SÖK
MENY
Dagens dubbla ledarspaningar noterar senaste nytt både på lokalplanet och ute i världen. I Mellanöstern verkar freden möjligen bryta ut till sist och här hemma avhålls en viktig gala som alla borde uppmärksamma – och lära sig av.
Vem vinner freden?
Natten till torsdagen meddelade president Trump att både Hamas och Israel godkänt hans fredsplan för att få slut på Gaza-kriget. Då hade de bägge parternas huvudmän diskret vridit om armen på sina klienter i flera dygn: ”Varför är du alltid så fucking negative? Ta chansen!” röt Trump åt den israeliske premiärministern Benjamin Netanyahu under ett läckt telefonsamtal i lördags och i Dagens Nyheter skriver tidningens förträfflige Jerusalemkorrespondent Nathan Shachar att Qatar och Turkiet kan ha hotat Hamas exilledare med att förvisa dem och deras familjer ur sina trygga länder om de inte gav freden en chans.
Den verkliga anledningen till att Netanyahu nu kan gå med på ett vapenstillestånd är att nästa israeliska val måste ske inom ett år: om hans extremistiska koalitionspartners hoppar av utlyser han bara ett nyval och gömmer sig under tiden i en expeditionsministär – det enda den hållningslöse premiärministern vill är att hålla sig kvar vid makten för att slippa diverse korruptionsåtal. Han ligger, förfärande nog, bra till i opinionsmätningarna.
Hamas gör vad de kan med sina få kvarvarande kort. Ett av den islamistiska terrororganisationens krav i förhandlingarna har varit frisläppandet av Marwan Barghouti – en legendarisk ledare inom det sekulära Fatah som avtjänar fem livstidsstraff för terrorism i Israel. Avsikten med kravet är att splittra och söndra konkurrenten Fatah och försvaga den palestinske ledaren Mahmoud Abbas. Om israelerna verkligen släpper Barghouti kommer det att orsaka en jordbävning på Västbanken och, säkerligen, nytt tumult i hela regionen.
En gala för livet
Imorgon är det Rosa-Blåbandetgalan, eller ”Cancergalan” som evenemanget lite bisarrt kallas i folkmun. Galan samlar in pengar till cancerforskning och för att stödja drabbade, och organiseras av den alltigenom förträffliga organisationen Ålands Cancerförening.
Listan kan göras lång på allt det goda som Cancerföreningen ligger bakom: aktiviteterna, stödgrupperna, kurserna, sjuktransporterna, boendena i Åbo, Prickdagarna, PSA-testen, mag- och tarmcancerscreeningen … Ingen annan förening på Åland ger så handfast hjälp av så mångahanda slag – Cancerföreningen levererar. Tack!
Enligt statistiken insjuknade förra året 35 265 människor i cancer i Finland, varav 223 var ålänningar. Vi ligger över i snittet i dödlighet: de senaste fem åren har 400 av oss dött i sjukdomen, vilket omräknat i mortalitet per 100 000 invånare ger siffran 227, att jämföra med resten av landets 211. Vår höga medellivslängd förklarar antagligen till en del detta.
Men kanske inte allt? Anekdotiskt hör man till exempel (alldeles för) ofta om åländska män som gått till doktorn på tok för sent med sin prostatacancer. De har tigit om de lätta besvären och sedan struntat i de svårare tills de till sist uppsökt läkaren för sitt gräsliga ryggont. Då kan matchen vara över.
Det är nog lite åländskt att inte vilja gnälla i onödan. Och visst är det i denna lättkränkta tidsålder en god föresats, men låt oss vara tydliga med att vissa varningssignaler måste tas på orubbligt allvar.
Så vi påminner härmed: strunta inte i kallelsen – gå på screeningen. Känn på brösten i duschen. Tro på varningssignalerna, testa dig i tid. Och kanske investera i en privat sjukförsäkring? Det är alltid trevligt att kunna få möjligheten till en second opinion eller en alternativ behandling.
Kort sagt: stöd livet. Och Cancerföreningen.
