Palliativ vård av jorden
Svenska TT:s intervju med klimatfilosofen Roy Scranton spreds vida omkring i svenskspråkiga medier i veckan. Budskapet är att Greta Thunberg och andra klimataktivitster slösar bort sin tid på att arbeta för att stoppa klimatförändringen.
Det är nämligen kört.
Roy Scranton menar att vi måste sluta hoppas på vår överlevnad och i stället påbörja palliativ vård av mänskligheten. Hans sätt är att tillbringa tid med sin dotter, läsa poesi och skriva.
Han backar upp sitt budskap med data som visar att det är försent att göra något åt klimatutvecklingen (vilken data framkommer dock inte i intervjun). Han medger själv att budskapet är deprimerande, men han menar att någon måste säga det.
Palliativ vård är vård i livets slutskede. God palliativ vård handlar om att ge smärtlindring och vårda det liv som finns kvar. När kroppen inte längre kan arbeta, springa, gapskratta – eller vad man nu anser är att leva – kan det finnas annat som är värt att uppleva ännu en gång.
Det kan vara att hålla sin älskades hand, att få se sina kära i ögonen, höra sina barn skratta, känna mänsklig värme eller få berätta vad någon betytt för en, säga att någon varit viktig, att man älskar den.
Den som någon gång suttit vid en dödsbädd kanske har upplevt bubblan som finns runt den som står inför det definitiva slutet. Inget annat betyder något än att människan som finns framför en ska ha det så bra som möjligt.
Allt annat sätts åt sidan, de vanliga konflikterna, tjatet, åsiktsskillnaderna spelar inte längre någon roll. I bubblan är det plötsligt tydligt vad som på riktigt är viktigt i livet.
Vi ska alla dö en dag. Det är helt säkert. Vi vet inte när eller hur. På samma vis kommer jorden att gå under en dag. Det är helt säkert. Dödsorsaken är ännu okänd, liksom tidpunkten, men fram tills vi dör ska vi hantera det liv som är vårt.
Om jorden snart är utom räddning, om det är så att vi redan, eller väldigt snart, står inför det palliativa skedet – är det inte då helt rätt att göra allt vi kan för att göra den sista tiden så bra som möjligt? Är det inte vår skyldighet som människor? Att vi gör det så smärtfritt som möjligt för oss som lever mitt i det och för de barn som växer upp just nu?
För vissa betyder det, kanske, att göra allt man kan för att uppmärksamma världen om klimatförändringen, för att förlänga tiden i bubblan, för att förlänga livet på jorden. För andra betyder det, kanske, att läsa poesi.
Det finns säkert fler svar på vad god palliativ vård är, fler svar på vad som måste göras eller sägas vid en dödsbädd.
Att inte göra något alls, att fortsätta som vanligt, är att inte högakta livet, att inte stanna till vid en dödsbädd. Att inte uppleva vad som på riktigt är viktigt.
