SÖK
MENY
Vad är det för en debatt vi vill ha om fiskodlingen? Inte en där vi viftar bort utsläppssiffrorna i alla fall.
Fiskodlingen släpper ut – ja. Försöker de minska på/hantera utsläppen – ja. Är utsläppen skadliga – ja. Är det en viktig näring för Åland – i viss mån ja. Tycker vi nyttan överväger nackdelarna? Det kan debatteras.
Där har vi ett faktaunderlag som är mer konkret och lokalt förankrat än det som John Holmberg (Lib) för fram i insändarspalterna. I ett svar på en legitim frågeställning av Rädda Lumparn – är fiskodlingen värt övervakningskostnaderna och miljöutsläppen? – börjar han istället dra fram fakta som i sammanhanget faktiskt bara framstår som fåniga och som inte leder till konstruktiva samtal.
Poängen Holmberg vill göra är att han jämför de åländska utsläppen från fiskkassarna med hela Östersjöns utsläpp. Då framstår de som väldigt små: 0,032 procent av kvävebelastningen och 0,077 procent av fosforbelastningen i Östersjön. Det gör han dock utan att helt ta i beaktan den lokala påverkan som utsläppen har. För det går ju också att vända på den argumentationen: väljer man ett tillräckligt litet område lär fiskodlingen stå för 100 procent av utsläppen.
Frågan man behöver ställa sig är inte huruvida siffrorna stämmer, för så är det säkert, utan om jämförelsen är den mest relevanta i sammanhanget? Är det faktiskt fiskodlingens bästa argument? Det klingar lika ihåligt som de argument som ofta förs fram som motstånd till klimatåtgärder – ”varför ska Åland göra något när det finns andra som släpper ut mer?”.
Det är värt att påminna om att John Holmberg är ordförande i finans- och näringsutskottet i lagtinget, ett av de tyngsta politiska organ som vår lagstiftande församling har. Det borde rimligtvis följa högre krav än att göra irrelevanta jäm-förelser för att sedan presentera dem som ”fakta”.
Fiskodlingen smutsar ner Östersjön, så är det bara. Frågan Rädda Lumparn ville ha svar på, den relevanta frågan i sammanhanget, är om politikerna tycker det är värt det?
Vill man argumentera för fiskodling utifrån denna frågeställning så går det att göra – på bättre sätt än de Holmberg väljer. Nedan några förslag:
Det utgör ett alternativ till utfiskade hav.
Det kan vara en förhållandevis klimatsmart matproduktion.
Det kan bidra till cirkulär ekonomi (genom att exempelvis använda restprodukter från livsmedelsindustrin, inte genom att fisken matas Östersjöströmming).
Det finns intresse och villighet hos näringen att hitta mer hållbara lösningar.
Sen finns det förstås många sakliga faktaargument som kan ställas emot de ovanstående. Vi skulle också kunna prata rent etiska och värdemässiga premisser: vad är god djurhållning, hur mycket värderar vi ekonomi över miljö?
Men det är på den här nivån som diskussionen bör föras – om man tycker att nackdelarna över-väger fördelarna eller om det finns sätt att väsentligt minska nackdelarna.
Fiskodlarna vill väl också ha ett friskt hav och inte utmålas som bovar, det skulle vara tacksamt om politiker kunde skapa ramar och förutsättningar för att ha konstruktiva diskussioner som för oss närmare vårt gemensamma mål. Inte på ett naivt sätt avvisa grundpremisserna för hela debatten.
Vad får Rädda Lumparn sist och slutligen ut av Holmbergs insändare? Inte svar på sin frågeställning i alla fall. Ska de nu börja debattera honom om decimaler i utsläppsprocenter?
Jag förstår om de anser att den debatten känns både ovärdig och onödig, för det är den.
LÄS OCKSÅ
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
