt diskussionsmöte på Ålands kulturhistoriska museum om saken. Asker själv, Sallys systerson, skulle gärna se att huset blev en författarbostad kombinerad med museum om Sallys och hennes syskons författarskap, för de var flera litterära begåvningar i familjen.
Just det här med författarbostad är ett intressant förslag. Det har varit i ropet de senaste dagarna i och med åländska författaren Ulla-Lena Lundbergs utflytt ur det anrika Diktarhemmet i Borgå. Hennes vistelse har förevigats med ett porträtt som avtäcktes på tisdagen. Lundberg flyttade in i Diktarhemmet i januari 2018, och beskriver boendet som ett ”privilegium”. Under tiden skrev hon två böcker; romanen Lyser och lågar och essäsamlingen Saker som gör det lättare att dö. Lundberg är den första kvinnliga författaren som har bott i författarhemmet, där socialt samkväm med andra kulturprofiler flitigt förekommit.
Kanske man kunde se ett liknande kulturell samvaro på Vårdö?
Anni Blomqvists hus på Västra Simskäla är redan ett författarhem och ligger endast knappa 15 kilometer bort från Sally Salminens barndomshem. Småkusiner var de också, Blomqvist och Salminen. Kanske kunde bägge hemmen förvaltas i symbios?
Blomqvist hade sin romandebut som 55-åring och blev sedan en folkkär författare. Till hennes hem på Simskäla kom både presidenter och annat känt folk på besök. Blomqvist var aktiv skribent ända in i pensionsåldern, den sista boken kom ut 1989 – då hon var 80 år gammal. Sally Salminen var i sin tur 30 år gammal när hon blev världskänd med romanen Katrina, som har översatts till över tjugo språk. Hon skrev många romaner efter debuten, men ingen blev så känd som Katrina.
Tänk om man kunde utlysa ett duo-stipendium i vardera författares anda? En ung kvinnlig konstnär och en äldre kvinnlig dito som kunde husera i varsitt hus och ha glädje av varandra? En oetablerad och en mer etablerad kulturaktör. Det kunde vara som en typ av mentorskap, där de bägge deltagarna får diskutera och reflektera kring sitt konstnärskap tillsammans – eventuellt också göra något gemensamt projekt.
Det skulle vara en fin hyllning till två Ålands främsta kvinnliga författare. Att det i deras hem ska gro systerliga konstnärsrelationer. Vem vet om Vårdö återigen blir födelseplats för ett nationelepos eller internationell kulturskatt?
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.







