SÖK
MENY
Rätt eller fel, den frågan har väckts efter USA:s och Israels anfall på Iran.Har någon slagits av tanken att världen inte är sig riktigt lik? Ännu för några år sen kunde man ha en viss uppfattning om vad som skulle hända nästa dag. Nu kommer överraskningarna, ofta otrevliga sådana, slag i slag.
Nu senast attacken mot Iran. Ena dagen sitter man och förhandlar, nästa dag är det krig.
Världen, vår del av den, sörjer inte stort att ayatolla Khamenei är borta, men kan ifrågasätta metoden. Vilket både görs och diskuteras. Det är inte tillåtet att hur som helst attackera ett annat land. Folkrätten har regler för krigföring. Följs de?
Reglerna säger att militära ingripanden är tillåtna i självförsvar eller om de har beslutats av FN:s säkerhetsråd. Som säkerhetsrådet numera fungerar är det emellertid svårt att tänka sig ett ingripande, som inte stoppas av ett veto från något håll. Så vad återstår? Inte bad Ryssland säkerhetsrådet om tillstånd för att attackera Ukraina.
President Trump har motiverat USA:s medverkan i angreppet på Iran med självförsvar. Iran var fem före att utveckla kärnvapen och det måste stoppas för att inte bli ett hot mot USA. Hur trovärdigt låter det?
Vi minns att samme Trump efter 12-dagarskriget i juni, för bara 9 månader sen, hävdade att man hade slagit ut Irans kärnkraftsanläggningar.
Det stämde inte då och också nu är uppgifterna motstridiga.
Källor i nyhetsflödet har låtit förstå att Iran inte alls hade kommit så långt i vapenutvecklingen som Trump nu påstod. Dessutom sägs det att förhandlingarna med Iran gjorde framsteg. I ett litet mindre allvarligt sammanhang kunde man ställa frågan om det här är vad som menas med krigsmoral.
Motstridiga uppgifter har förekommit förr. Eller ovilja att ta till sig uppgifter man inte vill höra. När USA och Storbritannien 2003 anföll Irak så var det för att oskadliggöra landets massförstörelsevapen. Vapen som FN:s vapeninspektörer sade att inte fanns och som man heller inte kunde påträffa under kriget. Men Saddam Hussein, som inte heller var någon guds ängel, störtades och landet lämnades i kaos.
Kaos råder nu också och det många frågar sig är hur angriparnas planer för Iran ser ut. När de landsomfattande demonstrationerna i Iran bröt ut kring årsskiftet och tusentals demonstranter dödades hotade Trump regimen med repressalier om inte dödandet upphörde. Och Israels premiärminister Netanyahu har i tiden sagt att han älskar det iranska folket, men inte ledningen.
Men just nu är det inte folkets frihet som prioriteras högst.
Så till moralen, rätt eller fel? Är det rätt att med militärt våld försöka krossa en regim, som har tyranniserat folket i decennier? Hur kan det vara fel, även om det sker mot FN-stadgan och folkrätten? Om det sker uttryckligen för att ge folket efterlängtad frihet, är det då mer rätt än om friheten blir en biprodukt av att regimen fälls för att stoppa kärnvapen eller komma åt olja?
Sveriges statsminister Ulf Kristersson fick frågan ”rätt eller fel” och kunde inte ge ett entydigt svar. Mot folkrätten, ja, men om det leder till drägliga förhållanden för folket i Iran… Kristersson kom till att rätt eller fel kan bedömas först i efterhand, när vi sett resultatet.
Om ”kampanjen” – uttrycket användes av en svensk militärperson – är över inom 4 – 5 veckor, landet har en ny ledning som inför demokrati med mera, då var det rätt att attackera. Om stridigheterna eskalerar och resulterar i ett storkrig, då var det fel. Trots att avsikten, informationerna, metoderna var exakt desamma.
Det sägs att det är lätt att starta ett krig, men svårt att ta sig ur det. Vill man göra det med moralen i behåll kan det behövas väldigt goda bortförklaringar.
PS. En konflikt kallas krig när den kräver över 1 000 stridsrelaterade dödsoffer per år.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
