SÖK
MENY
Bokförlagen sägs vara förhoppningsfulla, medan författarna – som blev tagna på sängen – är minst sagt skeptiska. Vad kan Spotifys intåg på ljudbokmarknaden komma att innebära för en krisande bokbransch? Börjar det kanske bli dags att snegla mot Norge, och fundera på om ”karantän” för nya boktitlar är vägen att gå?
Förra veckans stora snackis på litteraturfältet var nyheten att den svenska musikströmningsjätten Spotify ger sig in på den nordiska ljudboksmarknaden. Sedan tidigare har Spotify-användare i exempelvis Frankrike, Storbritannien och Australien kunnat strömma ljudböcker, men i tisdags öppnade bolaget denna tjänst också i bland annat Finland, Sverige, Danmark och Island. I skrivande stund består ljudboksurvalet av cirka 300 000 titlar, varav ungefär 60 000 verk på något av de nordiska språken, och tanken är att utbudet ska öka vartefter.
Reaktionerna på Spotifys intåg på bokmarknaden har hittills varit blandade. Både svenska och finska bokförlag rapporteras uttrycka en viss optimism. Nona Ratia, försäljningschef på det finska förlaget Otava, säger till Helsingin Sanomat (18.11.2025) att det är positivt för branschen med mer konkurrens och att Spotify har förmåga att nå en ny publik som ännu inte lyssnar på ljudböcker, medan det finska förlaget WSOY:s vd Timo Julkunen enligt notisbyrån STT motiverat samarbetet för förlagets författare dels med att ökad konkurrens ska få fart på en ljudboksmarknad som stagnerat i Finland, dels med att det genererar mer synlighet för böcker överlag (Svenska Yle, 19.11.2025). Likaledes menar flera svenska förlag att också ”författarna tjänar på lanseringen, inte minst genom att man får chansen att fånga in de som i dag inte har ett konto hos till exempel Storytel” (Dagens Nyheter, 18.11.2025).
Förlagens förhoppningar låter härvidlag som ekon av det Spotifys egna representanter säger sig vilja uppnå med lanseringen. Snarare än att försöka roffa åt sig redan inbitna ljudbokskonsumenter och konkurrera med de två stora aktörerna på den nordiska ljudboksmarknaden, Storytel och BookBeat, hävdar man att man vill nå en ny grupp av lyssnare, nämligen ungdomarna: ”[…] 53 procent av de som lyssnar på ljudböcker hos oss är under 35 år”, säger Duncan Bruce, chef för licensiering och partnerskap på Spotify till Dagens Nyheter (18.11.2025), och fortsätter: ”Vi tar böckerna dit de unga lyssnarna finns. Vår ambition är att expandera ljudboksmarknaden genom att nå nya lyssnare.”
Det låter ju lovvärt. Men att tro att litteraturens framtid, författarnas försörjning och ungas läsning utgör de främsta drivkrafterna bakom Spotifys nya lansering vore minst sagt naivt. Som Susanna Skogberg tidigare insiktsfullt lyft fram här på ledarplats (2.4.2025; 6.6.2025), har Spotify aldrig drivits av idealistisk omtanke om artisternas villkor eller lyssnarnas möjlighet att hitta ny musik. I stället försiggår ”ett slags musikalisk dopning”, där algoritmerna tränger undan riktiga artister (som kostar pengar) till förmån för fejkartister som på uppdrag av Spotify (mycket billigare) kan producera skvalmusik under tiotals olika artistnamn (Nya Åland 2.4.2025).
Mycket tyder också på att författarna, likt artisterna, kommer att få nöja sig med spottstyver av de summor som ljudboksströmningarna genererar hos Spotify. Ersättningsmodellen är nämligen densamma som befintliga strömningstjänster av ljudböcker, som Storytel och BookBeat, tillämpar och som författarföreningar i både Sverige och Finland hårt kritiserat. ”Det är en modell som inte är hållbar och som exploaterar författarna. Man väljer att konkurrera med priset och då får de som skapar innehållet betala”, säger Anja Gatu, ordförande i Sveriges Författarförbund, till Dagens Nyheter (18.11.2025).
Än märkligare ter sig det faktum att många av innehållsskaparna själva – författarna – nu vittnar om att man inte haft något att säga till om, utan snarare blivit tagna på sängen av nyheten, åtminstone i Finland.
”Författarna har inte varit med i förhandlingarna eller ens fått veta hur förhandlingarna har gått. Det tycker jag är talande för hela ljudboksmarknaden: transparensen lyser verkligen med sin frånvaro på alla håll, och det är något vi borde ha för att kunna förhandla om något som handlar om vår egen upphovsrätt”, säger Hannele Mikaela Taivassalo, författare och ordförande för Finlands svenska författareförening, till Svenska Yle (19.11.2025).
När Hufvudstadsbladet ringer runt till finlandssvenska författare för att höra deras åsikter om avtalet med Spotify, märks liknande tongångar och kritik mot att man fortsätter tillämpa avtal som är ogynnsamma för författarna.
”Jag förstår att pressen att finnas digitalt är stor men det är uselt att de större förlagen verkar ha svalt affärsmodellen som inte ens är global ännu, utan främst existerar i Finland och Sverige”, säger exempelvis Philip Teir. Åländska Karin Erlandsson känner sig för sin del uppgiven: ”Ärligt talat vet jag inte vad det här innebär, varken för mina möjligheter att få mer eller mindre betalt, eller hur det kommer att påverka lyssnarna. Hela ljudboksmarknaden är för mig en härva som jag lite grann gett upp att förstå eller hoppas på intäkter för.”
En detalj ger ett visst hopp härvidlag: i Spotifys premiumtjänst är det fria lyssnandet av ljudböcker begränsat till 12 timmar per månad; vill kunden lyssna mer finns enligt uppgift möjligheten att köpa enskilda titlar, alternativt betala en extra månadsavgift.
Vart det hela leder återstår att se. Men att författarnas ersättningar och villkor snabbt måste öka, står klart. Annars finns det skäl att på allvar börja diskutera att göra som i Norge, där landets boklag från 2023 stipulerar fasta bokpriser och 12 månaders ”karantän” för nya boktitlar, vilket innebär att de endast kan köpas titel för titel till fullt pris under det första året, medan förlagens backlists kan strömmas fritt av strömningstjänsternas abonnenter.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
