Ökad nyproduktion av viktig naturresurs
Åland kan bli en föregångare för bögar, lesbiska och ensamstående att få hjälp att skaffa barn. Och det av helt själviska skäl.
Vad behöver Åland mer än något annat? Vad är hårdvalutan i alla länder som uppnått ett visst mått av välstånd, demokrati och jämställdhet?
Svaret är enkelt. Mera människor. Nya människor. Arbetskraft. Nya skattebetalare.
För att åstadkomma mera människor på Åland finns två sätt – inflyttning och nyproduktion.
Ordvalet är medvetet maskinellt för att riktigt inskärpa att denna fråga samhällsekonomiskt inte handlar om något gulligullande kring förlossningssängen, utan om ren och skär ekonomisk framsynthet.
Ju bättre det är för blivande föräldrar att föda barn och uppfostra barn på Åland, desto bättre är det för samhället. Vi blir självförsörjande på världens dyrbaraste förnyelsebara naturresurs.
Bland årets finansmotioner finns en som berör denna fråga på ett högst kontroversiellt sätt. Lagtingsledamot Camilla Gunell (s) föreslår att möjligheten till remiss för assisterad befruktning ges också till samkönade par och ensamstående kvinnor.
I klartext betyder det att samhället skulle likställa barnlösa heterosexuella par med barnlösa lesbiska par och ensamstående kvinnor, och betala en del av kostnaderna för assisterad befruktning.
Invändningarna kan man höra på långt håll. Det finns inga medicinska skäl till barnlösheten. Det blir för dyrt. Det är inte förenligt med en viss moraluppfattning. Och måste vi inte tänka på barnen?
Låt oss ta det sistnämnda först. Måste vi inte tänka på barnen? Underförstått att barn till samkönade par riskerar bli hånade, utstötta och stigmatiserade för att deras föräldrar är två mammor eller två pappor eller bara en.
Uppriktigt sagt ser verkligheten inte så ut längre, inte i vårt samhälle. Vi lever i dag i ett samhälle där familjer kan se ut precis hur som helst, i gamla och nya konstellationer. Barn blir inte alls förvånade när kompisars familjeförhållanden är annorlunda – inte när det är alldeles vardagligt att ha halv- och helsyskon, plastsyskon, plastpappor och -mammor i alla möjliga olika varianter.
Det finns inga belägg för att samkönade par skulle vara sämre föräldrar, snarare tvärtom.
De medicinska skälen då? Orsaken till barnlösheten är ju inte en dysfunktionell livmoder.
Tänk er följande: Det kommer ett heterosexuellt par till sjukhuset och söker hjälp. Det visar sig att mannens sperma inte fungerar. Ska doktorns råd till kvinnan vara att hon väl kan ligga med någon annan karl och få det fixat? Bara lite, liksom.
Självklart resonerar man inte så, och det kan man inte heller göra med samkönade par. Det handlar också där om kärlek, partnerskap och en gemensam längtan efter barn.
Samhället stöder möjligheten till assisterad befruktning, inte bara av hjärtats godhet, utan för att man vill att det ska födas flera barn. Lesbiska och homosexuella par vill ha barn. Vad kan då vara bättre än att vi på Åland för en gångs skull är föregångare på området och erkänner att detta är en möjlighet som lagstiftningen medger och att vi ska utnyttja den.
Vilken chans det vore för Åland att profilera sig, för en gångs skull som ett öppet, vidsynt och pragmatiskt samhälle där man tar vara både på människor och möjligheter.
