SÖK
MENY
Skandalomsusade ex-samlingspartisten och numera sannfinländaren Wille Rydman är sedan en vecka tillbaka Finlands nya social- och hälsovårdsminister. Valet av Rydman är nästa steg i Sannfinländarnas fortsatta demontering av välfärden och därigenom också en fortsättning på partiets alldeles egna kamikazeuppdrag.
Wille Rydman kommer med ett tungt bagage. Han fick lämna Samlingspartiet i början av mandatperioden efter att Helsingin Sanomat avslöjade att han betett sig olämpligt mot flickor och unga kvinnor: ”Vi har att göra med en man som på en kvinnas fråga om varför han örfilat henne, kallat henne för en slampa och försökt tvinga henne att dricka alkohol, svarade ”makt”.”, skrev Ylva Perera i en analys i Hufvudstadsbladet (19.2).
Helsingin Sanomat, HS, avslöjade vid ett annat tillfälle att Rydman också hade skickat rasistiska meddelanden till sin dåvarande flickvän. Enligt HS kallade Rydman bland annat människor från Mellanöstern för ”ökenapor”.
Det är givetvis befogat att ifrågasätta om någon med den här bakgrunden är lämpad att representera Finlands regering i vårdfrågor. Han saknar dessutom erfarenhet av själva vårdområdet. Men bagaget är uppenbarligen inte tillräckligt tungt för att bli diskvalificerad i Petteri Orpos regering. Kanske det till och med räknas som en fördel?
Rydman sägs vara ett logiskt val att efterträda partikollegan Kaisa Juuso för att han inte har några problem med att själv hålla i saxen. Juuso begärde avsked utan att ha lyckats hitta de inbesparingar som egentligen krävdes. Det blir nu Rydmans uppdrag. Han har sin bas i Helsingforsområdet, som inte kommer att drabbas särskilt hårt. Han har dessutom profilerat sig inom ekonomifrågor och som en sparpolitiker. Och nu får han förverkliga planerna, som de facto försämrar för många av partiets egna väljare, genom att fortsätta skära i välfärd och speciellt i landsbygdens servicenivåer. Politiken som ordförande Riikka Purra har valt att föra var knappast det människor såg framför sig när de för tre år sedan lade sin röst på just Sannfinländarna. Och det borde få konsekvenser nästa år.
Hade Sannfinländarna varit mer populistiska så hade man lämnat regeringen redan, och höjt tonläget betydligt för att vinna tillbaka sina väljare. I stället vill man spara mera. Den nuvarande linjen ser mer och mer ut som ett självpåtaget kamikazeuppdrag.
En rimlig förklaring skulle kunna vara att vår tids högerpopulister gärna vill visa sig starka genom att vara de som fattar ”tuffa” beslut. En annan är att Sannfinländarna hellre vill konkurrera om samlingspartistiska väljare i storstäderna än med främst Centern om landsbygdsväljarna. Eller så är det så enkelt som att Purra vill vara lojal med regeringsprogrammet och jobba för att minska det offentliga underskottet.
Om inte konsekvenserna för många av landets svagaste invånare skulle vara så bedrövligt tuffa vore det nästan imponerande hur Sannfinländarna offrar det egna väljarstödet för att förverkliga regeringsprogrammets sparkrav.
Helsingin Sanomats senaste opinionsmätning ger Sannfinländarna ett väljarstöd på 13 procent. Det är inte partiets sämsta notering, men jämfört med valresultatet är det katastrof. Ett tapp på 7,1 procentenheter, vilket nu placerar partiet på fjärde plats i den finländska politiska hierarkin. Det är värt att påminna sig om att Sannfinländarna blev näst störst i riksdagsvalet 2023 och att marginalen till ettan Samlingspartiet då faktiskt var relativt liten. Nu är läget ett annat. Man klarar inte ens av att hålla tredjeplatsen storleksmässigt, omsprungna också av Centern.
Det är ett år kvar till nästa val, och mycket hinner förstås hända. Men tappet är ändå tydligt. Om Riikka Purra ska lyckas bra i riksdagsvalet 2027 krävs något annat från Sannfinländarna än det man just nu erbjuder.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
