Regeringen vann första ronden på poäng
Landskapet gick – knappt – segrande ur bataljen med Sjömansunionen. Men än återstår mycket av matchen innan konflikten inom skärgårdstrafiken är avgjord.
Så enades till slut landskapsregeringen och Sjömansunionen om ett avtal i Skarven-konflikten. Låt vara att man bara enades om att skjuta upp bråket ett drygt halvår, och att man tills dess ska utföra testkörning av Skarven med både en och två matroser ombord.
I kommentarer och insändare har argumenten kring vem som har fel, vad de olika sidorna tjänar på konflikten och hur den borde lösas haglat från allehanda håll. I sina bästa stunder har diskussionen varit saklig och konstruktiv, i sina sämsta (och de är tyvärr långt fler) har det mer handlat om de enskilda matroserna, ministern, rederichefen eller Föglöborna.
Skarven är alldeles uppenbart ett öppet sår i den åländska folksjälen. De som nyttjar färjan försvarar tidigare system för det har ju inneburit en bekväm förbindelse som fungerat. De som inte lika ofta bevistat Skarven pekar på de stora utgifter som trafiken innebär för landskapets ansträngda budget.
Både landskapet och Sjömansunionen tyckte att de vunnit i och med att båda sidor accepterade riksförlikningsmannen Esa Lonkas medlingsbud. Sjömansunionen för att man nu har ett kollektivavtal för de kommande två åren. Landskapsregeringen för att man nu på allvar får testa att köra färjan med den mindre besättningen, det som utlöste hela konflikten för en dryg månad sedan.
Men vem vann i konflikten? Just nu lutar det år regeringen, men matchen pågår fortfarande.
Enligt avtalet ska Skarven köras med fyra man i besättningen, som landskapsregeringen vill, fram till sista maj. Därefter utökas besättningen till fem man under de intensiva sommarmånaderna. När sedan skolorna ringer in och sommarlovet är över ska de båda parterna mötas på nytt och utvärdera våren och sommaren.
Risken är uppenbar att bråket bara tagit time out, att allt ont blod som nu läggs till vila åter brusar upp när man ska nå enighet i höst. Knappast kommer alla hårda ord som sagts från aktörerna under hösten och vintern att vara glömda för att några få månader passerat.
Ändå kan ïnfrastrukturminister Veronica Thörnroos och rederichef Kaj Jansson med rätta känna sig mer nöjda än unionens företrädare. För första gången har de fått Sjömansunionen att backa från sina krav som tidigare förklarats ristade i sten.
I sportvärlden kallas detta numer att ha ”momentum”, att ha flyt och medgång. Och det ger en klar fördel inför höstens förhandlingar kring utfallet av testperioden.
Samtidigt kan förutsättningarna ändras, och de lär inte bli till det bättre. Fortfarande kostar Skarven mycket, och landskapets ekonomi lär knappast vända till det bättre till höstkanten med tanke på huyr världsekonomin ser ut. Då kan ytterligare besparingar komma att krävas, besparingar som på nytt ställer konflikten på sin spets.
Skarven-trafiken till och från Föglö är inte säkrad i och med ja-svaren till medlarbudet. Redan nästa månad ska sommarens stora konflikt, den mellan landskapet och befälsförbundet, upp i Arbetsdomstolen. Också den akuta krisen löste sig ju med en time out, som nu – kanske– får sin upplösning.
Klart är dock att regeringen ska och måste se över kostnaderna för skärgårdstrafiken. Infrastrukturministern måste ha en varsam hantering av skattebetalarnas pengar som första prioritet, och regeringens handlande i frågan hittills har varit just för att se till att pengarna räcker till så mycket som möjligt.
De nästan löjligt märkliga arbetstiderna – och därigenom löneutbetalningarna – som förekommit hittills måste man komma till rätta med.
Det har man inte gjort ännu, men landskapet vann första ronden på poäng.
