Ständig övervakning inte bara en god sak
Storebror ser dig.
Han gör faktiskt det. Eller hon.
I en serie artiklar har Nya Åland belyst användningen av övervakningskameror på Åland, och trenden är entydig. Det blir fler kameror, på nya ställen, och de behövs. Eller åtminstone har de för köpmännen önskad effekt.
Mattssons i Godby, som har varit en av de mer snatteri-utsatta livsmedelsbutikerna på Åland har fått god hjälp av kamerorna, och också fått insikten att en snattare kan vara vem som helst – en äldre person, en stamkund, en ungdom som är nästan ett barn. En helt vanlig mamma på väg hem från jobbet.
På Torggatan är köpmännen intresserade av att komma åt snattare, men också av att minska på den skadegörelse som förekommer när centrum ligger öde. Andra populära utflyktsmål för vandaler är skolor och offentliga byggnader.
Det satsas alltså på övervakning, trots att det kostar mycket pengar, för att det ändå kostar mindre pengar än att bli bestulen och få saker förstörda.
På köpet får alla icke tjuvaktiga, icke förstörelsebenägna ett öga som ser oss vart vi än går.
Kanske är det inte så farligt. Kanske är vi vana, med tanke på möjligheten att via mobiltelefoner och -appar exakt på metern lokalisera en person. Kanske vi redan vet att den personliga integriteten i dag inskränker sig till det du gör i din egen skalle och möjligen det du gör på toaletten.
Kanske vi rentav vill bli sedda var vi än går, för att vi åtminstone på det sättet verkligen existerar i andras ögon.
Frågan är – om man inte vill då? Om du är orolig av ingen särskild orsak över att en rad olika instanser och privata intressen dokumenterar varje steg du tar, ser vad du köper, vem du går i butiker med, hur ofta du går på Torggatan, när du är ute med in hund och går förbi en skola.
Om du inte vill att någon ska kunna samla ihop och koppla all denna information till en kartläggning av ditt liv? Om du vill ha ditt för dig.
Detta argument för den personliga integriteten, för att få gå oövervakad att diverse instanser tar man förvånansvärt lätt på i dag, och det är märkligt med tanke på hur hårt människor kämpat för frihet från kontroll och inskränkningar.
Det är märkligt hur lättvindigt (även om det är för en legitim orsak) vi är beredda att ge ifrån oss den lilla anonymitet vi har kvar, och märkligt hur godtroget vi accepterar att ingen kommer att missbruka möjligheterna som de nya övervakningssystemen ger.
Det är en makt över våra liv som vi ger bort, och vi vet inte till vem vi ger den, vad den ska användas till, hur länge övervakningsbanden finns kvar eller om möjligen nån kompis kan få kolla en lite grej nån gång…
Därmed inte sagt att det är obehövligt med kameraövervakning, eller att den inte gör nytta.
Bara att det kanske borde sticka av obehag i nacken även på den som inget ont gjort, för att man inte längre kan gå på gatan utan att betraktas med misstänksamma ögon, och att det kanske borde diskuteras lite med om denna övervakning är värd sitt pris för ett fritt samhälle.
